Dagens goda gärning...

...står Bella, Liam och Fredrik för! Ni vågade trotsa alla bakterier genom att komma på besök och befria mig och Maxen från vår leda. Vi behövde det, jag och min lillkille. Och vi älskar er, inte enbart av den anledningen, utan av många andra som ni säkert redan vet.

Vi börjar tack och lov krya på oss här på GG. Dessutom är det helg, alla helgons helg, vilket innebär att pappa P kommer hem från jobbet några timmar tidigare än vanligt. Då ska vi bege oss till Gränby för att handla. Sedan väntar säkerligen lite vin, lite familjemys och inte minst IDOL. Fredagen är räddad.

Denna skruttiga grabb är ett minne blott.

Två timmar och tillbaka till noll.

Max har sovit i två timmar nu. Han sover fortfarande. Och vad gör jag? Jo, jag sitter här och slösar bort all denna dyrbara egentid på att läsa idiotiska kändisbloggar. Hur korkad är inte jag? Jag läser sällan bloggar vars skribenter jag inte känner i verkligheten, men någon gång sisådär var tredje månad faller jag dit. Det är alltid samma visa. Jag låter mig provoceras av många av dessa bloggars ytlighet. Jag blir förbannad, utan att egentligen själv förstå varför. 99 dagar av 100 skiter jag fullständigt i att Blondinbella köpt en kaninpäls för 14 000. Men den där hundrade dagen, dagen då jag faller, ja då sticker det som bara fasen i mina nervceller.

Skit också. Jag hade hunnit skura golvet. Jag hade hunnit laga mat. Skit.

Nu vaknar Max. Åh vad jag är glad att Max vaknar.

Ännu är inte miraklernas tid förbi.

Jippi. Jag har gått ned över 9 kg. Imorse stannade vågen på 61,7 kg. Om det beror på att magen var relativt nytömd, att mina muskler förtvinat efter fem dagar i rumpställning eller allmän tur vette gudarna. Skit samma. Jag är smal. Ja, jag är fan i mig smal. Störtmallig är jag också. Detta ska såklart firas nu med detsamma. Tortillabröd med enbart smör på planerar jag att förtära. Det är det godaste jag vet. Och det KRYLLAR av kolhydrater. Mums.

Aj, mina ickeexisterande muskler.

Jag har träningsvärk i magen. Varför har jag träningsvärk i magen? Jag som vabbar och knappt varit utanför dörren de senaste fyra dagarna. Jag gick i och för sig till ICA Branting igår och köpte badrumsrengöring. Men kan man få träningsvärk av att gå 500 meter? Eller är det mina magmuskler som håller på att förtvina? När jag tänker efter har jag ju inte ens någon tillstymmelse till magmuskler numera. Så hur ska jag då kunna ha ont i dem? Det kanske inte ens är magmusklerna som smärtar. Eller det som skulle ha varit magmuskler, om jag hade haft några. Nej, det kanske är något helt annat. Jag tror jag gör mig en kopp kaffe och funderar på saken.

Me, myself, Max and Amy.

Jag är sur på min fastighetsägare. Att det ska vara så förbannat svårt att få ett svar angående en jäkla diskmaskin. Som om inte varenda kotte har funderingar kring diskmaskiner i det här området. Puckon!

Inte fick jag och Maxen speciellt angenäm skönhetssömn inatt. M vaknade och kved en gång i halvtimmen. Lillplutten frossade och svettades om vart annat. Imorse trodde jag att allt var frid och fröjd igen när febern nästan var som bortblåst, men på bara någon timme hade den hunnit stiga rejält igen. Idag sysslar vi med kramar, kramar, kramar och vila, vila, vila.

Just nu dunkar musik i mina öron medan M sussar hårt. Jag är förälskad. I Amy MacDonald. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta och föreställa mig att jag befann mig på en irländsk pub med öl i handen. Jag trodde aldrig att jag skulle digga något som är irländskt över huvud taget. Men det gör jag, verkligen. Amy är min vän.

Jättesjukling.

