Jul i vårt hus.

Jag kämpar med julpynt och hoppas att adventstämningen ska infinna sig. Det gör den inte. Jag tycker att pyntet är skitfult. Juliga gardiner, soffkuddar och ljusstakar är inte min cup of tea. Att ljusstaken är brun och gardinerna rödhjärtade gör inte det hela bättre. Men jag vägrar köpa en röd ljusstake. DET är bortkastade pengar, minst sagt. Tack och lov att jag får ta ned skiten om en månad.

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.

Vi tar igen oss efter dagens första träningspass. Osmickrande bild, men med den självdistans jag besitter bjuder jag på den. Well done my beautiful boy!

Maxen och 3 söta flickor.

Igår hade som sagt Maxen sina favoritflickor här på besök. Tre störtsköna tjejer. Först Julia, sedan Elvira och därefter tant Anna.

Julia pussas. Max tycker att det känns sådär.

Elvira.

Anna, Maxen och pappa P.

Idag har jag tillbringat min tid på GHs lördagsfika tillsammans med Marlene. Därefter shoppade vi loss i vimlet, innan jag begav mig hemåt till mina grabbar igen. Nu är julgardinerna upphängda. Toppen.

En bra start.

Imorse när jag slog upp ögonen möttes jag av en liten grabb som på något sätt hamnat på mage. Han låg med sitt ansikte tätt, tätt mot mitt och tittade med stora ögon på mig. När han upptäckte att jag vaknat, sken han upp som en sol och drog på ett härligt leende. Ja, dagar man får ett sådant uppvaknande, kan knappast börja annat än med ett gott skratt som värmer ända från tårna och ut i fingerspetsarna.

Innan vi avklarade gårdagens Liamsamtal, var jag och Maxen hos Lina och Natte på glöggmys tillsammans med ett gäng andra morsor. Bortsett från att jag på min väg till myset blev sjublöt om fötterna (dessa förbannade tygskor), så hade vi jättetrevligt, verkligen! Tack.

Idag kommer Helena och Julia hit och leker med oss. Troligtvis dyker även AnnSofie och Elvira upp. Och ikväll får familjen Bodén/Kihlén sällskap av Ps syster Anna som nattar här tills imorgon.

Samtal med Liam.

Jag har pratat med Liam i telefonen idag. Jag blir alltid lika glad när han vill snacka med mig, vilket sker förvånandsvärt ofta med tanke på hur mycket det spritter i benen på honom. Att prata med en tvååring kan tyckas vara enkelt, men det är det sannerligen inte alltid. Att ordförådet hos de små liven ännu inte är fullt utvecklat gör det hela lite knepigt. Jag måste klura ut någorlunda vettiga frågor, samtidigt som jag ska försöka att förstå vad lilleman säger på andra sidan luren.

Dagens samtal lät såhär:

Jag: HEEEEJ Liam!
Liam: (Tystnad)
Jag: Vad gör du för något?
Liam: (Tystnad)
Jag: Har du varit på dagis idag?
Liam: (Tystnad)
Jag: (Upprepar frågan några gånger)
Liam: (Fortfarande tystnad)
Jag: (Jag känner att vi kört fast lite och bestämmer mig för att byta spår) Har ni varit ute och lekt i snön på dagis idag?
Liam: Nä.
Jag: Jasså, inte! Vad har du fått för mat på dagis då?
Liam: (Tystnad)
Jag: Fick du kött?
Liam: Nä.
Jag: Fick du fisk då?
Liam: Nä.
Bella (i bakgrunden): Jo, ni fick ju visst fisk.
Liam: Nä.
Jag: Nähä.
Liam: LÄÄÄÄÄLLÄÄÄÄÄ!! (hörs allt längre och längre från luren och dör slutligen ut)
Bella (nu närmare telefonen): Jaha, nu vill han ha välling. Jag ringer senare. Puss.

