Julfirande nr 2: hos fam. Bodén.

Maxen älskar sin nya fåtölj.

Tremänningarna.

Maxen med mamma och morfar.

Kusin Gustaf.

Magsjukeskräcken skakar nyårsnatten.

Att sitta hemma på nyårsafton känns både skönt och lite ensamt. Maxen är ju fortfarande krasslig, så vi gör bäst i att hålla oss på GG ikväll. Men det går ingen nöd på oss. Pappa P har bjudit på god mat, jag har hyrt två videofilmer till kvällens maraton och genom väggarna får vi vår del av nyårsfestandet i form av grannarnas ohyggliga musikspelande. Ljudnivån är inte att leka med. Jag och pappa P kommunicerar med varandra genom att mellan rummen hojta: "Har Max bajsat?" "Ja!" "Vad har det för konsistens? Är det magsjukebajs?" "Nja. Jag tror snarare det är fruktpurébajs!" Ja, som en riktig helylle småbarnsfamilj med andra ord, mitt i ett partyvimlande Uppsala.

Videokillen tröstade mig med att han hyrt ut ca 90 filmer idag. Vi kan åtminstone känna oss ensamma tillsammans med alla övriga ensamma.

Pissigt värre.

Vi är katastrofalt krassliga här på GG. Jag har magsjuka. Max är inne på sitt 4e dygn med hög feber, hosta och snörvlande. Vi mår inte bra. Vi går fortfarande i pyjamas och pappa P var tvungen att stanna hemma från jobbet idag för att hand om M, då jag inte varit kapabel. Kära någon, håll tummen för att P slipper bli magsjuk han också.

Bäst jag går och lägger mig igen. Jag återkommer.

Rapport från norr.

Vi har det toppen här uppe i norrland. Det är så mycket snö och det känns fantastiskt att få fira en helvit jul. Syster och hennes familj är också här i Sollefteå med oss. Igår bytte vi klappar och fick många många fler fina saker. Men ursch, vad vi är bortskämda! Det är helt vansinnigt egentligen. Maxen har åkt pulka och härjat med kusin Gustaf. Idag har jag och sys varit i stan och shoppat barnkläder på rea. Jag fyndade en hel del.

Nu ska vi strax äta mer mat. Som om vi gjort annat än ätit de senaste dagarna.

Julfirande nr 1: hos fam. Kihlén.

God jul!

Dan efter dopparedan. Familjen Kihlén består av riktiga sömntutor. Majoriteten av medlemmarna ligger fortfarande nedbäddade under sina täcken. Jag, pappa P och Maxen har redan varit vakna i två timmar.

Julaftonen var toppen! Maxen började dagen med att öppna julklapp i sängen. Fin julstrumpa med några leksaker var vad som fanns i. TACK MORMOR OCH MORFAR! Vi anlände till Mehedeby vid 10:30. Några timmar senare åt vi julmat. Sedan spelade vi spel, tittade på Kalle förstås och därefter öppnade vi julklappar. Och ojojoj, vad med julklappar vi fick! Maxen fick tavlor, lampa, massor av kläder, tallrikar, filt, gigantisk nalle, många leksaker och mycket annat. Vad jag och pappa P fick tänker jag inte ens gå in på, men av P fick jag en massagestol och den är helt fantastisk! Nu lovar jag att jag ska försöka slappna av i den lite oftare. Tack min älskade P! Du är faktiskt helt underbar ibland.
Vi avslutade kvällen med ännu mer spel.

Idag åker vi vidare norrut för att fira julen ytterligare med min familj. Åhh, vad jag längtar! Jag lägger ut bilder uppe i norr.

Dan före dopparedan.

Jag och Maxen var i stan idag för att fixa några saker som fattades. Vansinne. När jag försöker borra mig igenom folkvimlet med vagnen hör jag några intill mig diskutera: "Vem fan tar med sig sina barn ut för att julhandla?" Ja, det kan man fråga sig. Lena Bodén till exempel.


