Två busfrön.

Idag har Bella och Liam varit här på besök. Vi har lekt ute i parken, gått till affären, fikat och lekt i Maxens rum. Det är så roligt nu när Max är mer rörlig. Han kryper efter Liam och de tjivas om leksakerna. Tänk vad skoj de kommer att ha till sommaren om Maxen lärt sig gå! Liam har blivit helt otroligt duktig på att prata. Så fort det går! På ett litet kick har han lärt sig hur många ord som helst. Han bildar helsköna meningar som leder till mängder med skratt! Tack för att ni förgyllde vår dag!

Ett tillägg.

Jag vill tillägga följande. Jag har världens vakraste son. Jag har den mest underbara och omtänksamma sambo. Jag har fantastiska vänner. En ovärderlig familj.

Jag är så lyckligt lottad.

Sophia, sushi, sömn.

Ikväll har jag och Maxen återigen haft besök av Sophia. Tanken var att även Marlene, Maria och Sandra skulle joina oss, men så blev inte fallet. Marlene var alltför trött. Maria var tröttare. Och Sandra var tröttast. Men jag, Sophie och Maxen har haft en helmysig kväll. Ätit sushi och morotskaka, druckit vin och småsneglat på "Let's dance". M var SÅ glad över att ha Sophia här att han härjade till klockan 22 innan han ville gå till sängs för att varva ned och slockna.

Nu ska även jag krypa till kojs. Ensam. I en gigantisk säng.

174, vilket skämt.

Gårdagen var lugn och fridfull. Jag ägnade de två timmar Maxen sov åt att räkna föräldradagar. Försäkringskassans upplägg är katastrofalt. Ja, hela systemet är skrattretande faktiskt. När jag slutligen ringde kundtjänst fick jag plats nr 174 i kön. HAHA.

Pappa P kom så småningom hem och härjade med lillgrabben. Maxen skrattade tills han tappade andan. Vid niosnåret dök Sophia upp på GG. Skönt att äntligen kunna sitta ned i lugn och ro, pimpla te och diskutera livets mindre och mer viktiga inslag. Fram mot 23tiden lämnade hon oss och jag stupade i säng.

Idag ska jag och Maxen spatsera till Gränby och ikväll åker pappa P till Mehedeby för att jobba hela helgen. Jag och M ska med andra ord klara oss på egen hand. Vad vi ska hitta på är ännu oklart.

Finbesök.

SOM jag har snusat bebis idag! 3 veckor gamle Anton och hans mor har varit här hela dagen. Han är verkligen helt bedårande. Det är nästan så att jag blir sugen på att krysta ut ett syskon till Maxen. Men nej, jag ska hålla mig i skinnet ett bra tag till.

Better be going. Maxens farmor kommer strax på besök.

Rumpnafs.

Jag, Helena, Lotta och våra småttingar har tillbringat dagen hos Ann-Sofie och Elvira. Där bjöds det på lunch och en hel del bus. Ja, det var mest Maxen som härjade med sin Juliet medan de andra juvelerna sov. Trevlig dag! Skönt att vi äntligen är så pass krya att vi kan bege oss ut i folkvimlet igen.

Ikväll har familjen Kihlén/Bodén fixat och trixat med Maxens rum. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra, men nu har han åtminstone flyttat in. Än så länge verkar han sova som en stock där inne. Själv sitter jag med separationsångest och tycker att det känns skittrist att inte ha honom i vårt sovrum inatt. But he's a big boy now.

Nu ska jag snegla vidare på herrarnas slalom. Imorgon kommer Pernilla och Anton hit på besök. Åh, vad det ska bli mysigt att få snusa bebis!

Två hjärtan.

Mina älskade grabbar hade såhär mysigt igår där de låg i soffan och kramades länge länge länge, medan mamma slavade framför Vinterstudion.

MAX i brist på Max.

Det var kanonkul att träffa Marlene igår för skitsnack och några öl. Innan vi begav oss hemmåt på var sitt håll, tog vi en tripp till MAX för att införskaffa nattamat. Pappa P blev toklycklig när jag vid halvtolvsnåret släntrade in på GG med ett Suprememål till honom. Jodå, han ska vara glad att han har mig. Vägen till mannens hjärta går ju alltid via magen. So I've heard.

GGmys.

Dagen idag har inte varit så jäkla lattjo. Pappa P är dödstrött efter veckan på jobbet, så lugnet har rådit över GG. Medan Maxen sov sin tvåtimmarslur, låg jag bredvid honom i sängen, snusade honom i nacken och såg skidor på tv. Njutning!

Nu lagar pappa P och Maxen tacos. Ikväll ska jag och Marlene äntligen träffas för en drink på Terrassen. Jag återintar civilisationen. Roligt!

