Ljuvliga semester.

Igår anlände vi till Knästorp utanför Lund. Vi har det hur bra som helst! Anna och Sven bor på en gård med veranda och tomt. Vi får mängder med god mat, vilket iofs inte främjar min viktminskning, men äh, vi har semester. Idag har vi varit i Skanör, legat vid havet och haft det gott på sandstranden under den gassande solen. Därefter åkte vi till Smygehuk och tittade runt. Ikväll har vi grillat. Maxen sköter sig alldeles utmärkt, trots att han flyger som en trasdocka mellan bil, vagn, butiker och famnar. Det märks dock att det tär lite på honom. Han blir övertrött om kvällarna och natten till idag sov han inte särskilt bra. Han kommer nog vara tacksam på måndag när han får sova i sin egen mjuka säng igen. Imorgon åker vi till Halmstad för att vara ett par dagar hos Johnny och Erika. Kul. Bilder kommer så småningom.

Det är på GG det händer.

Om gårdagen var en flopp, så har dagen idag varit en kanonflipp! Eftersom vi skulle till Barnsjukhuset med Maxen imorse och jag dessutom är lite krasslig, bestämde vi oss för att skjuta upp Skånetrippen till imorgon istället. Det var nog ett bra val. Herrejissenes vad det händer grejjer med Max nu. Idag har han vänt sig från mage till rygg. Poff sa det och så låg han helt plötsligt på rygg och sken som en solstråle, lycklig över vad han åstadkommit. Sedan har han fått gröt för första gången. Han smaskade i sig alltihop på tre röda, jollrade som en tok under tiden och blev flyförbannad när han upptäckte att han inte skulle få mer. Ojojoj, vad han tyckte det var gott! Och ikväll inträffade det mest fantastiska av allt. M ligger i den nymonterade spjälsängen och pappa P bestämmer sig för att busa med honom som bara den. Maxen blir helt vild och börjar skratta! Sedan finns det ingen hejd på pojken. Han skrattar och skrattar och SKRATTAR tills han nästan kiknar. Hela lägenheten fylls av det underbara ljudet av Maxens gapskratt. Vilken upplevelse. I min mage fladdrar fjärilar. Tänkt så trisst allt kändes igår. Och tänk så galet bra allt känns idag. Som jag älskar den lille grabben!

Inte idag tack.

Idag är en dag som jag helst hade kunnat skippa helt. Hade jag haft möjlighet skulle jag ha hoppat över den och bara fortsatt med nästa. Jag tänker på allt som kan vara negativt och det gör ingen glad. Igår morse vaknade jag för sista gången i Sollefteå. Ja, åtminstone för den här resan. Jag och P hade bestämt oss för en lång joggingrunda innan vi började åka söderut. Tji fick vi. Jag vaknade med en ilsken halsonta. Den höll i sig hela dagen. Den följde mig i bilen, genom stoppet i Mehedeby och hem till Gröna gatan. Jag gick till sängs med halsontan och vaknade med en än värre sådan imorse. Jag hatar att solen skiner idag och att det är riktig högsommarvärme. Jag får ändå inte vara ute och njuta. Jag, pappa P och Maxen har planerat att åka ned till Skåne på semester imorgon. Vi ska träffa Ps syster och några andra kompisar längs med vägen. Bakterierna frodas i värmen och jag måste hålla mot förkylning och feber så hårt det bara går idag om vi ska kunna åka. Jag ligger i sängen, knaprar Alvedon, läser en dötrisst bok och blir deprimerad av att höra den klämkäcka programledaren för "Momento" rabbla gojja ur tvn i mitt vardagsrum.

Som om detta inte vore nog ligger jag och tänker på ICAincidenten häromdagen. Jag och mamma var och handlade när vi mötte en tantbekant som trodde att jag var gravid igen. Hade det varit fyra dagar efter förlossningen hade jag inte reagerat. Men fyra MÅNADER. Orden ligger som klister mot min tunga. Det ser ut som att jag är gravid. Det smakar inte gott. Jag som tränar och tränar och inte längre äter onyttigt. Nu är jag sjuk och kan inte göra ett skit åt saken.