Ja, och så var det samtalet över. Så kort, men så naggande gott. Jag lägger ifrån mig telefonen med ett leende. Det spelar ingen roll att vi inte kommer fram till något över huvud taget, jag och Liam. Det är inte det som är poängen. Poängen är att han VILL vara tyst med mig. Och det gör mig mäkta stolt!

Jag ser fram emot den dag Max tar sina första ord. Jag ser fram emot att höra honom i telefonen. Ja, jag ser fram emot att höra honom svara NÄ på alla frågor, som om det vore det självklaraste svaret i världen. Jag ser fram emot att lära mig hans språk, hans alldeles egna ordförråd, som så få förstår. Och jag ser fram emot att vara så stolt över varje nytt uttalat ord, som jag vet att Bella är nu.

Till momor från Max.

Världens gulligaste, goaste, gladaste guldgosse.

Jag har duschat mig ren.

Jag står i duschen. Och jag tänker. Jag tänker att gårdagen var en känslomässig berg- och dalbana. Att den började så bra, men övergick i chock. Att chocken blev till rädsla, som blev till maktlöshet och sorg. Jag tänker att sorgen suddades ut av glädje och ett porlande lyckorus.

Men jag tänker, att jag slutade i oro.

Jag tänker att "tror" det är något man gör i kyrkan, men vad annars har man att förlita sig till i väntan på sanningen. Jag tänker, hur får oövervinnerlig kärlek och lika stark skräck plats i en och samma kropp? Jag tänker, att gränsen mellan att glädjas över det man har och att sörja det man saknar är alldeles för smal.

Jag tänker, det kommer att krävas allt av oss. Eller ingenting.

Jag tänker att jag inte är ensam. Att ingen kommer att låta mig ge upp. Jag tänker att jag ska vara positiv, men det falnar lika fort. Jag tänker att jag redan vet. Att jag redan har bildat mig en uppfattning, att jag redan tagit ut något i förskott.

Skor sökes.

Jag och Maxen ska till Barnsjukhuset idag. Jag måste ha bra på fötterna för att kunna ta mig dit, men jag kan för mitt liv inte hitta alla vintriga skor! Varför ska jag hålla ordning på dem när det ändå vanligtvis aldrig ÄR vinter i den här delen av landet? Nu får jag spatsera ut i snödjupet med tygskor istället. Min mor kommer att skämmas över mig när hon läser det här. Kanske bäst att jag tar med mig ett extra par strumpor.

Halleluja moment!

JIPPI!

Pappa P (som förtjänar dagens ros, gånger tio) har begett sig ut i snöstormen för att hämta två biljetter till Melissa Horns konsert imorgon! Jajaja!! Jag och Bella ska njuta av en helkväll. Bara vi två, god mat och vår kära Melissa. Say halleluja!

Teresa och Lina, se hit!

Efter stor beslutsångest har jag nu ringt och avbokat sjukbesök. När jag blickar ut genom fönstret inser jag att det inte är ett alternativ att hjälpa vägverket genom att använda barnvagnen som snöplog. Istället ska jag och Maxen sitta inne under filten, tända stearinljus, dricka te och läsa Maxböcker.

Dagens parentes: Teresa, jag kommer inte in på din bloggsida numera. Varför? Lina, det går inte att skriva kommentarer till dina blogginlägg.

You've got 1045 new mail.

Max och tigern sover förmiddagslur. Jag sitter och rensar bland mina 1045 nya mail. Att gå igenom mailen är det mest ångestframkallande jag vet. Jag har inte ro att sitta på rumpan och glo på dataskärmen så länge. Det kliar i kroppen. Från och med nu ska det bli ändring. Hädanefter är det jag som tar mig en mailtitt varje dag. Då slipper jag undan detta rensande. Jag fördelar besväret på 365 dagar och upplever det förhoppningsvis inte lika betungande. Herrejisses, att hålla mailkontakt ska ju vara en rolig sysselsättning. Inte en pina.

