Grillning, bad och kära återseenden.

Igår var Anton, Pernilla och Erik här på besök. Anton börjar bli en stor kille! Det är så roligt att se hur han växer och utvecklas.

Klockan 01:00 inatt släntrade Maxens mormor och morfar in här på GG. Bruna och glada efter sin två veckor långa semester på Kreta.

Efter att momma och moffa lämnat oss i förmiddags gick jag och M till stranden nere vid sjön. Vädret har verkligen varit underbart! Maxen njöt för fulla muggar och kröp rakt ut i det iskalla vattnet.

Vid 15tiden gick vi vidare till Bella, Fredde och Liam där smågrabbarna härjade i poolen ute på baksidan länge länge. Därefter grillade vi innan jag och Maxen gick hemmåt igen för att möta upp pappa P som tillbringat helgen meckandes med bilen i Mehede.

Imorgon väntar jobb igen. Det känns bra. Jag är fulltankad med ny energi efter den här kanonhelgen.

Busstema.

Att Ellenor vann årets Robinson är inget annat än en skandal. Jarmo var överlevaren personifierad. Ellenors kunskaper sträckte sig inte ens halvvägs.

Gårdagens personalfestmaraton blev en lyckad tillställning. Först Terrassen, därefter Tavernan, sedan Bowlaget och sist men inte minst Saluhallen. Själv valde jag dock att bege mig hemmåt redan vid 23tiden, trött efter en minst sagt intensiv arbetsvecka.

Bella har skrivit ett inlägg om den obehagliga bussincident hon var med om igår. Jag tänker följa på samma tema. Bella åkte med 888an strax efter 21. Jag åkte med 888an 23:10. En grabb i min ålder, eller något yngre, kliver på. Han är fruktansvärt berusad, eller möjligtvis påverkad av något annat. På andra sidan gången sätter han sig. Han pratar, men det går inte att tyda vad det egentligen är han säger. Det enda som hörs är ett gurglande, mumlande ljud. Han börjar spotta. Och spotta. Och spotta. Snart är hela rutan och sätet bredvid honom täckt av spott. Han drar tjejer i håret. Jag känner mig obekväm och flera med mig, vad jag kan se. Hela den 30 minuter långa resan sitter jag och ber till någon högre makt att grabben inte ska börja kaskadkräkas. Jag känner mig fri när jag äntligen kliver av bussen.

I förmiddags gick jag och Maxen till Hemköp. Om vem tror ni att vi möter? Jo, just denna grabb. Jag väljer instinktivt att bara ignorera honom, men ångrar mig snabbt och lägger handen på hans axel. Jag berättar för honom att jag åkte samma buss igår kväll, att han betedde sig väldigt obehagligt. Att han spottade ner både ruta och säte, att han drog tjejer i håret. Det ser ut som att han ska pissa på sig. Han säger att han inte minns någonting och upprepar "å herregud" flera gånger om. Han ber om ursäkt. Och det känns så jävla bra. För precis som Bella säger, så känner man sig så fruktansvärt utsatt när man sitter på en buss, omringad av främmande människor, utan flyktväg i sikte.

Kanske är jag en surkärring, men det skiter jag i. För jag tyckte att det hela var skitläskigt. Och den ursäkten satt så jäkla gött.

Lördagsfrulle.

Lördagsfrukosten avklarad. Tyvärr landade gröten överallt utom i magen. Bättre lycka nästa gång.

Janice D.

Har ni sett detta? http://www.youtube.com/watch?v=UOsn94-lX3k
och fortsättningen: http://www.youtube.com/watch?v=7sn4de-UViw

Janice, hög som en skyskrapa i Finland. Sömnpiller, jo tjena.

BANKEN är kirrad.

Idag har jag haft min sista BANKutbildningsdag. Det har varit spännande, men svårt. Jag som aldrig tidigare har pysslat med aktieindexobligationer och hypotekslån har nu mycket att lära.

Imorgon är jag tillbaka på LF Dragarbrunn. Efter jobbet vankas personalmiddag på Tavernan och bowling. En trevlig kväll lär det bli!

I övrigt lever jag fortfarande på glädjen från förra helgen när vi var hos sys och Jeppe i Sundsvall. Min nykläckta systerdotter Linnea är en pärla!

Bortsett från en hel massa bank har jag idag även fått känna på innebörden av "what goes around, comes around". I ordens rätta bemärkelse.