Men egentligen har jag det ganska bra. Bara inte just idag.

Long time, no update.

Tyvärr har det blivit dåligt med inlägg den senaste veckan. Internet här uppe i norr fungerar inte helt optimalt. Idag har vi äntligen fått ordning på tekniken och förhoppningsvis fortsätter det så.

Sys och Gustaf har varit här i Sollefteå i några dagar. Jättekul! Gustaf rusar runt som en virvelvind i huset. Charmigt, men jag vet vad jag har att vänta.

I måndags åt jag middag (på stans inneställe, Pizzeria Remsle) med några gamla jobbarkompisar och idag har jag, mamma och Maxen varit i stan och ätit tacobuffé. Jag har joggat en hel del och håller mig i från allt vad godsaker heter. Heja mig.

Vad som händer framöver återstår att se. Nu bör jag gå och natta min son som för tillfället är trött som bara attan.

Inte en dag som alla andra.

Nej, det är det inte. Idag är det min dag. MIN födelsedag. Imorse fick jag duscha länge, länge, länge, vilket för mig är den bästa presenten av dem alla. Jag fick även skita i fred, vilket inte heller går av för hackor. Därefter åkte jag, pappa P och min egen far för att handla mat till grillning ikväll. För er som inte vet det befinner jag mig i norrland sedan i fredags kväll. Jag har hunnit fira med sys och hennes familj och idag får jag fira med mina guldpojkar, pappa P och Maxen. Jag får fira med min älskade mor och far. Dessutom får jag fira med farmor. Det kan knappast bli bättre. Nu är maten snart på gång och rödvinet står och väntar på mig.

Tack för alla sms och övriga gratulationer. Ni är guld som minns (eller har upptäckt genom Facebook. HA) att jag fyller 23 idag.

PS. Bella. Jag visste att du skulle vara den första att få min mobil att plinga till inatt. Det rådde inga tvivel. Jag är mer än nöjd över att ha rätt. Du är, genom ur och skur, en fantastisk vän och min oerhört engagerade bundsförvant. DS.

Ja, fy tusan vad jag är bra.

Jag är riktigt bra. Ja, det är jag. Jag är faktiskt grym. Åt fanders med jante, jag är FANTASTISKT bra. För två veckor sedan vände jag upp och ned på min sötsaksstyrda tillvaro och bestämde mig, en gång för alla. Det fick vara nog. Bortsett från en mjukglass förra helgen i Furuvik har jag inte så mycket som kommit i närheten av godis, snacks, kakor, glass eller något annat som man kan fuska sig till att äta genom att påstå att det är helt ok, trots att det är samma skit egentligen, men med ett annat namn. Jag joggar varannan dag och promenerar i övrigt var jag än ska, såvida det inte regnar då förstås. Ingen vill väl dränka sin son. Jag kommer hålla det här. För tillfället har jag tillräckligt med självdisciplin för att grejja det alldeles utmärkt. Den ni.

36 timmar har passerat och ännu ingen bröddöd så långt ögat kan se. Sitter jag säkert nu?

Jag inväntar bröddöden.

Jag har ätit ruttet bröd till frukost. Jojomän, jag är övertygad. Det var fuktigt och luktade förjävligt. En blandning av jäst och sur mjölk. Min akuta amningshunger fick mig att bortse från dessa fakta och äta ändå, trots att det även smakade en aning underligt. Nu ångrar jag mig och önskar att jag var modig nog att gå till toan och kräkas upp alltihopa. Men icke. Den senaste timmen har jag inte kunnat ägna mig åt något annat än att tänka på hur sjuk jag kommer att bli. Kan man verkligen bli riktigt dålig av ruttet bröd? Hur goda är mina chanser att förbli kry resten av dagen? Tänk om en möggelspor redan tagit sig in i min hjärna och börjat bryta ned hjärnceller. Min värsta fasa är att jag ska börja kaskadkräkas när jag är inne i stan och umgås senare idag. Jag tror att min mage bullrar och jag känner mig redan lite konstigt yr. Fast egentligen känner jag ingenting. Nä, jag mår faktiskt lika bra som jag gjorde innan jag förtärde det förrädiska brödet. Men hur fan ska jag lyckas ta mig samman och förtränga tanken på att jag snart kommer dö en lång och plågsam bröddöd?