Ja, stackars lilla Maxen. Han är totalt däckad idag. Hög feber, snörvel, rinnande ögon och fruktansvärd hosta. Inte vill han äta eller dricka heller, vilket gör det extra svårt att få i honom den vätska han behöver. Vi har hållit oss hemma hela dagen. Max har mest legat i min och pappa Ps famn i soffan. Nu har han slocknat en stund. Det är bra det. Jag befarar dock att det inatt inte blir alltför mycket sömn här på GG.

Familjen Krasslig.

Ja, det är vi det. Jag har förbaskat ont i halsen och stannade därmed i sängen hela förmiddagen. Maxen hostar tills han kräks närapå och har dessutom ögoninflammation. Ingen av oss har feber för tillfället iallafall, vilket är guld värt! När Max och pappa P begav sig till Barnens Hus idag för att köpa ytterligare leksaker (tack fantastiska mormor och morfar!), paketerade vi in M totalt i ett försök att mota tillbaka förkylningen. Och jäklar, så söt han blev!

Dagens bilder.

Åsa

Maxen med älskade gudmor

Marlene

Fredagslunch + fredagsfikor X 2.

Idag har vi haft fullt ös jag och Maxen. Vid 12:30 träffade vi morfar i stan för att luncha med honom på Cupido. Bella kom och mötte upp oss där och när morfar begav sig tillbaka till jobbet (och därefter hemmåt mot norrland igen) gick jag, Bella och Max till stan för att hitta passande tentafestoutfit till B. Jisses, min favoritpingla är tokhet ikväll!

Vid 14:30 sa vi tack och hej till Bella och begav oss till Wayne's för fika med Åsa. Jättekul! Hurtiga Åsa gick till gymmet vid 15:45 och jag och M mötte upp Marlene. Efter lite apoteksshopping (Marlenes favoritsysselsättning) promenerade vi till Barista där vi drack kaffe och skvallrade vidare. 18:15 var jag och Maxen hemma på GG igen och pappa P tog emot oss med öppna armar. Nu är han ute och fixar sushi. Strax blir det alltså god mat och sist men inte minst ser jag fram emot fredagsmys med vin och Idol! Såklart.

Trevlig fredagskväll kära vänner, bekanta och obekanta!

Morfar är snyggare än Sverker.

Igår var ICAs individuella rabatter på tapeten i Sverkers PLUS. De är tydligen integritetskränkande. Ja, herrejisses. Att det är ICAs medlemmar som propagerat för dessa rabatter spelar uppenbarligen mindre roll. Vem bryr sig, tänker ni. Jag tycker det är ohyggligt intressant, men jag är å andra sidan säkerligen arbetsskadad.

Besöket hos magläkaren igår gick bra! Maxen har fått lösande medicin. Toppen. När pappa P kom hem från jobbet begav vi oss till Barnens Hus för att köpa leksaker. Som lilla julafton för Maxen. Därefter kom morfar (som är i Uppsala och jobbar denna vecka) till GG på besök. Maxen tycker om morfar, det är tydligt det!

Idag har vi varit på föräldragrupp. Mycket trevligt! Vid tvåtiden hade vi tänkt gå på babycafé och sångstund, men Maxen som vanligtvis inte sover längre än 30 min åt gången, fick för sig att slumra hela 1 timme och 30 min i ett sträck. Toffelmamma hade inte hjärta att väcka honom, så nu håller vi oss hemma och ska strax se Top Model istället.

God morgon gott folk.

Eller snarare god förmiddag. Hösten visar sig från sin allra bästa sida idag. Solen skiner. Disken är diskad. Maxen är lycklig. What a wonderful day!

ICA is the shit.

Idag är jag stolt över att vara ICAs medarbetare. Det har nämligen införts individuella rabatter. Jag får alltså rabatt på sådant jag handlar mycket av, dvs amningskupor, brie- och fetaost, sockerfri nyponsoppa, nötter och en hel del annat livsviktigt. Jag visste att ICA skulle vara först. Vilka annars? Dock önskar jag att det var JAG som kommit med den genialiska idén.