Det är så förbannat bittert.

Promme på bild.

En hälsning från Maxen till mormor och morfar som dyrkar solen på Kreta.

Maxens första steg!

Pappa P ringer aldrig, jag menar ALDRIG mig om dagarna när jag är på jobbet. Han gillar inte att prata i telefon. Så enkelt är det. Därför blev jag oerhört förvånad när P ringde på min jobbtelefon i förmiddags. "Vad har hänt?" frågade jag instinktivt och fick till svar: "Max har gått 15 steg!" "Va? Nej, det är inte sant!" svarade jag om och om igen. Jodå, enligt pappa P var det sant. Min Maxen, som aldrig ens visat tillstymmelse till att vilja gå på egen hand. Min Maxen, som vanligtvis sätter sig på rumpan i samma sekund som jag släpper hans händer. Min Maxen, som är så rädd så rädd för att ramla, att tappa balansen. MIN MAXEN har helt plötsligt, utan förvarning, alldeles på egen hand tagit 15 steg! Där jag satt i min kontorsstol trillade en tår nedför min kind. Av stolthet. Av glädje. Av beundran. Av ömhet. Och av avund eftersom jag själv aldrig kommer att få uppleva de där allra första stegen.

Maxen, min Maxen. Min alldeles underbara Maxen.

Nytt liv med gamla inslag.

Jag vet inte var jag ska börja. Helgen har rusat förbi. I onsdags kom min kära mor och far hit till Uppsala för att hjälpa till med packning, städning och flytt. På fredagen började flyttlasset rulla mot Björklinge. På fredagskvällen vankades det stor sommarfest med jobbet. Tillställningen blev inte alls som jag hade tänkt mig. På gott. Och på ont.

Lördagen ser jag tillbaka på med fasa. Ett enda utbrett kaos då den verkliga flytten ägde rum. Vi är numera Björklingebor! Vi har börjat "boa" in oss, mycket tack vare Freddes fantastiska hjälp med målning av alla rum. Han är guld värd! Lördagskvällen tillbringade vi hos familjen Andersson/Sjödin där vi svullade i pizza. Under söndagen forsatte fixandet och trixandet i vårt nya hem och på eftermiddagen grillade vi hemma hos Bella, Fredde och Liam tillsammans med Anna-Karin, Johan och Alvin. Jättetrevligt var bara förnamnet!

Igår hade jag en ledig "flyttdag" från jobbet. På kvällen kom Helena, Magnus och Julia hit och vi firade lilltjejens födelsedag med tårta och present. Maxen och Julia lekte som aldrig förr. Oj, så roligt de har tillsammans! Och vi mammor skrattade... och skrattade... OCH skrattade åt de små livens tokerier!

Idag var jag återigen tillbaka på jobbet som mest bjöd på möten för min del.

Det var det. Men egentligen så mycket mer.

En enda lång klagan.

För tillfället känns det mesta kaotiskt. Jag är oerhört stressad över packning, städning, barnvakt, flytt och jobb. Imorgon kommer Maxens mormor och morfar hit för att hjälpa oss i några dagar, vilket i och för sig är något positivt. På torsdag ska Elviras födelsedag firas och på fredag är det den årliga sommarfesten med jobbet. Jag känner mig tveksam till att jag kommer kunna fullfölja planerna. Idag har jag haft superkrångliga ärenden på jobbet. En hög ligger och väntar på mig imorgon när jag släntrar in vid åttasnåret. Just nu funderar jag mest på hur jag ska hinna med allt.

Äh, slutklagat. Dax att rycka upp mig!

Flyttförberedelser.

Idag har jag packat, och packat, och PACKAT! Praktiskt taget hela vårt bohag ligger nu nedpackat i lådor. Jag ser inte fram emot att leva i röran den kommande veckan. Men eftersom det för något så oerhört gott med sig så kan jag nog stå ut. Pappa P har tillbringat dagen i Mehedeby, lämnat prylar och hämtat diverse verktyg. Maxen har mest stått framför TVn och dansat till MTV.

I eftermiddags åkte familjen Kihlén/Bodén till Ann-sofie m. fam och lånade en hel hög med flyttlådor! Tusen tack! Till middag unnade vi oss sushi. Det var vi värda efter dagens slit. Nu dax att krypa till kojs. Imorgon är det åter jobb och rådgivningsmöte som gäller.