Pizzabak.

80's.

Jag och pappa P har haft 80talstema den här veckan. Varje kväll när Maxen somnat har vi sett en 80talsrulle. P är en DVDsamlare. Vi har avverkat de flesta av filmerna som finns i hans gigantiska hylla. Men 80talsfilmerna har jag tidigare alltid nobbat. Såhär i sjukdomstider är vi uttråkade till tusen om kvällarna och när dessa filmer är de enda som ännu är osedda har jag i brist på annat tidsfördriv motvilligt gått med på den ena 80'srullen efter den andra. Det började med "Muriels bröllop". En riktig chick flick. Fantastisk. Därefter följde "Can't buy me love", "Sixteen Candles", "The Breakfast Club" och "Pretty in pink".

Varför har jag varit så förbannat fördomsfull? 80'sfilmerna är ju grymma! Jisses, tur att jag upptäckte dessa guldkorn till slut. Jag är förälskad.

Emma K?

Emma K?! Är det Emma Karlsson ifrån Solle? Jisses, vad roligt! Att du lyckades hitta hit. Amazing.

I'm feeling gooood.

Jag är en ny människa, redan mycket piggare. Men känner mig fortfarande pestsmittad och utstött ur samhället. Än är det förmodligen inte en jävel som vill träffa oss (med all rätt förstås). Men snart så, SNART är vi tillbaka igen.

Tack och lov att Bella dök upp en sväng på GG igår. Med sig hade hon snus, kakor och en kanonfin body till Maxen. Idag struttar han runt i den, stolt som aldrig förr! M blev SÅ glad när han fick se en annan varelse än sin mamma och pappa! Att det var Bella var ju förstås ett extra stort plus. Lika glad blev jag som befriades från tristess i några timmar.

Idag ska jag och Maxen härja och läsa böcker. En sväng till Gränby ska vi också ta när han vaknat upp ur sin förmiddagskoma.

Absurt.

Det här med sjukdomarna i familjen Kihlén/Bodén börjar bli absurt. Idag har jag och Maxen varit och träffat en läkare. Det visade sig att jag nu har halsfluss OCH öroninflammation. Jag fick därför antibiotika och hostmedicin. Även pappa P har fått en tiodagars antibiotikakur och Maxen har fått dubblad dos i sju dagar till, så att han inte ska hinna smittas på nytt av mig och pappa P innan bakterierna har hunnit lämna familjen för gott.

Ja, det är fan i mig helt otroligt.

Några få.

Tyvärr har jag inte många bilder att bjuda på från helgens bravader. Stress mellan sjukhusbesök, bostadsbyten och firande ledde till att kameran glömdes bort. Men några bilder på mina fina grabbar kan jag tack och lov bjuda på.

Maxen åker tåg.

Pappa P tycker det är helskönt att bo på hotell.

M undersöker hotellduschens standard.

Sängfrukost.

Vi är hemma på GG igen. Jag är tokförkyld. Maxen och jag ligger därför fortfarande i sängen. Max äter smörgåsrån och jag morotskaka. Ja, vi äter i sängen. Helt vansinnigt. Men skit samma. Jag är sjuk.

Vi tittar på "Efter tio". Tack prettoMalou för att du är tillbaka i rutan. Jag gillar inte dig, men jag gillar dina gäster. Idag har Malou besök av Anna Lindhs vän Eva Franchell, som var med Anna på NK när hon blev mördad. Det är så sorgligt. Inte bara att Anna Lindh faktiskt är död, utan även politikernas agerande som uppdagats i Franchells nyutgivna bok. Fulspel, maktmissbruk, hemlighållande av uppgifter, brist på empati. Jag blir så förbannad. Att människor är så manipulativa. Så fort möjlighet till maktutövande ges, tar storhetsvansinnet över.

Idioter.

Kaos.

Vi befinner oss just nu i Sundsvall dær vi firar mormor Sivan som fyller 60 år. Kaos ær vad som råder hær. Efter att Maxen skrikit som en stucken gris hela natten åkte vi inte till akuten imorse. Det visade sig att han har øroninflammation på båda øronen och nu æter han antibiotika! Stackars stackars min lille prins.

Sys,Jeppe och Gustaf som vi bodde hos natten till idag ligger nu dæckade i magsjuka och influensa. Jag, pappa P och Max har dærmed flytt till ett hotell och checkat in bredvid mormor och morfar.

Jag ær trøtt och slut, men nu ska det firas!

Det börjar ljusna.

Tro det eller ej, men vi har faktiskt haft en toppendag jag och Maxen, trots kliande ögon. Vi började dagen med att baka morotskaka som blev utsökt. Vid 16tiden kom farmor Kina på fika. Maxen blev glad! Emma dök upp strax därefter för att lämna tillbaka gravidkläder.