Besöket på Barnsjukhuset var ungefär som det brukar. En timmes böjande och bökande. Och sjukgymnasten sa som vanligt: "Ja, vissa barn behöver lite extra hjälp för att komma igång med utvecklingen!" Nähä, det menar du inte. Men Maxen gör framsteg. Det är bra. Även om han mest sitter där han sitter. Varför anstränga sig mer än vad som är nödvändigt?

Ikväll har vi hur som haver tränat knäställning. Stackarn blev så utmattad att han slocknade i min famn.

Shoppingparadis och barnmatskalas!

Djungeltelegrafen har gått. Katrin "Zytto" Schulman har bett om ursäkt. Jag andas ut.

Thuns ja, vilket ställe. Mitt och Helenas minimekka. Jag fick kämpa hårt för att inte falla dit och shoppade faktiskt inte hälften så mycket som Helena, men hon är å andra sidan inte riktigt klok! Ha. En söt kofta till mig, brallor och body till Maxen, fryspåsar, mörk choklad och fem par strumpor till Liam var det som fick följa med mig hem. Roligt hade vi också, jag, Max, Helena och Julia.

Ikväll har jag och mina grabbar lagat storkok. Frysen är nu fullproppad med barnmat! Spagetti och köttfärssås + päron och mangopuré var det som stod på menyn för unge herr Kihlén. Så husliga vi är. Nu är jag dock trött efter allt pysslande och längtar efter att få krypa ned i soffan med en kopp kaffe och ta det piano.

Imorgon ska vi till Barnsjukhuset igen och sjukgymnastisera Maxens nacke.

Nattens bravader.

Max lider av separationsångest. De senaste två nätterna har han inte velat släppa mig. Han blir livrädd och skakar så fort vi lägger ned honom i hans egen säng. Men när han får ligga mellan mig och pappa P, borrar han in huvudet i min armhåla, somnar på två röda och sover sedan hela natten utan så mycket som en tåvink. Jag är medveten om att 7-9 månader är en kritisk fas för de små liven och att de ofta är livrädda att mamma och pappa ska försvinna. Därför är jag inte förvånad över hur han reagerar just nu. Det som däremot är ett mirakel är att jag sover så fantastiskt gott med honom tätt intill mig.

Idag har vi varit i Mehedeby hela dagen. Maxen har busat lite med kusin Carin och vi övriga har utkämpat en bitsk sudokukamp. Imorgon börjar föräldragruppen på BVC och därefter ska jag och Maxen åka till Tuns med Helena och Julia. Jag ser fram emot det!

LG Secret has left the building.

Skit. Skit. Skit. Min knappt 3 månader gamla mobil är död. Eller ja, åtminstone ett antal knappar på den. Jag har haft vattenflaskan och mobilen bredvid varandra på nattduksbordet natt efter natt. En morgon när jag vaknade låg mobilen plötsligt och simmade i vatten. Jag hävdar att det beror på kondens, men pappa P insisterar på att det måste vara hål i flaskan. Vad han i själva verket vill säga med detta är nog att det är mitt huvud det är hål i, eftersom jag aldrig någonsin kan låta mina stackars mobiler leva längre än ett par månader innan jag tar död på dem på ett eller annat sätt. Tack och lov var P klok nog att teckna en drulleförsäkring på denna dyrgrip. Han känner mig uppenbarligen vid det här laget. Hoppas bara att drullen täcker vattenskador också. Nu är den iallafall inne på lagning och jag får klara mig med min gamla nalle som ballar ur var och varannan dag. "Skyll dig själv!" säger pappa P. Skrattar först som skrattar sist, säger jag. Nästa gång är det din tur.

En annan sak som upptagit mina tankebanor idag är det här tjafset om att Katrin Schulman (ja, jag vet att hon heter nått med Zytto numera, men det är FÖR krångligt) fått sparken från Tv4. Tydligen nått om judehat. Och någon Markus. Mer vet jag inte. Vad jag däremot tycker är märkligt är att medan vissa människor får förtala och förnedra hur mycket de vill utan att någon rynkar på näsan, får andra sparken bara för att de öppnar käften. Så. Nu har jag sagt det också.