Ikväll har jag och pappa P firat dan före dopparedan med att äta sushi och dricka vin. Jag har även slagit in några sista julklappar, städat, lagat nubbesallad och kortat av ett silverskärp till julaftonens outfit. Nu ska jag packa och därefter sätter jag mig i soffan och kopplar av. Det kan behövas efter denna dag och inför vad som komma skall.

Sov gott vänner.

Romeo and his Juliet

I förmiddags var Julia på besök och lekte med Maxen. M fick en jättefin luvtröja i sin favoritfärg av J. Tack, tack, tack! Ja, de är så söta de där två.

Julmys i Björklinge.

Härlig dubbelhaka Fredde. Den får du bjuda på! :)

Det lönar sig tydligen att vara konsekvent. Maxen lade sig slutligen till rätta nere i ena hörnet av spjälsängen och somnade utan så mycket som ett pip igår kväll. Inte förrän vid tiotiden imorse tyckte han att det var dax att vakna.

Idag har jag och grabbarna grus varit på besök hos Bella, Fredde och Liam. Vi har bakat julgodis, ätit tacos och haft det jättemysigt! M fick en jättefin julklapp också, som han är SÅ nöjd över! Tyvärr har jag inte varit så snabb med kameran den senaste tiden, men några bilder lyckades jag få till. Liam är dock omöjlig att få en bild av, eftersom han springer och gömmer sig så fort en kamera finns i sikte.

Nu har Maxen däckat till följd av utmattning och pappa P lagar storkok till M. Själv ska jag sätta mig framför TVn och slappa.

HA! Där fick jag.

Jag är så korkad. Imorse när jag pratade med min mor och syster skröt jag över hur bra Maxen sover. Att han somnar varje kväll vid åtta och vaknar inte igen förrän vid nio på morgonen. Jag vet ju att man aldrig ALDRIG ska säga sådana saker! Det är som att gräva sin egen grav. Och mycket riktigt, ikväll är Maxen helkrånglig. Han somnade som vanligt vid åtta, men vaknade efter en kvart och nu ligger han i sin säng och vägrar somna om. I en och en halvtimme har han legat och bökat. Och javisst, natt är natt och därför ska han få ligga kvar i sin säng och ha skittråkigt. Men här sitter jag och pappa P och tycker att det är så jävla lagom kul att vara konsekventa.

Trots allt går det inte att tycka annat än att han är så förbaskat söt där han ligger och snattrar för sig själv.

Skidåkning/älgjakt

Jag ligger under täcket i soffan och följer dagens skidåkning, då jag hör pappa P ropa från gästrummet: "Vad ser du på?"
"Jaktstart!" svarar jag.
Några sekunder tickar innan P uppriktigt förvånad utbrister: "Jaha, men är det älgjakt på tv NU?"


Ja, han är en sådan sportfantast den där P.

Jag rättar mig själv.

När jag läser föregående inlägg såhär i efterhand, upptäcker jag att jag framställt det som att P är elak och jag är sur. Så är absolut inte fallet! Ibland ligger det en hel del ironi i det jag skriver och jag och pappa P kan driva med varandra på en lagom nivå utan att någon av oss tar åt sig så mycket som det verkar. Pappa P är världens snällaste och bästa. Just därför är han väldigt mån om att jag ska gå ut, göra saker jag tycker om, ha roligt utan att få dåligt samvete över det och vara lycklig! Punkt.

Idag har vi en lugn hemmadag alla tre. Pappa P är pigg som en mört. Vi städar och busar. Maxen, den lille filuren, är på strålande bushumör!

Från fyllesvin till torrboll.

Jag sitter uppe och väntar på att pappa P ska dyka upp. Kanske borde jag gå och lägga mig. Kanske blir han glad om jag är vaken när han kommer hem. Jag VILL vara vaken. Och det är just därför jag är det.