OM SEX DAGAR ÄR VI BJÖRKLINGEBOR!

Heldag i Sthlm.

Idag har jag varit i Sthlm hela dagen och shoppat tillsammans med Sophia. En kanondag med lunch, skitsnack och några lyckade inköp! Samtidigt plågar det dåliga samvetet mitt mammahjärta eftersom jag knappt träffat Maxen idag. Endast en helgdag kvar och imorgon ska jag njuta så mycket det någonsin går av att få mysa med M, min underbara älskade lilla buspojke.

Cykelkärring!

Äntligen fredag! En bra dag på jobbet med avtalspensionsmöte och veckoavstämning x2. Helgen hade dock kunnat börja bättre. Påväg hem från jobbet cyklade jag ikapp en medelålders kärring. Eftersom hon cyklade MITT PÅ cykelvägen, valde jag att ta den bredaste vägen förbi henne, vilket i detta fall var på höger sida av henne. Fel val. Hon blev flyförbannad på mig och började skrika: "DU SKA CYKLA FÖRBI MIG PÅ VÄÄÄÄÄÄÄNSSSSTTTTEEER SIDA!" Jäkla kärring, tänkte jag och trampade vidare utan att se mig om över axeln. Tyvärr hann den galna tanten ifatt mig igen vid rödljusen (vilka var oäääändligt långa vill jag påstå) och fortsatte sitt skrikande: "Du ska cykla på vänster sida. Jag jobbar på akuten och idag fick vi in en man med krossad näsa som varit med i en cykelolycka!!" varav jag svarar: "Jag ber om ursäkt, det ska jag absolut göra hädanefter, men då måste även du hålla dig på din sida av vägen!" Fel val. Igen. Hon skriker ännu högre: "Jag har cyklat i 30 år. Jag vet hur man cyklar!" Hon gormar och gastar och tillslut får jag nog och säger till henne att nu får hon faktist ta och lugna ner sig! Men hon fortsätter... och fortsätter... och fortsätter... Och jag är så förbannat glad att det blir grönt igen.

Grannfejd.

Här på GG sitter vi nu och tittar på Grannfejden. Men det är inte så lattjo att se Grannfejden tillsammans med P, för han blir så jäkla förbannad. På människor som han inte ens känner. Redan innan programmet börjat har han bestämt sig för vem som är boven i dramat. Det går inte att diskutera med honom. Han fräser, svär och muttrar för sig själv. Han är själv den tredje parten i fejden. Nu sitter P bredvid mig och tjuter: "Din förbannade kattgubbe!"

Men herregud, håll truten och TITTA istället!

Fullt hus!

Bella och Anna-Karin, glada och gravida.

Liam och Alvin.

Jisses, vilken härlig söndag vi har haft! Mellan 11:00 och 20:00 har vi varit hos Bella, Fredde och Liam i Björklinge. Där var även Bellas syster Annika, hennes man Cedrik och deras 16 månader gamle son Linus. Under dagen kom även Anna-Karin, Alvin, Maud, Benny, Emmy och Ludde på besök! Vi har ätit pannkaka, lekt ute hela dagen, pappa P och Fredde har fiskat, vi har ätit porterstek (alla utom jag då förstås), fikat och Liam och Maxen har badat i bubbelkaret. Helmysigt! TACK!

Den här helgen som kändes så lång är nu redan till ända.

Antons dop.

Hjälsta kyrka.

Pernilla och Anton.

Pernilla, Erik, Anton.

Grabbarna i kyrkan.

Efter kalaset var M så trött, så trött.

Mycket bra!

Dagens postiva inslag:

• att jag själv inte är bakis när ca 90% av Uppsalas resterande invånare är det.
• att jag hade en toppen Valborg igår! Givande arbete, glass ute i solen tillsammans med Hanna, en öl på Katalin med Sophia och grillkväll med S, Maxen, Sandra och Maddis i Svartbäcken.
• att vi ätit tacos, myst och lekt i Mehedeby idag.
• att jag imorse fick hämta ut ett paket från mor och far. Det visade sig att de köpt en spritter ny digitalkamera till mig! Underbara mamma och pappa!
• att jag har blivit världsförälder genom Unicef. Och det känns bra, riktigt bra. Alla barn ute i världen har det sannerligen inte lika bra som vår Max.
• att familjen Bodén/Kihlén imorgon ska på Antons dop!