Idag ska Annsofie och Elvira (tack, tack, tack) leka med Maxen medan jag är en sväng på sjukan. Jag undrar om vi tar oss till dem med barnvagnen i det här vädret.

En söndagsrunda med bristande engagemang.

Idag har familjen Bodén/Kihlén kört den traditionella söndagsrundan. Först till Mehedeby (för att träffa farmor, farfar, Erik, Sara och kusin Carin) och därefter till familjen Andersson/Sjödin i Björklinge där det bjöds på PERFEKT micrad banankaka. När vi runt 17tiden skulle lämna Mehede, kunde vi knappt ta oss därifrån på grund av den otroliga snöstormen. Åh, som jag älskar när det är vinter! Låt mig snöa in här på GG. Låt mig frysa. Kom an bara! Imorgon ska jag och Maxen göra snöänglar. Eller JAG ska göra snöängel, M ska titta på.

De senaste dagarna har jag upplevt en märklig känsla av oengagemang. Inte från någon annans sida, utan enbart från min. Jag känner inte att jag går in för något helhjärtat. Jag försöker lista ut varför, men kommer inte underfund med om det enbart är brist på energi eller om det finns en djupare orsak. Jag sover på saken. Imorgon kanske allt är annorlunda.

Lördagskvällen bjuder till vinter.

Ute snöar det som bara tusan. På marken ligger redan ett tjockt lager vitt puder. Underbart! På vår bakgård kör grabbarna rally med sina moppar i snöyran. Samtidigt är en galning i full färd med att byta till vinterdäck på sin bil. Jag frågar honom om han tycker att det är dax nu. Svaret lyder: "Ja, nu har jag ju inget val längre." Ja, dessa Uppsalabor. I samma sekund som den första snön faller, faller även de. Bilarna kör fast. Snöplogarna syns inte till. Staden har stannat.

Jag och Maxen pälsade tidigare idag på oss och tog en promenix till Gränby. M ler mot de fallande snöflingorna. Det är fantastiskt att se hans fascination för saker han aldrig tidigare upplevt. De allra minsta tingen ger stora ögonblick.

Sugervadd och hisskiss.

De senaste dagarna har varit fullspäckade. Så fullspäckade att pappa P gav mig och en snorig Maxen utegångsförbud idag. Enbart BVCbesök har stått på agendan. Skönt måste jag medge.

I onsdags tillbringade vi dagen på St.Pers Öppna förskola. Vi sjöng, dansade, lekte pajas och umgicks med kompisarna. Under kvällen höll sig Max hemma med pappa P medan jag träffade Marlene och Sophia. Fastfood, egenhändigt tillverkad sockervadd och "Bonde söker fru" var det som gällde. Jag förvånas fortfarande över vilken fantastisk trio vi är. Vår gemensamma blandning av humor och retsamhet är klockren! Tack för att ni får mig att koppla av ibland, att ha nära till ett skratt utan Maxen i min närhet. Jag vet att människor förväntar sig att Max alltid ska vara med mig. Många blir förvånade när jag meddelar att han stannar hemma. Det skulle inte vara bra för varken honom eller mig att jag alltid höll mig till honom. Det är en fantastisk känsla att efter ett par timmar längta så mycket efter M att jag är nära sprickningsgränsen. Väl hemma igen ser jag honom ur ett helt nytt perspektiv. Kärleken är om möjligt än större. Värdet av ensamtid är obeskrivlig.

Phia.

Vår faaantastiskt delikata sockervadd.

Marre.