Nu låter det som att jag och Maxen haft en skitdag rakt igenom, men så är faktiskt inte fallet. Vi har tillbringat stor del av dagen på GH där vi förtärt lördagsfika och fört djupa och mindre djupa samtal med Sophia. Sedan träffade vi Jonas och därefter Bella på vägen hem! Inte så tokigt med andra ord.

BABABABA!

Har ett par kanondagar bakom oss (bortsett från tandläkarbesöket imorse då. Fy bubblan). Igår förmiddags mötte vi upp Bellabus i stan för att hjälpa henne att välja glasögon. Jag tycker att vi lyckades fantastiskt bra och Bella är nu två par vackra bågar rikare. Sedan åt vi lunch på Panini. Pernilla gjorde oss sällskap och efter ytterligare ett par timmar i stan begav vi oss hemåt. Vid 18tiden skjutsade pappa P mig och Maxen till Sophia där det bjöds på ickeGImiddag, hör och häpna. Gott var det. Och trevligt sällskap också för den delen!

Imorse var jag som sagt hos tandläkaren medan Maxen roade sig med farmor. Tydligen åt de croissanter också. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Minsann. Sedan gick vi till Öppna förskolan där Max fick busa av sig. Hans favoritsysselsättning är för tillfället att sitta på arslet och upprepa "BABABABABABABABABABABA" miljoner gånger om. När kvällarna lider mot sitt slut, går vi alla runt och kommunicerar genom BABAspråket. Nu ligger vi i sängen jag, pappa P och Max och myser under täcket i väntan på Idol.

Här Mormor får du några bilder att titta på.

Systemstopp.

Jaha, nu ska Maxen till läkare igen. Den här gången pga sina förstoppningar. Det är faktiskt jättesynd om honom. Lillen. Det måste kännas som om han bajsar taggtråd. Skönt kan det åtminstone inte vara. Maxens lunch idag har bestått av 1. Majsvälling genom ytterligare en NY nappflaska. Gick åt skogen. Majsvälling är äckligt. Nappflaskan är svår. 2. Havrevälling utblandad med lösande bajspulver ur pipmugg. Går inte alls. Havrevälling är också äckligt. Pipmugg suger. 3. Vatten ur pipmugg. Sprutar illa kvickt som en fontän ur munnen. 4. Pappa Ps couscous med torsk. Duger. 5. Messmör på sked. Tydligen vidrigt.

Efter att ha plågat min lille grabb i vad som känns som en hel evighet med diverse hemskheter, för magens skull, har jag så dålig samvete att jag låter honom smaska i sig hur mycket han vill av favoriten: Yoghurt med päron och banan. Så nu är han jätteglad. Och jättemätt också förstås. På yoghurt, vilket kanske inte var tanken från första början.

Ja, ibland är det inte lätt att vara mamma. Speciellt inte när alla försök till välmening upplevs som ren misshandel och illvilja ur barnets perspektiv. Men nu ska vi som sagt träffa en barnläkare igen, ta reda på vad som är fel och förmodligen få medicin utskriven. BRA!

Och du Maxen, jag älskar dig, mest av allt i hela världen. Kom ihåg det ikväll också när du upptäcker att det är messmör nedblandad i din älsklingsgröt.

LBM -LenasBabyMode

Igår kom pappa P på en briljant idé.

P: Borde inte du kunna skaffa dig en extra inkomst när du ändå är hemma?
J: Va?
P: Ja, du kan ju starta ett eget företag.
J: Jasså?
P: Kanske sy barnkläder eller något?
J: Är du helt tokig?
P: Men det skulle du säkert ha tid till nu. Eller?

Är han helt från vettet människan? Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. För det första vet jag knappt hur en sytråd ser ut, än mindre äger jag en symaskinen. Och för det andra anser jag i nuläget att jag inte ens hinner skita i lugn och ro. Det ska bli roligt att se hur mycket TID P anser att han har till övers (för att exempelvis starta eget företag kanske?) när han är pappaledig framöver. Jag väljer dock att tro att det låg åtminstone en gnutta ironi bakom den idén. Men med tanke på att P även är helt övertygad om att Liam har ätit upp hans öronproppar känner jag mig lite tveksam. Jaja, jag älskar honom ändå. Konstigt nog.