PS. Min lille filosof är skitsnygg idag. DS.

Teknikens under.

Har precis avslutat ett långt telefonsamtal med Bella. Vi har diskuterat teknik. Bella köpte nämligen ett par träningsskor nyligen. När hon kommer hem upptäcker hon att man kan sätta en sensor i sulan som kopplas till en iPod och därmed får man ta del av en mängd överflödig information. Hur långt man sprungit. Hur länge. Och en hel del annat jada jada jada också antar jag. Men HALLÅ. Hva skjer a? Var är världen påväg när man inte längre ens kan köpa en gammal hederlig gympasko utan att få ett tekniskt under på köpet? Och tydligen har hennes lärare även sagt att man snart kommer att kunna få mail från sitt kylskåp också. Snart kommer jag väl ha en robot som rotar i min garderob om nätterna. När jag lagt på luren sitter jag en stund i soffan i ett försök att kyla ned min hjärna som är på väg att koka över av information. Vad fasen kan mitt kylskåp vilja mig? "Tjena, kylen här. Dagens notering. Din mjölk går ut om två dagar och du har en halvrutten tomat på hylla nr tre. PS. det saknas ett paket kycklingkorv i databasen. DS".

Fyra bast och värdig en klick potatis.

Tiden går så fort numera att det är svårt att hänga med i svängarna. Vissa dagar vill jag inget annat än att den ska fortsätta flyga i rasande takt. Andra dagar önskar jag att den stod stilla. Maxens 4månadersdag har vi mestadels tillbringat i Gränby med våra vänner. Långfika, shopping och massor med skratt. Jag är glad över att jag funnit dessa spralliga människor. De förgyller vår vardag med sina galenskaper, tips, idéer och snack om bajsblöjor och framsteg.

Väl hemma väntade ett paket till Maxen från farmor. Ett par riktigt coola dojjor. Oj, så glad han blev. När middagen (fiskpinnar återigen. Man skulle kunna tro att vi lever på det, men så är inte fallet) var serverad fick Maxen joina oss och förtära en gnutta potatis för första gången. Det gick att urskönja en skräckblandad förtjusning i hans minspel. Nu har han alltså smakat något annat än bröstmjölk. Ett stort ögonblick må jag säga.

Funderar på att ta en joggingtur, men regnet verkar aldrig vilja avta, så jag kanske får skjuta upp det till morgondagen.

Helgens bilder.

Efter en lugn start på dagen ska jag och Maxen nu bege oss till Gränby för en dag där tillsammans med Helena och Lina. På återseende.

Att strutta bland strutsar.

Har haft en heltrevlig helg i goda vänners lag, minst sagt. Igår var vi i Furuvik. Kände mig som barn på nytt där jag struttade runt och kvittrade samtidigt som jag beskådade den ena apan efter den andra. Krokodiler, kameler och leguaner. You name it. Jag har sett allt känns det som. P och Fredde snackar om Kålmården, men hallå?! FURUVIK är ju störthäftigt! Påväg hem åkte vi in hos Ps päron och fick lite mat.

Idag har vi sovit länge, tagit en tupplur här och där, jag har joggat och ikväll övertalade pappa P mig att se I AM LEGEND. Eller se och se, chicken som jag är satt jag och höll för både ögon och öron större delen av filmen. Inte riktigt min filmsmak skulle jag vilja påstå. Nästa gång får det bli något seriösare ELLER roligare.

Lägger ut lite bilder från familjeäventyret imorgon. Nu ska jag krypa ned med mina pojkar.

