Kreta och 60årskalas.

Idag lämnade vi av mor och far på Arlanda. Nu sitter de på ett plan påväg till Kreta. Vissa har det bra.

Vi har begett oss till Ps familj i Mehedeby. Ps pappa Stig har 60årsfest ikväll. Ja, jäklar vilket kalas det lär bli. Hoppas Maxen pallar trycket.

Puss.

-7.

Jag har gått ned 7 kg nu.

Mer än så har jag inte tid att berätta. Mamma och pappa är här på besök. Vi promenerar, shoppar till Maxen, myser och har det alla tiders.

Tack Bella, för att du hade tid att träffa oss en kortis idag. Det betyder MYCKET. Vi älskar dig.

PappaPfritt.

Hemma hos Helena. En knodd i varje gym.

Har ett par fantastiska dagar bakom mig. I torsdags var jag, Annsofie, Max, Elvira, Malin och Casper på lunch hos Helena och Julia utanför Björklinge. Att det skulle vara så förbannat svårt att hitta dit hade vi dock inte räknat med. Vi pressade in bilen på något som liknade en promenadstig och efter att ha dividerat fram och tillbaka kring vilket håll E4an kan ha legat åt (hur svårt kan det va?), hittade vi slutligen rätt. Det tog oss dryga 45 minuter från Uppsala till Björklinge. Lokalsinnet är inte på topp. Men å andra sidan verkar det här med promenadstigar vara min grej. När jag och pappa P skulle ta oss från Ullared tillbaka till Uppsala i somras körde vi på promenadstigar i 3 timmar (för att GPSen sa det) innan vi var smarta nog att inse att något var galet. Nej, det är inte en bedrift jag är stolt över. Inte P heller, som får gåshud så fort någon nämner incidenten.

Torsdagskvällen tillbringades sedan tillsammans med Sandra och Maddis. Stackars Maddis (och stackars Max) fick stå ut med min och S vedervärdiga humor. Det finns liksom ingen hejd när vi kommer igång. Väl hemma fick jag skrubba Maxens öron rejält. Men jädraranamma, vad kul vi hade!

Igår var vi på Öppna förskolan med en hel drös vänner. Marlene kom hit på middag och även vi hade makalöst roligt. Det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjort de senaste dagarna! TACK KÄRA NI FÖR ATT NI FÖRGYLLER MIN VARDAG. Marlene drog senare ut på krogen (ja, jag säger då det, dagens ungdom) och jag och Maxen gick till sängs.

Idag skulle Bella och Liam har ärat oss ett besök, men lilleman har blivit sjuk och fått ögoninflammation, den stackarn. Nobelt av dem att inte komma hit och smitta ned oss, men jäkligt tråkigt att vi inte fick mystid idag. Istället för att hitta på något annat jippo, har jag och Maxen hållit oss hemma hela dagen. Skönt faktiskt. Det är sällan jag och M har sådan kvalitetstid tillsammans! Jag har haft tid att pussa på honom ända från lilltån upp till hårrötterna.

Imorgon kommer P hem från sin träningshelg i Hälsingland (ÅHHH, vad vi längtar efter honom nu) och på måndag kommer mamma på besök.

Nu har M somnat och jag ska dyka ned i soffan med en kopp te och slötitta på tv innan jag gör honom sällskap inne i sovrummet. Jag gillar den här kravlösa lördagen. Faktiskt.

FÖRRÄSTEN, jag har gått ned över 6 kg nu.

2 hål i väggen.

Fasen. Jag trodde att jag skulle ha något trevligare att delge er idag. Men icke. Tandläkarbesöket blev en mardröm. Jag som inte haft några hål på så många år. Graviditetssmåätandet har satt sina spår. 2 hål. Att fylla ut dem kommer att kosta mig nära 3000 riksdaler. Utgifterna hopar sig. SUCK. Jag ska aldrig mer slarva med tandtråd.

I övrigt hade vi en mysig höstdag i stan. Jag är oerhört avis på Pernillas mage. Den är så fin! Bara en fjärdedel av tjockistiden kvar nu.

Not the best sunday.

Igår var ingen bra dag. Vi hade inbrott i bilen. Den nya stereon och diverse prylar. Puts väck. Jaja, efter ett långt surande har jag bestämt mig för att jag ska vara tacksam över vad jag har istället. Vi åkte till Mehedeby och surade lite mindre.

Idag har Maxen fått sitt 6månaders vaccin. Han är helt fantastisk min grabb. Skrattar sig igenom en lååång försening i väntrummet. Ler åt alla medväntande. Skrattar sig in i undersökningsrummet. Piper till en sekund under sticket och fortsätter sedan skratta. Väl ute ler han sig till sömns i vagnen. Jag kan inte annat än le med honom.