Igår var för övrigt Bella och Liam här på besök efter lillemans operation. Han har varit SÅ duktig och trots att han sov större delen av besöket här, så verkade han hyffsat pigg. Vi pustar alla ut!

Idag har jag och Maxen promenerat SÄKERT 1,5 mil. Först till jobbet och tillbaka (kul att vi äntligen lyckades möta dig Teresa). Sedan till IKEA där vi fikade med kompisar, och därefter hem igen. Nu är jag trött. Riktigt trött.

Vilken bad(d)are!

Gårdagen slutade lika bra som den börjat. Maxen, jag och Pappa P mös för fulla muggar. Men SOM jag har fuskat den här helgen. Hemgjord pizza. Mammas vaniljbullar. Vin. Choklad. Och en klick potatismos. Jisses.

Idag har familjen Bodén/Kihlén varit på Fyrishov och badat. OJOJOJ, vad Maxen tyckte det var roligt. Varmvattenbassängen var reserverad för småbarn, men vi var ensamma och hade hela rummet för oss själva! Maxen fullkomligt sprudlade där nere i plurret! Vilken hit! Väl hemma igen somnade han som en stock och låg däckad i en och en halv timme, vilket inte hör till vanligheterna. Nu har M och pappa P krupit ned i sängen igen och snusar i kapp under täcket.

Ja, det går uppåt.

Den här dagen har ju varit ganska bra ändå. Hittills iallafall. Jag och Helena fann varandra i bitterheten och tog en runda till Gränby C idag. Vi har verkligen något gemensamt vi två; inget gör oss gladare än en lång GIlunch och shopping. Jag införskaffade en ny jacka som jag är fantastiskt nöjd över, men det var med stor beslutsångest jag stod och vägde för och nackdelar mot varandra i butiken. Efter att ha fått pappa Ps godkännande kändes det ändå helt ok. Jag behövde den. Verkligen. Men ojojoj, vad det sved i plånboken. Julia och Maxen är så bra vänner (eller älskare) som man bara kan bli.

Den här veckans flipp är att Max lärt sig att sitta utan stöd mest hela tiden. Jag är stolt. Han är stolt. Pappa P är stolt.

Stackars lilleman.

Surheten har lagt sig. Åtminstone en stor del av den. Vem kan vara bitter när det är lördag? En ny dag. Nya möjligheter.

Inatt har jag oroat mig över Liam. Han har legat inne på akuten med ljumskbråck. Stackars stackars lilleman. Så ont han har haft. Bella ringde för en stund sedan och de är påväg hemmåt nu, men är fortfarande inskrivna och ska tillbaka på måndag för operation. Jag kan inte föreställa mig hur skrämmande det måste vara att utstå sådan smärta när man är så liten. Det skär i mitt hjärtat. I mitt tyckaomLiamhjärta och i mitt mammahjärta.

Fasen.

Jag är sur sur sur. För att det inte blev som jag tänkt mig. För att jag hade behövt den uppmuntran som jag inte fick idag. Den bekräftelsen. Så nu går jag och lägger mig istället. Skit också.

Oväntat besök och deja vu.

Idag skulle jag egentligen ha provat ut nya arbetskläder på jobbet. Det gjorde jag inte. Jag och Maxen skulle även ha träffat mammagänget på Chagall. Det gjorde vi inte heller. Istället har Bella och Liam varit här och lekt med oss. Liam är så fantastiskt mysig. Jag tycker så mycket om dig lilleman. Och det gör Maxen också. Ingen roar honom såsom du.

Ikväll har jag varit på Luthagens och ätit middag med Sophia, vilket jag är väldigt väldigt väldigt glad över. Trevligt att fisken höll oss sällskap också. Like back in the good old days. Det var bara falafeln som fattades. Fasen, jag får sluta med den här GIskiten snart. När jag kom hem vid niotiden satt Max och tittade på actionfilm tillsammans med pappa P. Grabbigt värre.

Nu har M slocknat och jag ska krypa ned bredvid P i soffan med en stor mugg te.

Bulleuppdrag slutfört.

