Farväl Sandra Li.

Idag har jag haft en hektisk dag. Maxen bestämde sig för att vi skulle ta sovmorgon till 10:30, vilket gjorde att vi hamnade lite fel i tidsplaneringen redan från början. Tänk så svårt det blivit med rutiner sedan Max kom till världen. Allt hänger liksom på honom, på något sätt. På hans rutiner, eller kanske snarare avsaknaden av dem.

Byter blöja, kör igång tvättmaskinen, klär av M, klär på M, klär på mig, ger Max mat, ger mig mat, kör ett varv med dammsugaren, går en långpromme med Veronika och Annsofie, handlar mat, skyndar hem, matar Maxen, in i duschen, skyndar diska, klar lagom till att P kommer hem från jobbet, byter av, puss och hej. Tar cykeln till Sandra för att säga hejdå (hon lämnar oss för några månader i Spanien nu), upp på cykeln igen. Hemma vid 19:30. Byter av P igen som står redo i dörren för att bege sig ut på joggingtur. Lagar mat samtidigt som jag ger Maxen gröt. P kommer hem. Äter middag. Nattar Maxen. Och pohh. 22:09. Äntligen en stunds kvalitativ rumpsittning. Så mycket jag har uträttat, och ändå har jag inte ens haft tid att renbädda sängen, vilket var det enda jag planerat för dagen från första början. Kompromisser, prioriteringar och planering är familjen Bodén/Kihléns ledord numera. P frågar mig ofta: "Vad gör ni egentligen hela dagarna?" Han skulle bara veta.

Men jag går till sängs, nöjd och lycklig. Jag har fått säga farväl till S Li på ett bra sätt. Jag kommer att sakna dig. Och det kommer Maxen också. När du kommer hem igen kan vi väl göra något wild and crazy?