Igår kväll, strax innan vi skulle slumra in, låg jag och P och pratade kring hans julbordsbravader idag. Jag säger åt honom att jag inte tycker att han ska vara FÖR full. Han säger att han ska vara det, bara för att jävlas med mig. Jag säger att han har lovat att han ska ta med sig Maxen på utflykt en timme imorgon, så att jag får vara ensam, ja HELT ensam en liten liten stund. Jag minns inte när jag senast var det här hemma. Han säger att han ska vara skitbakis och inte orka göra annat än ligga i soffan hela dagen. Och han säger det, återigen bara för att jävlas.

Därefter tar samtalet en vändning.

P: Du... Ska inte DU gå ute på krogen någon kväll?

J: Hmm. Njae, jag vet inte. Jag tycker om att vara hemma med Max.

P: Ja, men du börjar bli torr.

J: (Reser ragg) Va? Vad är det du säger? Jag umgås ju med kompisar varje dag!

P: Jo. Kanske det. Men kan du inte göra något crazy?

J: Jaha, ja jag får väl gå ut och vara galen någon gång då. Om jag måste.

Här följer en lång konstpaus. Tankarna fyller rummet och gör det näst intill sprickfärdigt. Väggarna knakar och jag känner hur Ps hjärna går på högvarv. Jag väntar bara på att det som finns där inne ska släppas ut.

Som ett brev på posten, med eftertanke och starkt tryck kommer det.

P: Lena Bodén, LOVA MIG ATT DU ALDRIG BLIR TRÅKIG!

Jag förstår att han menar väl. Men jag kan inte låta bli att känna mig som en bitter kärring. Har jag redan blivit avdankad och slapp?

Lugnet sänker sig över GG.

Min lille goskit har knoppat in. Han sover sött med benen uppdragna under sig. Jag önskar att jag fick plats bredvid honom i spjälsängen.

Ann-Sofie och Elvira avbokade kvällens besök då pappa Thommy bestämt sig för att stanna hemma, så nu sitter jag ensam här på GG och slår in ytterligare några julklappar i min ensamhet. Pappa P är på julbord och blir nog borta ett bra tag. Jag måste medge att jag för tillfället njuter av ensamheten. Det är så tyst och lugnt här. Jag slipper kriga kring valet av TVprogram (tyvärr finns det inte mycket att se) och jag har datorn alldeles för mig själv. Vilken lyx!

Idag har jag och Maxen som sagt ätit lunch med Sophia på hennes jobb. Gott var det. OCH barnvänligt! Tummen upp för Länsförsäkringars restaurang! Därefter gick vi runt på stan med Bella och hjälpte henne att hitta julklappar. När vi väl var hemma igen kom Pernilla och Erik på en blixtvisit.

Nu ska jag ta mig en kopp te tror jag innan jag slår mig ned här och kollar in några websidor jag aldrig annars har tid att besöka.

Vackert.

Jag har precis sett "Bonde söker fru"/"Bonde söker make". Mina hormoner verkar spela mig ett spratt ikväll och jag gråter när Wille och Peter ger varandra en ynka puss. Så vackert, så vackert. När jag ringer till Sandra och hör vem hon har på besök i sin koja så gråter jag lite till. Så vackert, så vackert.

Ja, det är glädjetårarnas kväll ikväll.

Dagen idag har varit stressig till tusen, men nu kopplar jag som sagt äntligen av framför TVn. Imorgon ska jag och Maxen luncha med Sophia på LF och imorgon kväll kommer AS hit och tar ett glas vin med mig. När karlarna är borta gör vi bäst i att slå våra kloka huvuden ihop och göra något mysigt av situationen. Någon fler som har sin man ute på vift? Välkommen till GG i sådana fall!

Julklapparna kirrade.

Igår var jag och Maxen i stan och lunchade med Pernilla. Tanken slog mig att det kanske var sista gången jag såg henne med den stora magen. Strax efter jul är det dax. Åh, så häftigt! Vi shoppade även de sista julklapparna. Nu tror jag bannemig att det ska vara klart!

Väl hemma igen hjälpte Maxen pappa P att laga till middagen. Och SOM de sammarbetar i köket! Maxen kommer nog att gå i sin fars fotspår och satsa på kockyrket han med.