Det tog mig ungefär tre timmar att göra de där förbannade köttbullarna. Lök över hela köksgolvet. Köttfärs över hela diskbänken. Tre stekpannor. Fula blev de också. Skitfula. Maxen var fruktansvärt uttråkad och tyckte att jag var en urusel mamma som hellre brydde sig om att rulla bullar än att leka med honom. Jag beundrar min mors generation. Hur fasen hade ni tid att vara tvättäkta kokerskor, sömmerskor, städerskor OCH mammor samtidigt?

Nästa gång jag bestämmer mig för att rulla köttbullar har jag säkert hunnit fylla 40. Minst. Men när P leende fick syn på dagens middag kände jag åtminstone att det var värt besväret. För den här gången.

Köttbulle it is.

Dagen har innefattat höstmarknad på Vaksala torg, lunch med Helena, Pernilla och Annsofie samt GImatmuffinsbak.

Pappa P klagar ibland på min alltför ensidiga matlagning. Sallad, sallad, sallad. Quorn, quorn, quorn. Räkor, räkor, räkor. Typ. Igår var jag därför dum nog att fråga honom vad HAN vill ha för mat. "Om du får välja precis vad som helst". Svaret löd: "Hemrullade köttbullar, kokt potatis och hemgjord brunsås". Så nu jäklar ska jag visa honom att jag kan. Imorgon ska jag ställa mig och rulla köttbullar. Snacka om att han lär bli överraskad. HA.

Farväl Sandra Li.

Idag har jag haft en hektisk dag. Maxen bestämde sig för att vi skulle ta sovmorgon till 10:30, vilket gjorde att vi hamnade lite fel i tidsplaneringen redan från början. Tänk så svårt det blivit med rutiner sedan Max kom till världen. Allt hänger liksom på honom, på något sätt. På hans rutiner, eller kanske snarare avsaknaden av dem.

Byter blöja, kör igång tvättmaskinen, klär av M, klär på M, klär på mig, ger Max mat, ger mig mat, kör ett varv med dammsugaren, går en långpromme med Veronika och Annsofie, handlar mat, skyndar hem, matar Maxen, in i duschen, skyndar diska, klar lagom till att P kommer hem från jobbet, byter av, puss och hej. Tar cykeln till Sandra för att säga hejdå (hon lämnar oss för några månader i Spanien nu), upp på cykeln igen. Hemma vid 19:30. Byter av P igen som står redo i dörren för att bege sig ut på joggingtur. Lagar mat samtidigt som jag ger Maxen gröt. P kommer hem. Äter middag. Nattar Maxen. Och pohh. 22:09. Äntligen en stunds kvalitativ rumpsittning. Så mycket jag har uträttat, och ändå har jag inte ens haft tid att renbädda sängen, vilket var det enda jag planerat för dagen från första början. Kompromisser, prioriteringar och planering är familjen Bodén/Kihléns ledord numera. P frågar mig ofta: "Vad gör ni egentligen hela dagarna?" Han skulle bara veta.

Men jag går till sängs, nöjd och lycklig. Jag har fått säga farväl till S Li på ett bra sätt. Jag kommer att sakna dig. Och det kommer Maxen också. När du kommer hem igen kan vi väl göra något wild and crazy?

Rätt kort lagt.

När vi ändå är inne på det här med äckliga laster, kan jag lägga till ytterligare en. JAG HAR BÖRJAT SNUSA IGEN. Nej, då menar jag inte den nikotinfria, smaklösa och totalt förkastliga sorten. Jag menar SNUS, riktigt snus. Göteborgs rapé för att vara exakt. Det är lika bra att lägga korten på bordet, så slipper jag smussla. Jag slipper förklara eller försvara.

Jag ammar fortfarande. Så länge Maxen inte vill dricka annat än min milkshake till maten, så tänker jag fortsätta med det också. Jag pungar i honom nikotin som om det vore sockerlösning på nappflaska. Det är inte något jag är stolt över. Verkligen inte. Men det har gått så pass lång tid nu, jag ser ljuset i amningstunneln, och har därför inte lika dåligt samvete som jag kanske borde ha heller.

