Längtan.

Maxen myser hos momma och moffa i norrland, pappa P sover på soffan och själv sitter jag här framför burken och betalar räkningar på fredagskvällen. Och jag tänker på Maxen. Jag tänker att jag börjar sakna honom nu. Jag tänker att det är helt ofattbart att jag kan kan älska en annan människa så mycket som jag älskar M. Han är fulländad. Helt magnifik. Hans språk och livsglädje tar mig med häpnad. Varje dag innebär en glad överraskning, en ytterligare stolthet, en mening utöver allt annat. Max fulländar mig. Max gör mig hel. En drog mer beroendeframkallande än någon annan. En pusselbit som fallit på plats.

Imorgon älskling. Imorgon kommer vi.

Fredagsmys.

Äntligen fredag. Fantastiska fina fredag. Och imorgon bär det av till norrland. Ikväll familjemyser vi i sann OLW-anda. Pappa P och Maxen planerar hemmabiokväll i soffan. De ska se Pixars nya film "Upp". Själv ska jag ägna mig åt tvätt och packning. Förhoppningsvis bjuder P på lite god mat och ett glas rödvin också. Life is good.

Kvällsnöjen.

Varje onsdag slutar jag strax före tre. De två timmar extra jag får med Maxen är guld värda. Ingen annan dag känns det så lekande lätt att kliva upp ur sängen, som just på onsdagen, VÅR dag. Denna dag får Maxen prommenixa i egen takt hem från dagis, vi lagar mat, vi tittar på Rorri, vi badar, parkerar bilar och läser böcker. Jag skulle inte vilja byta bort mina onsdagar mot något annat i världen. Samtidigt avundas jag ibland dem som jobbar deltid och har onsdag hela veckan lång.

Nu återstår bara två arbets-/dagisdagar den här veckan. På lördag morgon tar jag och M tåget till mormor och morfar i Sollefteå. Där stannar jag fram till tisdag kväll. Maxen blir kvar ända till lördagen efter. Han kommer att få en fantastisk vecka på egen hand. No doubt.

Het vägg och frisörbesök.

Idag är en stor dag. Inte nog med att det är semlornas dag, jag ska dessutom till frisören för första gången på ett drygt halvår. Nu jäklar ska det snyggas till. Lite ljusare. Lite mindre nött. Lite glansigare. Lite fattigare.

Nu vankas det gigantiska semlor här på jobbet. Bäst jag börjar röra mig mot restaurangen.

Ett kärt återseende.

Idag är en stor dag. Idag kommer nämligen min och Bellas underbara vän Jojja på besök. Jojja bor numera i Paris. Sist vi träffades var Maxen bara en liten spädis. Ikväll äter vi alla tacos tillsammans hos Bella. Like back in the good old days. FANTASTISKT!

För mycket kaffe?

Sitter på jobbet och försöker koncentrera mig, trots en förbannat ihärdig huvudvärk. Den slog ned som en bomb i mitt huvud här under morgonen och det känns som att synen och huvudet inte riktigt hänger ihop. Det är hela tiden en fördröjning, någon slags slowmotion. Jaja, det går säkerligen snart över. Jag norpar en Ipren av Maria och knegar vidare.

För övrigt vill jag meddela att jag haft den mest fantastiska helgen på mycket länge. Träning, lugn, kvalitetsmys med Maxen, långpromme och utelek, Melodifestivalkväll med Bella och Tilde, Vinterstudion med OS-nostalgi, Nickis med hela fam Andersson/Sjödin och lunch på Max med samma härliga gäng. Helgen avslutades med filmkväll tillsammans med bäste pappa P.

Nej, dax för lunch.

Förbannade grusligister.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför Uppsala hem/kommunen (eller vem fan det nu är) grusar på gångvägar med nysnö! Vad är faran med snö? Det är varken is eller slirigt slask vi talar om. Det är snö. Och man halkar inte på pudersnö.

Jag och Maxen begav oss ut på vad vi trodde skulle bli en härlig pulkatur idag, men istället blev det en svettig, två timmar lång historia där jag fick kämpa mig fram med pulkan rispandes mot en grustäckt gångväg, som hade kunnat vara så fin, så fin om bara "vem fan det nu än är" låtit bli att GRUSA! Istället fick jag dra pulkan mot sandpapper. Bokstavligt talat. Förbannade grusligister.