Efter en långpromme har vi haft en lugn kväll hemma. Med lite mera vin. Det är pappa Ps fel. Det var HAN som köpte baginboxen. Inte jag.

Imorgon ska Maxen följa med mig till tandläkaren. Därefter ska vi möta Pernilla och tillhörande tjockismage.

Kort update.

Ja, jäklar. Tiden tickar. Internet står inte högt på prioriteringslistan. Torsdagens lunch med Helena, Annsofie, Julia och Elvira var trevlig. Babysången på caféet likaså. Men 35 mammor och 35 ungar, som inte ens passerat året, innebar en hög ljudnivå och väl hemma igen kändes det som om jag just genomgått ett tvåtimmars stenhårt träningspass. Maxen njöt för fullt av sång och bus. Han blir som en ko på grönbete när det finns så många söta flickor att spana in.



Även fredagen spenderades tillsammans med Helena och Annsofie. Den här gången på IKEA. Stackars Elvira fick sitta som en packad sill i vagnen mellan hyllor och byråer. P och jag avslutade kvällen med shopping, vin och hemmagjord pizza. Hör och häpna, jag fuskade alltså med dieten. Jag tyckte att jag var värd att få fira mina tre veckor på svältningsgränsen, och det rejält!

Idag har jag varit ute och traskat fort som attan i en och en halv timme för att bli kvitt den förbannade pizzan. Skönt att promenera utan vagn för en gångs skull och med pop dunkande i lurarna. Även denna kväll avslutas dock med några glas vin. Är riktigt sugen på att åka hem till Sandra för lite kalas, men nej, jag ska ta mitt förnuft till fånga, stanna hemma, natta Maxen och se en film med pappa P.

- 5.

Nu har jag gått ned över 5 kg. Jag sneglade mot vågen med ett leende på läpparna imorse. Oj, så skönt det känns. Jag önskar att att det visade sig mer i spegeln. Det gör det inte. Jag är som förblindad. Men vågen är min vän för tillfället. Och jag tror inte att den ljuger för mig. Efter en tids stillastående är det underbart att se att det börjar hända saker igen. All keso har inte varit förgäves.

Igår var jag och Maxen på långpromme igen. Dock inte två timmar den här gången, men en. Hade egentligen tänkt besöka ÖF, men vi hade hellre lust (ok, det var nödvändigt) att städa. På eftermiddagen kom AS på besök. Kul kul.

Om ett par timmar kommer Annsofie och Helena på lunch innan vi beger oss till Caféet hela gänget. Och ikväll dyker farmor Kina upp.

Igår inträffade förrästen något häpnandsväckande. Jag gav "Heroes" sparken. Jag såg inte ens hela avsnittet (Sorry Sandra). Det börjar bli så invecklat nu att min hjärna är nära kokningspunkten. Fasen, måste de göra det så svårt?

Men Bergendahlbruden i "Idol", hon var väl ändå helt fantastisk.

K O L H Y D R A T

Det enda som upptar mina tankebanor just nu är kolhydrater. Jag tänker pizza. Jag tänker godis och choklad. Rostat bröd. Potatismos. Pasta. Chips. Och äpplen. Ja, vad som helst som ger lite tuggmotstånd. Som inte stavas Ä G G. Eller O S T. Eller P R O T E I N. När jag gått ned några kilo till ska jag gå på broccoliavvänjning.

Idag har vi haft en feelgooddag. I förmiddags var Pernilla här och socialiserade ett par timmar. Sedan gick jag och Maxen ut på en långpromenad. Och nog blev den LÅNG alltid. Nästan två timmar. Jag blev dyblöt, men vad gjorde det. Inte ett smack.

Nu ska Max bada. Ja, det ska han. För det har mamma bestämt.

Följ länken till vänster. Gå in på Bellas blogg. Gör samhället en tjänst. Bidra med 50 kr till Läkare utan gränser genom att följa instruktionerna ni finner på hennes sida. Tack.

Bölder och bilder.

Trevlig dag igår. Maxen fick träffa kusin Carin i Mehedeby. Hon är hälften så gammal som M nu, men väger lika mycket. Jisses, vilken stadig tjej. Trisst dock att Max vaknade upp med bölder i ansiktet, på halsen och huvudet imorse. Mehedebymyggen är inte att leka med.

Max spanar in en förbannad Carin...

... och vaknar upp som en prickigkorv dagen efter.

Idag har vi varit på Öppna förskolan med ett gäng kompisar hela dagen. Max skrattade mest åt de andra ungarna. När han inte gick runt i gåstolen, gymmade, gungade eller åt då vill säga. Därefter sällskapade vi med AnnSofie och Elvira nr. 1.

Max och Frida på ÖF.