Secret.

Idag kom P hem från jobbet med en för tidig födelsedagspresent till mig. En sprillans ny mobil hade han fixat. Närmare bestämt en LG Secret. Hur bra som helst eftersom min gamla knakar, sprakar och lägger av titt som tätt. Så nu har jag suttit på arslet och mobilpillat hela kvällen istället för att jogga. Äh, det hinns med på söndag.

Ett sällsynt utbrott.

Maxen tar en powernap ute i hallen. Ja, i vagnen då förstås, inte på golvet. M bestämde att vi skulle vara hemma idag eftersom det är lite väl varmt för hans smak. Sagt och gjort, idag har vi hängt på GG hela dagen. Som jag nämnde träffade vi Sandra i onsdags. En heldag i stan med lunch och shoppingrunda var precis vad vi behövde. Maxen sköter sig exemplariskt ända till Sandra får för sig att yttra: "Alltså, den där ungen, han är ju glad HELA tiden". Smart S. Max får ett vrålutbrott och ser till att göra sin röst hörd för varenda en av gallerians besökare. Som tur var lägger det ju sig efter bara ett par minuter. Men tyvärr kan ett par minuter ibland kännas som flera timmar.

Igår förmiddag hade vi picknick med tre morsor i stadsparken. Varmt och mysigt. Runt tvåtiden på eftermiddagen dök sys, Jeppe och Gustaf upp påväg hem från sin sydsverigetripp. Vi lekte lite ute i det gröna och när pappa P kom hem från jobbet hade vi fixat sushi och jordgubbar. Kanon!

Ikväll står en joggingtur på schemat för min del och imorgon åker jag, pappa P, Maxen, Bella, Fredde och Liam till Furuvik. Det kallar jag familjenöje när det är som bäst.

(O)tillräcklighetens tid.

Ikväll önskar jag att jag hade all erfarenhet i världen av att vara mamma. Att jag vetat hur man går till väga för att ta sig igenom de mest vardagliga situationer så smärtfritt och smidigt som möjligt. Vi har små problem. Max är en fantastiskt snäll liten grabb. Nästan alltid glad och nöjd, finner sig i det mesta och sover som en stock om nätterna. Men är man inte van vid värre händelser kan de mest enkla kännas oerhört svåra. Ibland behöver man vägledning där vägledning inte finns att finna. Varje barn fungerar på sitt eget sätt. De har sina egna rutiner, om de ens har några över huvud taget. Jag är perfektionist. Jag vill att allt ska fungera precis som jag planerat. Med ett litet spädbarn måste man släppa på kontrollen och låta saker och ting vara som de är. Det känns som att vi står vid en tröskel nu. Max blir snart fyra månader och jag vet att det är mycket som kommer att hända framöver. Ibland är jag rädd för att allt det jag inte vet, ska leda till att jag känner mig frustrerad och otillräcklig.

Fit for fight.

Sitter och skriver trots att jag borde göra mig redo för en dag i stan med Sandra. Bara en snabb uppdate, sedan ska jag börja vanka mig ned mot city. Ska bli jättemysigt att bara få hänga med S idag. Men jag vette fasen var hon fick att de skulle bli vackert väder och varmt ifrån, för i min del av stan är det iaf helmulet och kyligt.

Har de senaste dagarna kommit igång med löprundor. Att vågen stadigt pekar åt fel håll är åtminstone en motivation som funkar i ett par dagar.

Linn.

Måndagen tillbringade jag och Maxen inomhus eftersom det verkligen pissregnade hela dagen. Igår pysslade vi en hel del, jag läste en bok och sedan begav vi oss ned mot fyrisån för att fika med Linn. Solen gassade och vi hade det jättemysigt. Igår kväll tog jag och pappa P (mest P) tag i städningen. Så nu är det bäst att jag försvinner ut härifrån innan jag hinner stöka ned igen, för då lär jag väl få höra det när han kommer hem från jobbet också. HA.