Stor del av sin vakna tid spenderar Max nu med att balansera på knäna. Ibland går det bra, men ofta går det mindre bra. Det är sannerligen ett heltidsjobb att hålla ögonen på honom nu så att jag lyckas fånga honom innan han faller med bakhuvudet ned i golvet. Han börjar bli djärv min lillgrabb!

Idag ska M vara hos Ann-Sofie och Elvira en stund medan jag är i stan och fixar några ärenden.

Julsjungande slynglar.

Sjukhusbesöket gick ganska bra! Jag känner mig nöjd och stolt över lille Maxen taxen. Han är så fin min grabb. Ja, han är helt enkelt underbar! I januari är det dax för nästa besök. Jag håller tummen för att vi går spikrakt, eller åtminstone lite krokigt uppåt nu.

I eftermiddags var vi som sagt hos Ann-Sofie och julfikade. På vägen hem går jag och Maxen förbi fyra flickor i trettonårsåldern som står och sjunger julsånger ute på gångstigen. De har lagt ut en mössa och tigger därmed pengar. Jag finner det hela mediokert och vandrar därför förbi utan en tanke på att skänka ett öre. Sjunga julsånger kan jag göra själv. Och det gratis dessutom (meddela om ni vill att jag ska hålla privat konsert. Kvaliteten kan vara låg, men underhållningsvärdet desto högre).

När jag precis passerat tonåringarna, hör jag någon av dem spotta ut: "Snåljävel!" rakt i nacken på mig. Jag känner ungens andning snudda vid min hud i samma sekund som orden vräks ur henne. Snål. Jävel. Jag blir så arg! Ja, jag blir så FRUKTANSVÄRT FÖRBANNAD! Jag puttrar och pyser. Jag frustar som en tjur när jag vänder mig om och frågar: "Sa du något?" Jag får inget svar. Så jag går därifrån, innan jag hinner vidta mer drastiska åtgärder som jag säkerligen senare skulle få ångra bittert.

Jag tycker att jag själv var en synnerligen besvärlig tonåring, men jag skulle aldrig, nej jag menar ALDRIG ha betett mig som dessa ungdomar. Vi talar vanligt hederligt vett. Ja, vi talar om den mest grundläggande fostran och respekt. Hur fan kunde det gå så fel?

Jag är fortfarande förbannad.

Klump i magen.

Idag ska vi träffa Maxens sjukgymnast på Barnsjukhuset igen. Och denna gång är jag nervös. Ja, jag har faktiskt en klump i magen. Snälla, snälla. Håll tummarna för att allt går bra.

I eftermiddag planerar vi att promenera till AnneSofie och Elvira för att fika med Helena, Lotta och några andra. Det blir roligt.

Nu är det bäst att jag börjar göra i ordning mig och Maxen. Det brukar ta längre tid än vad jag tror.

Ps. Lycka till på tentan idag Bellis! Ds.

L+M=SANT

Detta fina halsband från Helena Berggren, fick jag av Sophia i julklapp under Sthlmsvistelsen i fredags. Och jag fullkomligt avgudar det! Jag har burit det hela helgen. L som i Lena. M som i Min MirakelMax. Halsbandet kommer garanterat att bli årets mest använda julklapp. TACK!

Från feber till full rulle.

Fredagskvällen i Sthlm var jättemysig! Jag, Max, Marlene, Sophia, pizza, vin, guitarhero och Idolfinal. Kan det bli annat än kanon? Maxen fick hög feber under Tomebogatebesöket, men som tur var hade jag varit klok nog att plocka ned alvedonsuppar i skötväskan. Pappa P hämtade oss och vid tolvsnåret var vi hemma på GG igen.

Igår var vi trötta alla tre. Maxens höga feber höll i sig hela dagen och vi tillbringade all vår tid i soffan. Enda gången jag gick utanför dörren var då jag i mysbyxor, mössa och snowboardjacka begav mig till Liljehallen för att hyra film.

Idag har vi dock haft fullt ös igen. Dagen och kvällen har tillbringats hos farmor och farfar i Mehede, där Maxen lekt med kusin Carin och vi andra fikat, ätit mat och fikat lite till. Nu rullar jag strax i säng.