Dagens höjdare var nog ändå när pappa P kom hem MED KLIPPT HÅR. Tack gode gud. Inte nog med det, han hade även med sig en present till mig. The Scripts skiva! Åh, vad glad jag blev. He's my hero.

Lattjolajban.

Jag och pappa P ägnar kvällen åt att dricka rödvin samtidigt som vi diskuterar förskolor, ekonomi och eventuell flytt. Svåra val. Stora beslut. Så lattjo vi har det här i småbarnsidyllen.

Klagosång.

Ja, idag tänker jag enbart beklaga mig. Vilken förbannat taskig dag vi haft! Jag trodde att Maxen var på bättringsvägen imorse, men vips så hade febern stigit till 39,5, ögonen varat igen helt och Max slokat totalt. Resten av dagen har han varit som ett klistermärke mot min hals och jag har inte fått försvinna ur sikte en sekund. Så fort jag försökt få 30 sekunder på toan för att pissa, så har han skrikit som en stucken gris. Och har han tappat nappen en sekund så har det tagit hus i helvete och jag har fått korka igen fortare än blixten för att förhindra grannarna från att larma polisen. Mat vill han inte ha om han inte får äta själv, vilket innebär att efter varje måltid måste jag ställa in både matstolen och honom i duschen. Vilken tur att han älskar att bada! Den lilla stunden glömmer han till och med bort sin bäste vän nappen.

När pappa P kom hem från jobbet fick han ta över vår söte men ack så förtvivlade knähund och jag satte igång med matlagning, tvätt, damsugning och golvskrubbande. Nu kan jag trösta mig med att om vi får en lika pissig dag imorgon, så har vi åtminstone rent runt omkring oss. Maxen däckade vid åtta. Helt förstörd var han, min älskade älskade prins.

Max är den mest underbara varelse som kryper på denna jord, jag älskar honom mer än livet och jag är så oerhört bortskämd med att han alltid har ett leende på läpparna. Men när han är sjuk, då vill ingen jävlas med honom. Det kan jag lova.

Ögonfluss.

Maxen vaknade upp med feber och en förskräcklig ögoninflammation imorse. Ögonen ser ut som två krigszoner och han verkar själv tycka att det hela är mycket obehagligt. Med tanke på hur smittsamt det är, får vi nog hålla oss ifrån allt vad mänskliga kontakter heter de närmsta dagarna. Trisst. När ska vi får vara friska och krya längre än en vecka i sträck mån tro?!

Därmed tror jag att vi ska ägna dagen åt sömn, bokläsning, kaffedrickande och lite städning. Kanske ska jag överraska pappa P med någon avancerad maträtt också när han dyker upp från jobbet. Bättre än så blir det inte idag.

Och året var... Maxen!

Min plan var att kopiera en lååång lista (rörande det gångna året) från Sophias blogg. Nu inser jag att svaret på 99 % av frågorna skulle vara "Max". Måttligt roligt för er mina (o)trogna läsare.

Maxen var årets största händelse, han var årets äventyr. Max var den nytillkomna, årets människa. Han var den som fick mig att göra saker jag aldrig gjort förr, den som bjöd på de mest häpnandsväckande matupplevelserna. Max var en enda stor lärdom, men ibland även årets krångel. Han framkallade årets skada, men bidrog än mer till god hälsa. Han var årets "må bra" och gav mig årets glädje i en större mängd än jag någonsin trodde att det var möjligt att jag skulle kunna uppleva på ett enda år. Alla mina önskningar fick han, guldklimpen.

Ja, ni hör själva. Kanske kan jag nästa år ge er en lista med mer varierande svar. Om Maxeuforin lägger sig lite under det kommande året. Jag tvivlar.

Still alive.

Jag hade kanonroligt igår! Kvällen bjöd på det mesta i lagom dos. Inte är jag bakis idag heller. Frågan är om jag förtjänar att vara såhär oförskämt pigg. Vid 02:30 tog dock längtan efter lilla familjen över och jag och S delade taxi hem.

Idag har familjen Kihlén/Bodén tillbringat all sin tid hemma. Jag och Maxen har legat omslingrade under täcket och sovit i flera omgångar. Det finns inget mysigare än att få sova tätt tätt intill honom. Min näsa mot hans kind. Hans hand mot min hals. Ovärderligt. Jag är lyckligt lottad.

Förfestar med Sandra och Marre. Vi kommer ha så förbannat kul, med dans, sprit och lekfullhet. De som inte är med får ingenting veta.

Over and out.

I can do it. Yes I can.

