Kvällsnöjen.

Varje onsdag slutar jag strax före tre. De två timmar extra jag får med Maxen är guld värda. Ingen annan dag känns det så lekande lätt att kliva upp ur sängen, som just på onsdagen, VÅR dag. Denna dag får Maxen prommenixa i egen takt hem från dagis, vi lagar mat, vi tittar på Rorri, vi badar, parkerar bilar och läser böcker. Jag skulle inte vilja byta bort mina onsdagar mot något annat i världen. Samtidigt avundas jag ibland dem som jobbar deltid och har onsdag hela veckan lång.

Nu återstår bara två arbets-/dagisdagar den här veckan. På lördag morgon tar jag och M tåget till mormor och morfar i Sollefteå. Där stannar jag fram till tisdag kväll. Maxen blir kvar ända till lördagen efter. Han kommer att få en fantastisk vecka på egen hand. No doubt.