Med Elvira.

Johanna och Elvira nr. 2.

Jag har fått ett fantastiskt besked idag också. Och vad det är förväntar ni er att jag ska berätta nu. Tji fick ni. Time will tell.

Idag är dagen.

Idag är ingen vanlig dag, för det är Maxens halvårsdag. Hurra, hurra, hurra!

Det firar vid med att åka till farmor och farfar i eftermiddag. Men först ska familjen Bodén/Kihlén ta en kaffe med AnnSofie, Tommy, Elvira, Helena, Magnus och Julia. Kul!

"Ps. I love you" var förrästen helt fantastiskt romantisk. Pappa P fick kväljningar. Det var lite för mycket för honom. Själv satt jag och mös med blomkål och dipp.

Fasen. Jag längtar efter rostat bröd.

Lördagslugn.

Vad är det här för jäkla skitdag? Regnet har om inte öst, så åtminstone sipprat hela dagen. Var nyss påväg ut på en promenad, men vände i dörren när jag insåg att det regnade... fortfarande. Jaja, jag vet.. inget dåligt väder, bara dåliga.. jadajada. Men att frivilligt dränka sig (i annat än alkohol) en lördagkväll, tack men nej tack.

Idag har familjen Bodén/Kihlén varit en sväng till Sthlm. Vi hämtade nån steropryl som P haft på reparation. Måttligt roligt lördagsnöje. Men jag fick iallafall glida runt i storstaden en stund. Sedan har vi sett filmen "Jumper". Inte heller någon större hit. Men lika glad är jag för det. Nu tillbringar vi vår tid med att skratta åt Maxen som har en mängd lustiga saker för sig. Tänk att han kan vara så glad, och så energisk jämt. Min rackarunge.

Nämen trevligare än såhär blir det inte. Nu ska jag och Maxtax ta oss ett dop i baljan. Sedan ser jag fram emot att se "Ps. I love you". Bättre än "Jumper" måste den ju bara vara.

Stolt och inte.

Ikväll sa jag ordet "fan" två gånger i Max öra. Det var inte så illa som det låter. Och nej, det var absolut inte menat TILL honom. Sen sa jag "fan" tre gånger till i Max öra när jag skulle förklara för P varför jag sagt "fan" de två första gångerna. En fis i rymden kan man tycka. Men jag blir ju inte stolt som mamma direkt. Tur att han är för ung för att förstå. Dessutom har jag hört att så små barn har minne som en guldfisk.



Stolt är jag däremot över att jag fick med Maxen och Pappa P på en promme i kvällssolen (som övergick till skyfall på vägen hem, men det kvittar). Nu har P hyrt nån trisst äventyrsfilm som vi ska se. Jag misstänker att han hyrde den bara för att Kate Hudson skådespelar. Hon är snygg tycker han. Det tycker inte jag.

Rastlös.

Jag och M bestämde oss imorse för att efter BVCbesöket gå raka vägen hem och stanna här också. Vi är aldrig hemma. Maxen känner knappt igen sig längre och jag är trött av att ständigt befinna mitt i ett maratonlopp mellan olika platser, människor och situationer. Att regnet dessutom öser ner, stärker min övertygelse om att jag fattade rätt beslut. Märkligt är dock, att när vi en dag väljer att vara hemma, tränger sig rastlösheten så småningom ändå på. Hur vill vi ha det egentligen? Inte för mycket. Inte för lite. Men inte heller lagom.

Jag blir inte klok på oss. Nej, det blir jag inte. Nu tänker jag dammsuga. Sedan ska jag laga Therese trädgårdsfisk.

MAXimalt krig.

Ja jäklar, vilken kväll. Jag och Maxen har haft grötkrig. Först somnade M sittande, övertrött till tusen. Och efter att ha vaknat med ett ryck, var han liksom inte riktigt upplagd för gröt. Med pappa P på gymmet, fanns det inte mycket mer att göra än att traggla på. Tålamod har aldrig varit min starka sida, det är P som besitter den egenskapen, i överflöd. Max brukar sällan testa det heller. Men idag bestämde sig busungen för att ge mig en rejäl match. Efter att ha kämpat en stund i barnstolen (vilket bara resulterade i gröt över hela köket OCH vardagsrummet) gav jag till slut upp och lät honom sitta i mitt knä med båda händerna nedstoppade i grötskålen bara för att få lite lugn och lite gröt i lillkillen. Shit, kombinationen mat och ett speedat barn är inte lyckad. Efter ett nödvändigt pyjamasbyte har han nu snackat sig till sömns. Själv sitter jag här, slutkörd och med gröt i ansiktet, på armarna och över kläderna. Ändå är det omöjligt att sluta le. För fy tusan vad söt han är.