Igår tog jag och Max tåget till Stockholm för att hälsa på Sanna och hennes Elsa. SOM jag hade oroat mig över denna utflykt. Väl på Centralstationen var jag skräckslagen. Hissarna luktar kiss. Hisskiss. Ja, vem fan kissar i hissarna? Vi tog tunnelbanan ut till Liljeholmen. Bredvid mig och M satt en man utan tänder med luvan neddragen över ögonen. Max stirrade på honom. Jag ville att han skulle låta bli, men lyckades inte speciellt bra med mina försök att distrahera. Sanna och Elsa mötte upp oss och vi fick en guidad tur runt Gröndal. Efter en heldag med S och E begav vi oss hem till GG igen. Vi steg in genom dörren 21:45. Tack för en toppendag! Jag är stolt över att jag slutligen tog mitt mod till fånga och besökte er. Vi längtar redan tills vi ser er igen!

Elsa och Max läser bok.

Max har dragit Elsa i håret.

Elsa tyckte inte alls att det var roligt.

På promenix i mörkret.

M på Centralen i Stockholm. Trött och längtar hem.

Ajdå.

Jag lyckades skicka ett sms till fel person igår. Mina ord var: "Jag saknar dig." Det hela blev mycket pinsamt. Jag har sovit dåligt inatt. Jag anar att det har med detta felskick att göra. När jag vaknade imorse upptäckte jag att ett svar framkommit till min mobil. Det löd: "Sådär kan du inte skriva. Vad menar du?" Ja, vad menar jag egentligen? Jag menar det såklart INTE ALLS dumstrut! Men det kan jag ju inte svara. För det blir inte alls rätt det heller. Då är jag otrevlig. Och det har jag ingen anledning att vara. En bra lösning på detta måste kluras ut. Och problemlösning görs bäst över en kopp kaffe har jag hört.

Tjuvad av Bella.

Liam och Maxen på kalas i lördags. Bundsförvanter. Max ser redan upp till Lilleman som ni märker. Lilleman å sin tur ska lära Maxen allt han kan. Köpa ut alkohol från systemet. Lära honom att snusa i smyg. Ragga upp flickor. Skriva poesi. Spela hockey. Och dansa balett.

Jag, M och tjockisen.

Maxen och jag har haft en skitbra dag. Ja, en riktig jäkla kanondag faktiskt! Morfar lämnade oss vid 11:30. Efter Maxens förmiddagslur kom Pernilla och hämtade upp oss. Vi åkte mot IKEA där vi inhandlade diverse småkrafs. Jag införskaffade toagolvsmatchande handdukar (ja, det är jätteviktigt att de är toagolvsmatchande. Verkligen.) och värmeljus. Mer än så tålde tyvärr inte min plånbok.

Efter att ha handlat med oss lite fika åkte vi hem till Malin K där vi tillbringade eftermiddagen. Vid 16tiden var vi hemma på GG igen. Pappa P dök inte upp förrän 18:45. Tydligen hade en lastbil vält över E4an. Han befann sig i bilkö i 2 timmar! HA! Ibland är jag tacksam över att inte ha körkort.

Dagens ros.

Maxens morfar är här på besök. Han anlände sent igår kväll. Tidigare under dagen var även farmor Kina här och hälsade på. Hon och Max busade medan jag och pappa P var iväg och uträttade ärenden.

Men åter till morfar. Han hade med sig traktorn och andra leksaker som Maxen fick när han var uppe i norrland sist. Och oj, som han älskar denna traktor. I nära två timmar har han suttit och pysslat med den nu. Tuggat, pratat, skrattat och lekt med djuren på flaket. Tack hälsar M!

Idag är det inte bara Maxen som vill hylla sin mormor och morfar. Även jag vill säga tack. Vi är så oerhört bortskämda med er kärlek och omtanke. Ni kommer hit och överöser oss med blöjor, mat och leksaker. Min mor har till och med stått hemma i sitt norrländska kök och rullat ett kilo köttbullar till pappa P. Hon vet hur mycket han älskar dem. Och hon vill kanske även bespara mig det helvetet som hon förstår att jag anser att det är att ge sig på köttbullsrullning.

Isabelle sa nyligen till mig: "Det är först när vi själva får barn som vi förstår hur mycket våra egna föräldrar älskar oss". Hon är så klok min Bella. Och hon har så rätt.