Positivt.

• Ett glas vin hemma hos AS igår.
• Därefter trevlig middag med 13 mammor på O'Connors. Vardagslyx och ett jättehärligt gäng!
• Besök av Bella i förmiddags. Du är bäst! ALLTID. No doubt.
• Träffa Marlene i stan idag vid 16tiden.
• Ta tåget till Sthlm tillsammans med henne. Och så Maxen då förstås.
• Helkväll med mat och Idolfinal hos Sophia på Tomtebogatan.

Ja, det är bråda dagar.

God morgon alla bekanta och obekanta!

Maxen är redan i full färd med att utforska TVn.

Vi är alla krigare.

Maxen har somnat. Jag och pappa P utkämpar ett smörgåskrig. Jag försöker sno åt mig Ps välgjorda frukostmackor i brist på annat gott, vilket inte är populärt. Han fångar upp mig, brottar ned mig och kittlar mig tills jag nästan tappar andan. När jag ligger ned försöker han föda mig med alldeles för sliskiga chokladbollar, trots att jag protesterar. Jag vill få honom att sluta genom att skylla på att Maxen vaknar om han inte ger sig snart. Han gör som jag säger (såklart, varför skulle han INTE göra det? I'm the boss and he knows it.) och jag fortsätter min mackjakt. Tillslut blir han nästan arg på riktigt. Över NÅGRA SMÖRGÅSAR. "Du kan för fan göra dina egna mackor!" utropar han. "Du äter skinka om du norpar mina smörgåsar, bara så du vet" tjurar han vidare, innan han återigen börjar jaga mig runt, runt i lägenheten.

Jag vet, vi agerar som små barn. Det skiter jag i. Istället skrattar jag. Och skrattar. Och skrattar. Pappa P kan vara så fasansfullt barnslig. Det kan jag med. Och kanske är det därför jag tycker så mycket om honom.

Köksmyra.

Maxen kryper runt med sin bula i köket och hjälper mig att laga mat. Torsk med pesto står på menyn. M har blivit fantastiskt duktig på att ta sig fram nu. Bara idag har det hänt massor! Som pepparkaksgubbe var han för övrigt lysande. Jag såg ett uns av blyghet hos honom också, då han blev livrädd för prästen som var på ÖF. Stackars prästkvinnan drog sig undan i tron om att hon gjort något galet. Så kan det gå minsann.

Med hjärtat i halsgropen.

Idag hände något som inte får hända. Jag står i vardagsrummet och klär på Maxen. Eftersom vi varit på ÖFs luciafirande har han pepparkaksdräkt på sig. Han är trött och inte alls på humör för klädbyte, så han gör motstånd. På en bråkdels sekund har han lyckats ta sig ur mitt grepp och vridit sig runt. I slowmotion ser jag hur han faller från soffan, mot bordskanten och ned i golvet. Han tappar andan en sekund, av rädsla antar jag, innan han börjar illvråla. I pannan är han redan blå. Jag får panik och ringer 112. Som den förstagångsmamma jag är tänker jag att nu har han spräckt pannbenet. När kvinnan i luren frågar var jag bor, kommer jag inte ens ihåg vad gatan heter. Herrejisses, jag som alltid snackar om GG. Maxen ligger i min famn och har redan slutat skrika. Kvinnan kopplar mig till en sköterska som lugnar mig och säger att jag ska avvakta och hålla koll på honom så att han inte blir slö eller börjar kräkas.

Nu har Max en gigantisk blåtira och jag fruktansvärda skuldkänslor.

Tuppen och tre flickor i klänning.

Idag har Helena, Julia, AS, Elvira, Lotta och Frida varit här på fikabesök. Maxen är som tuppen i hönsgården när han har flickorna här. Han blir så till sig att han inte riktigt vet hur han ska få utlopp för sin upprymdhet. Jättekul att ni kom!