Det verkar som att jag ska göra comeback i Uppsalas uteliv imorgon. Ryktet går. Jag känner mig villrådig. Sist jag ärade ett uteställe ett besök var år 2007. Jag var säkerligen full som en kastrull. En krogrunda utfördes med samma precision då, som ett blöjbyte gör idag. Så kvickt jag gick från ökänd partypingla till plufsig hemmafru. Från fullt ös medvetslös till mysbralla och "Dansbandskampen".

Jag är bambi. Ute på alltför hal is. Jag har inte blivit vän med tanken ännu.

Idag har jag och Maxen varit på 10månaderskontroll. 10 300 g tung och 76,5 cm lång är min ängel. Därefter kom Helena och Julia på långbesök och långlek. Våra små turturduvor pussas och tjivas om vart annat.

Time to go to bed I guess.

Fina fisken.

Igår var familjen Kihlén/Bodén och badade på Fyrishov. Det var kanonmysigt och Maxen bubblade av glädje när han fick sprattla runt i plurret. Bilderna ovan visar även att pappa P verkligen borde klippa av sig håret nu. Om jag slutar tjata, kanske han går till frisören frivilligt?!

Nu ska jag och Maxen promenera till Lina så att M får leka av sig lite med Natte.

Med pannan i djupa väck.

Helena och Julia stannade hemma i Björklinge idag. Det gjorde de rätt i. Förhoppningsvis är vi alla kryare på torsdag så att barnen får leka då. Jag och Maxen begav oss istället till Sandra för att äta middag med henne och Maddis. De är varken rumsrena eller kloka i skallen de där två. Jisses, som jag har skrattat. Och helt tappat rösten på köpet! Stackars Max. Imorgon måste jag skrubba öronen på honom det första jag gör. Jag hoppas att de låga skämten inte har hunnit etsa sig fast.

När vi kom hem till GG igen och Maxen hunnit somna, tog jag och pappa P fram kortleken och korkade upp en flaska vin. Nu har vi precis sett slutet av filmen "13 snart 30".

När vi satt i soffan och tittade fick jag en smärre chock när P plötsligt yttrade: "Vad rynkig du börjar bli i pannan!" Ja, jag var nära att tuppa av faktiskt. Att han har mage! Jag kontrade med att påpeka att hans ansikte liknar ett lågklasshotell och ritade med pekfingret ett shaskigt källarSPA på hans utstickande haka.

Men i övrigt har vi haft en mysig kväll. Det har vi faktiskt.

Än är det inte över.

God förmiddag. Jag vaknade upp imorse med en hemsk halsonta. Jag som trodde att familjen Kihlén/Bodén var utom fara nu. Tji fick jag.

Idag är tanken att Helena och Julia ska komma på besök till GG. Det återstår att se om de vågar sig hit. Men Helena brukar sällan vara den som är chicken.

Igår var vi i Mehedeby hos Maxens farmor och farfar. M låg ute och sov i den hiskeliga kylan. Och som han sover när det är kallt. I över två timmar låg han däckad, invirad i filtar med fårskinn och åkpåse.

M kryper runt på golvet nedanför mig och leker. Han har blivit en riktig baddare på att leka själv, kryper ofta in till sitt rum och sitter där och leker. Nu tror jag dock att han fått tag i CDskivorna ute i hallen. Better be going.

Anton is here.

Pernilla har fött en liten pojke. Hans namn är Anton! Åh, det är helt fantastiskt! Jag är så glad, så glad för hennes skull att allt gått bra. Som jag, Maxen och pappa P längtar efter att få se det lilla miraklet!

Idag har jag av ren leda cyklat till IKEA i bitande kyla. Cykeln pajade efter halva vägen. I samma veva började snön vräka ned, så resterande sträcka fick jag minsann plumsa i mina käraste tygskor. Förbannade cykel! P och M var vänliga nog att hämta upp mig efter min shoppingrunda. Och nu har Maxen gardiner på sitt rum också!

Nu händer det!

Inom loppet av fem dagar har jag och pappa P införskaffat både en platt-TV OCH en laptop. Här händer det grejer kära vänner. Stora grejer. TVn var min mors och fars förtjänst (jag har sagt det förr och jag säger det igen: vad skulle vi göra utan er?) medan laptopen bosatte sig på GG för endast några timmar sedan. Nu sitter jag i soffan, med fötterna på soffbordet och filosoferar kring Maxens rum som äntligen börjar ta form. Idag har hans leksaker flyttat in dit och snart följer även säng, gardiner, hyllor, tavlor och lampor med in till rummet i hörnet. Åh, han är så värd ett alldeles eget lekrum min lille skatt.

Maxen börjar så smått friskna till. Jag och pappa P är också hyffsat pigga. Hoppas vindarna har vänt nu.