Jag önskar att jag någon gång i framtiden kan ge er, mamma och pappa, någonting tillbaka. Som tack för allt ni ger oss nu.

1-0 till Malou.

Jag tittade på Tv4 imorse. De hade frågestund. Tittarna fick ringa in och ställa frågor till diverse höjdare på kanalen. Lennart Ekdal bland andra. Och som vanligt var Katrin "Zytto" på tapeten. Jag vet inte riktigt. Börjar det inte kännas lite uttjatat med denna Tv400skandal? Skit samma säger jag. Och skit samma att Hundcochen i Tv4+ använder märkliga metoder. Ja, skit samma att IdolLars provocerar människor till vansinne. Ge mig något värre. Ingenting förvånar.

Där i rutan dyker Malou upp också. PrettoMalou. På hennes överkropp befinner sig en kofta som är läskigt lik min blåa, fina, söta och åååhh så älskade kofta. Blodet i mina ådror fryser till is. Jag blundar reflexmässigt. Öppnar sakta ögonen igen. På glänt som när man spanar efter något på långt avstånd. Jo, Malous kofta är fortfarande blå. Den är fortfarande virkad. Jag stänger av Tvn. Resten av dagen sitter bilden av Malou med MIN kofta som klistrad mot näthinnan. Tanken på att jag äger samma kofta som snusförnuftet själv är ta mig fasen mer provocerande än alla "Zytto"gräl i världen.

Nyss var de 6. Nu är de 5.

Efter kaffet bestämde vi oss. Vi skippade sjukhuset. Jag vet att vi dealar med vårt barns hälsa, men det ska påpekas att vi gjorde en seriös övervägning där för och nackdelar vägdes mot varandra. Summan av kardemumman blev att det inte kändes nödvändigt. Självklart åker vi in med Maxen om det skulle visa sig att febern stiger igen. M verkar än så länge må prima.

Idag promenerade vi till Boländerna där vi mötte upp Helena och Julia för shopping och lunch. Ikväll har vi ätit finmiddag och sett Idol. Robin E rök. Jag hade hellre sett att Johan lämnat byggnaden, men ibland får man inte alltid som man vill.

Maxen tackar för sig och säger godnatt. Det gör även jag.

Det tål att tänkas på.

Vi åkte inte in till akuten idag trots allt. Istället sitter jag och pappa P och velar kring ifall vi ska göra det nu istället. Denna förbannade beslutsångest. Om vi bara kunde bestämma oss någon gång kanske våra liv skulle te sig lite enklare i situationer som dessa. Jag är värdelös när det gäller beslutsfattande. P däremot brukar alltid ha de rätta svaren. Idag är även han en tvivlare. En kopp kaffe och en snus. Sedan vet jag.

Barnakuten...

...ska vi åka till strax. Maxen har haft feber i en dryg vecka nu utan någon till synes anledning. När jag ringde sjukvårdsrådgivningen rådde de oss att åka in med honom. Så vi får väl göra det då. Inte för att jag tror att det är något större fel på honom. Håll tummarna för att vi inte behöver sitta och vänta i 5 timmar tack!

Din soffa mot min restskatt.

Goddag gott folk. Pissväder ute, men sol i sinnet. Maxen sover förmiddagslur och jag plockar ur diskmaskinen. Katrin "Zytto" Schulman säljer en soffa och Pernilla Wahlgren har Guccistövlar på sig idag. Ikväll vankas det fiskgryta med stenbitsrom. 1500 kr att betala i restskatt nu med detsamma. Det känns bra. Jättebra.

Grattis storeman Liam på 2årsdagen önskar Maxen!

Purple dream.

Det här är inte min föredetta mage. Det är Pernillas nuvarande mage. Och den är så fin, så fin.

Dagens stora frågor.