För er som undrar hur jag hade det med tjejerna på bion igår kan jag meddela att det var RIKTIGT kul! Jag förstår fortfarande inte poängen med Batman och jag måste medge att det var liiite tungt att sitta inklämd med två godissmaskande brudar på varje sida, när jag själv bara fick äta en näve nötter. Men att få fnittra som en fjortonåring på 7ans buss en sen fredagkväll går inte av för hackor. Fler biokvällar tack. Och nästa gång gärna några glas vin också.

Idag har jag och M hängt med ett gäng kompisar och imorgon ska vi till BVC för ännu en hudkontroll. Vad som händer därefter återstår att se. There's always something.

Nedåt det går.

Imorse när jag ställde mig på vågen upptäckte jag att jag gått ned 4 kg. Ja, inte sedan igår då, men sedan ca 1 och 1/2 vecka. Jisses, den här GI/Atkins (eller vad ni nu vill kalla det) grejjen, börjar verkligen sätta fart på viktnedgången. Ett och två, jobba på.

Nu ringer Bella på dörren. Over and out.

Farliga farmor.

Tisdag på GG. Vid 10:30 anlände Maxens nya gymnastikmatta med bud från Barnsjukhuset och vi satte igång morgonpasset. Som han kämpar den lille krabaten, innan han slutligen faller platt som en pannkaka och ger upp med ett stön.

Efter en stunds pustande begav vi oss till Brantings för en fika med Jossan och övriga Salabackemorsorna. Sedan handling och städning innan Maxens farmor kom på middag. Jag anar att vi är påväg in i Ms första blyghetsfas nu, för OJOJOJ så rädd han blev för farmor. När hon närmade sig började han skaka som ett asplöv och utsöndrade samma vettskrämda läte som när han vaknar av mardrömmar mitt i natten. Min vanligtvis så sociala grabb släppte mig inte med blicken och när jag höll honom borrade han in huvudet i halsen på mig. Trots att han återgick till sitt charmiga jag efter bara fem minuter, har han verkat lite avvaktande mot farmor hela kvällen. Se upp mormor och morfar. Dröjer ni alltför länge med att komma på besök kommer han nog att lägga benen på ryggen och fly för sitt liv när han väl ser er!

Nu nattas Maxen av pappa P, medan jag tillbringar min tid med att via sms utbyta nyttiga kvällsmatstips med Malin H.

Imorgon kommer Bella på besök. BRA! Ska utvecklingen fortsätta såhär bör vi helst ses varannan timme. Vi vill ju inte att Maxen ska få rysningar när han ser henne också! Imorgon kväll ska Macke och pappa P ha grabbkväll, medan jag ser Batman (jag ifrågasätter filmvalet skarpt) på bio tillsammans med Sandra, Marina, Maddis och Therese. Ännu en fullspäckad dag.

Dagens ungdom.

Maxen och jag har idag bevittnat något otrevligt. Påväg hem från stan (där vi spenderat tid tillsammans med P och E) hamnade vi mitt i vad som liknade ett gängslagsmål. Fighten utspelade sig på Byggmästargatan, bakom Brantingskolan. På håll ser jag att gatan är blockerad av vad som verkar vara varenda kotte av skolans elever. Jag lovar, det kan inte vara många som saknades. När jag kommer närmare ser jag en tjej som hålls tillbaka av en hel drös ungar. Hon håller i två basebollträn och vrålar ut i vimlet. Tjejen är galen. Kalabalik. Jag får tränga mig igenom folkmassan samtidigt som jag ropar åt ungarna att flytta på sig. Jag vågar inte stanna. Jag vågar inte agera. Jag tänker på Max som ligger i vagnen. Jag tänker att om jag inte håller käften och fortsätter gå, så kommer vi att få 200 fjortonåringar och ett gäng basebollträn efter oss. Det är inget jag vill utsätta oss för, så jag går. Nej, jag småspringer. Bilarna tutar. Jag vänder mig inte om. Inte förrän jag är nästan hemma vågar jag snegla bakåt och ser att det är bilar som stannat, att förståndiga vuxna ryckt in. Jag skäms inte över att jag inte försökte göra något saken.

När jag kommer hem säger jag till P att jag inte vill att Max ska växa upp här. I stan. I Salabacke. Det vill inte han heller. Vi kommer att flytta. Inte idag, inte i år, men innan Max hinner bli så pass stor att han ska börja skolan. Max ska växa upp på landet. Eller åtminstone på en plats som inte är alltför central. Jag vet att man inte går säker någonstans numera. Världen är alldeles för våldsam. Men vi ska göra vårt bästa för att Maxen ska få växa upp på en så lugn plats som möjligt. Och den finner man inte i centrala Uppsala. DET är en sak som är säker.