Människor får döma mig. Det kan jag tåla. Men om du undrar VARFÖR, tro inte att jag ger dig ett vettigt svar, för det finns inte. Jag älskar snus. Det är mitt enda beroende. Min livsnjutning. Min avkoppling. Min belöning. Min tröst. Jag har avhållit mig från det som för mig är mest njutningsbart under hela graviditeten. Och DET tycker jag att jag har gjort bra.

Dessutom älskar Max att tugga på mina dosor. Sticker det i dina ögon är det ditt problem. Jag är möjligtvis inte en bra förebild för M vad gäller nikotinets värld. Men ingen annan kan å andra sidan älska, vårda och omfamna honom så som jag.

Öronpillandets tid är förbi.

Jag har en osmickrande hobby. Jag gillar att pilla i öronen. Det är min stora last. Av vilja att behålla min egen värdighet borde jag inte dela med mig av denna information. Men jag gör det, i ett försök att sätta stopp för mitt ohyffs. Det har blivit en ond cirkel. Jag toppsar öronen för att de kliar. Ju mer jag toppsar, desto mer kliar de. Och jag måste toppsa lite till, och lite till. Tidigare har det till och med gått så lång att jag varit inne på sjukan flertalet gånger efter att ha kliat sönder mina hörselgångar med det ena problemet efter det andra som följd. Helt vansinnigt, jag vet. Och man bör egentligen inte stoppa något som är mindre än armbågen i örat. I know, I know.

Så varför slutar jag inte bara pilla kan man undra?! Nej, för att det helt enkelt är så förbannat skönt. Igår kväll när jag hade min dagliga pillningsstund började jag blöda. Toppsen blev alldeles röd. Och då insåg jag att nu måste det fan i mig få ett slut. Sagt och gjort. Jag har hållt mig borta från öronen hela dagen. Men jag vill lova att det är bra mycket svårare än vad det är att låta bli kolhydrater. Och det säger en hel del.

Med bajs upp till öronen.

Jag har abstinens. Sockersuget är helt enormt idag. Var nyss på ICA för att köpa plommonpuré. Jag blev stannandes vid chokladhyllan i flera minuter bara för att spana in vilken sort jag helst skulle vilja sätta i mig. Personalen måste tro att jag är ett psykfall. Eller snattare.

Festen i lördags var riktigt kul. Jag fuskade och åt både potatissallad, bröd, chips och äppepaj. Min mage var som en tickande bomb dagen efter. Aj, vad ont jag hade.

I övrigt har följande hänt/kommer att hända denna vecka:

Måndag: Lunch hemma hos Annsofie och Elvira. Därefter babysång med ett helt gäng. På kvällen var jag på Jalla samt bio med Sandra, Marina, Maddis, Therese, Johanna M och Linnea. Vi såg Patrik 1,5. En helt fantastisk film. Rolig och samtidigt så rörande. Verkligen en toppenkväll! Tack tjejer, jag behövde det.

Tisdag: Heldag i stan med P och E. Lite shopping, lunch och fika. Maxen har varit hård i magen en hel evighet, så vi har börjat ge honom lösande medicin. På Åhlénstoan bestämde M sig för att det var dax för en rejäl tömning. Just i det ögonblick som jag tog av blöjan. Skit lagrad i flera dagar sprutade värre än en fontän över hans ben, mina kläder, mitt ansikte, toagolvet, handfatet och dörren. Efter att ha spenderat en halvtimme där inne, skurandes och tvättandes, var jag helt färdig. Lägligt Max.

Onsdag: Öppna förskolan, sångstund och röjning här hemma.

Torsdag: Umgås med Helena och Julia.

Fredag: Träffa Sandra. På kvällen förmodligen ta med mig Max till Magnus spelning.

Lördag: Almtunaloppis med kompisarna. Jannes 50årsfest och antagligen ett jädra kalas natten lång.

Söndag: Mamma och pappa kommer tillbaka till Uppsala efter sin Kretavistelse. Förhoppningsvis hinner vid med ett besök i Bellas nya lya också.

Fortsatt fullt ös alltså. Här kommer några bilder.