Pernilla är påväg hit. Jag längtar efter att få se hennes stora mage. Vi planerar en tripp till Gränby. Jag ska köpa födelsedagspresenter till Liam. Och något till lilla Selma som såg dagens ljus för första gången i förra veckan.

Sitter och klurar på vad vi ska äta till middag ikväll. Det känns som att inget jag tar mig an kan överträffa gårdagens köttfärslimpa. Pappa P njöt. Jag har som trumfat ut mig själv kan man säga. Det får bli frysta matlådor. Eller fisk. Där har jag ingenting att bevisa.

You give me fever.

Skit också. Nu har Maxen feber IGEN. Jag tror att jag blir tokig. Efter att ha fått en alvedonsupp uppkörd i baken verkar han dock lite piggare.

Djupt försjunken i TVtittande.

Helylle husfru.

Idag tillagar jag skinkfylld köttfärslimpa, trots att jag själv inte tänker äta av den. Jag vet, jag är så jäkla huslig. Jag har även sorterat pappa Ps strumplåda. Och i lördags löste jag och Bella melodikrysset. Det går utför. Snart sitter jag väl med en Bridgeblandning och slavar framför Bingolotto.


Jag efterlyser fler förslag angående smyckesförvaring!

Höströjning.

Hemma på GG. Känns toppen! Det syns på Maxen att även han är glad att vara hemma i sin egen säng igen. Vi har haft en kanonvecka i norrland och Max har blivit otroligt bortskämd med både leksaker och kramar. Men nog är det alltid lite speciellt att komma hem till pappa P igen.

Idag har vi storstädat hela lägenheten, skrubbat och skurat, tvättat, rensat i garderober och planerat för Maxens framtida rum. Det finns så mycket vi skulle vilja skaffa oss. En bärbar dator. En platt TV att fästa på väggen. Ett garage. Ett hus. Jaja, i sinom tid...

I och med dagens röjning har jag även upptäckt att jag är i stort behov av praktisk smyckesförvaring. Örhängen, halsband och hårnålar ligger utspridda både här och där. På mikron. På CDstället. På handfatet. I ljushållare. KATASTROF. Har någon ett bra förslag?

Norrlandsrapport.

Gustaf, mormor och Max

Bortsett från att Maxen legat med 40 graders feber i ett par dagar, har vi haft det fantastiskt bra här uppe i norr. Vi har bland annat varit i Sundsvall där Max lekt med kusin Gustaf. Idag är oldemor (morfars mor) här på traditionsenlig surströmmingsmiddag. Imorgon beger vi oss återigen till Sundsvall och därefter vidare mot Uppsala. Pappa P längtar efter oss. Eller ja, mest efter Maxen då antar jag.

Nu väntar kaffe, hjortron med glass och Idol.

Ja, se det snöar.

Hela söndagen tillbringade vi i Mehedeby där det var fantastiskt vinterväder med snö, kyla och solsken. Maxen busade med Torsten och kusin Carin. Påväg hem hann vi svänga in i Björklinge för att spana in B, F och Ls nya lägenhet. Den är otroligt fin och SÅ luftig!

M har precis slocknat. När han vaknar till liv ska vi bege oss in till stan för att först fika med några morsor och därefter träffa Malin! Ikväll måste vi packa. Imorgon tar jag och Maxen nämligen tåget hem till norrland. Som vi längtar!

Sepideh puts väck.

Sepideh åkte ur Idol. ÄNTLIGEN, som Gertan skulle ha sagt.

Försöker få dagen att gå ihop. Helena och jag har avbokat vår dejt. Vi ses på måndag istället, tack och lov. Det vore sorgligt om det hinner gå så pass lång tid att Maxen glömmer bort hur hans trolovade Julia ser ut. Skjuter upp fikat med Sophia och Marlene. Vi kanske hinner ses senare idag. Strax kommer Bella och Liam hit. Bella ska tatuera sig och lilleman hänger här under tiden. Better get going.