Nu väntar vi på att Pernilla och Erik ska dyka upp en sväng. Ikväll planerar jag att sitta i ett hörn, i lugn och ro, och slå in alla julklappar. Det lär ta sin tid.

Bärkompott och Kung Fu.

Dagens storkok: Blåbär, jordgubb och äppelmix. Än en gång huslig, I know.

Maxen och jag har tillbringat större delen av dagen här hemma på GG, tvättat kläder och lekt. Vi hann även med en promme till AS och Elvira där vi drack kaffe tillsammans med Ida och Emma.

Nu har pappa P hyrt "Kung Fu Panda". Den lär vara bra har jag hört.

9 månader!

Jajemän, Maxen fyller 9 månader idag! Detta har han firat genom att dagen till ära krypa två meter! Ett ögonblick som vi längtat efter längre än de flesta. Vi har aldrig slutat hoppas. Vi har fortsatt att träna. Vi har fortsatt att kämpa. Det är så stort. Det är så mäktigt. Jag är SÅ stolt över min tappre solstråle!

Momma och moffa...

...har anlänt. Härligt! Med sig hade de gåstolen som Maxen springer runt med och drar i allt han kommer åt. Strax ska vi in mot stan och spana efter julklappar.

Igår var jag och Max i stan och lunchande med Pernilla och Emma. Klockan blev mycket och Maxen var hungrig, så vi tog bussen hem. På bussen mötte vi som vanligt en trevlig morsa. Det är något magiskt med bussar och mammor. Vi lyckas alltid ha de mest trevliga samtalen ("busschauffören är otrevlig", "ja, de kör verkligen alldeles för fort", "förr då fick kvinnor med barnvagn minsann åka gratis") med de mest okända mammorna och deras gladskitar till barn. Tummen upp för alla bussmorsor, jag gillar er. Ja, jag funderar faktiskt på att satsa på busstransport oftare hädanefter bara för att få råkas med er!

Inställt glöggmys, men ack så trevligt ändå!

Sitter och försöker hitta en bra mall till Helenas nya blogg (Hör och häpna Bella!). Det går sådär vill jag lova.

Maxen och jag har haft en härlig dag. Det planerade glöggmyset här på GG blev inställt eftersom ingen av mina morsor vill att Max ska smitta deras småttingar med magsjuka. Helena och Julia trotsade dock allt vad virus heter och kom på besök ändå! Tack för att ni räddade oss undan total tristess.

Ikväll har farmor Kina varit här, druckit kaffe och lekt. Roligt tyckte Maxen! Imorgon dyker nya filurer upp, Max mormor och morfar kommer på helgvisit! VI LÄNGTAR!

Kvällen bjuder på marockanskt.

Jag lagar storkok av marockansk kycklinggryta till Max såhär på senkvällen och håller tummarna för att den går hem hos honom. Det vore skönt efter detta trixande och mixande!

Han skiter fortfarande som aldrig förr. Det verkar vara något magvirus enligt sjukvårdsrådgivningen. Jag hoppas verkliiiiigen att det ger med sig snart, för jag ser nästan revbenen på lillstackarn!

Grubbleri.

Min hjärna går på högvarv ikväll. Jag kan inte koppla av. Jag oroar mig över allt som tänkas kan. Över Max. Över pengar. Jag oroar mig över dagisplats. Och arbetet. Jag oroar mig över framtida bostad. Över när vi ska få i ordning Maxens rum.

Egentligen finns det ingen större anledning att grubbla. Men något har satt bollen i rullning. Mina tankar har fastnat i ett spår. Jag finner inte vägen ut.

Helena, jag och barnen var till Thun's idag och shoppade julklappar. Trevligt som alltid! Nästa gång är det jag som bjuder på kaffet Helena!

Max är fortfarande krass i magen. Hoppas det repar sig snart.

Mors lille blåbärsOlle.

Maxen har magsjuka. Sedan klockan 05:00 har han inte gjort annat än skitit. Därmed är det enda vi gör idag att byta blöjor och äta blåbär. Finns det någon högre makt där uppe, så ber jag om att slippa bli smittad! Det vore snällt.