Me, myself and Max: januari 2010

Småbarnsmorseknepet.

Idag lagade jag för första gången den där cornflakesfisken som alla småbarnsmorsor höjer till skyarna. Inte det godaste jag ätit direkt. Men med några skopor majonäs så gick det ned. Maxen, han blev stormförtjust! Och det är väl ändå det viktigaste. Tack för tipset morsor.

Girl power.

Jag gick segrande ur striden mellan mig och pappa P om shoppingens vara eller icke vara, och innan Willy's begav vi oss till Gränby C. Där shoppade jag för presentkorten jag fick av mor och far i julklapp, vilket resulterade i en tröja med puffärm, en kofta och en kort kavaj att ha på jobbet. Alldeles perfekt. Det största fyndet gjorde jag på Polarn o Pyret. Ett helt underställ till Maxen på rean för 150 kr. Ordinare pris 400 kr. Vilket fantastiskt kap! På hemvägen köpte vi sushi och nu planerar jag att baka en kaka eftersom jag och M får besök av Helena och Julia imorgon då karlarna är ute i skogen och jagar. Lovely.

Maxen klädd i mammas kap.

Mys.

Vi har en lugn helg här på PH. Jag har drabbats av ännu en förkylning och även Maxen snorar och har sig. Say no more.

Igår tittade vi på Let's dance och skedade i soffan hela familjen och imorse skulle jag ha tränat, men det kunde ju trisst nog inte bli av. Kanske är det lika bra att mina ömma muskler får vila någon dag extra. Max och pappa P har ägnat förmiddagen åt pulkaåkning medan jag tvättat, städat och fixat lunch. I eftermiddag ska vi bege oss till Willy's för att storhandla. Jag kämpar hårt med att försöka övertala P att vi ska åka en sväng till Gränby C också. Jag ska lyckas, jag bara ska det. Argument någon?!

Imorgon ska P jaga med Magnus och därefter åker vi till fammo och faffa i Mehedeby.

Favorit i repris.

Grattis på födelsedagen mommo!

Vi älskar dig också.

Skit påre Vemdalen.

Idag har jag tagit farväl av Sophia som tillsammans med 15 andra arbetskamrater åker till Vemdalen över helgen. Jag var reserv, fick helt plötsligt chansen att åka med då en person hoppade av, men då personen efter många om och men ångrade sitt avhopp, fick jag till sist återgå till reservplats igen. Jag är så bitter över detta. Riktigt, riktigt sur och bitter. Nu ska jag fan i mig shoppa kläder för de där 1000 riksdalerna istället.

Haiti.

En förödande jordbävning har skakat Haiti. Hundratusentals människor är döda. Jag läste det nyss på Aftonbladet. Denna katastrof inträffade i tisdags. VAR FAN HAR JAG BEFUNNIT MIG DE SENASTE 3 DAGARNA? Jag skäms. Hur kan jag missa en sådan fruktansvärd och världsomvävlande händelse? Jag uppmanar alla att skänka pengar till Röda Korset, Rädda Barnen eller Läkare utan gränser. Vi har det så förbannat bra. Varför inte ge vad vi kan till dem som verkligen är i behov av all hjälp de kan få?!

Torsdag. Fyra dagar avklarade.

Pappa P väckte mig kl 06:00 imorse, tände lampan och drog av mig täcket. Han hade lovat mig att göra just detta, eftersom jag har så förbannat svårt att vakna om morgnarna. Ändå blev jag sur som en citron och fräste åt honom när han gick ut genom ytterdörren för att köra till jobbet. Otacksamt.
Drog upp Maxen ur sängen 06:30, trots att han försökte gömma sig under täcket och ropade "Nej, nej, nej!".
Efter en lång brottningsmatch med M var kläder äntligen på och vi landade på dagis.
Väl på bussen 07:40 somnade jag efter två sekunder.
Ramlade in på jobbet, nyvaken och frusen.
Drack 3 koppar kaffe under förmiddagen samtidigt som jag i lugn och ro jobbade igenom några ärenden och skickade mååånga sms.
Fick sällskap av världens bästa Pauline och Hanna vid lunchen.
Högt tryck under eftermiddagen, men klarade det SÅ JÄVLA BRA.
Gick till systemet och köpte vin.
Släntrade in på PH vid 18:30, där middagen stod serverad.
Ägnade en timme åt att försöka krama Max som inte ville bli kramad.
Fick ett glädjande telefonsamtal från mor och far som meddelade att de kommer på besök 11-17 mars.
Tillbringar mina sista timmar i vaket tillstånd med att surfa och prata i telefon.

En inte alltför händelserik dag med andra ord, men ibland är det faktiskt just DE dagarna som är de bästa.

Det stavas KONTROLL.

Efter all jul- och föräldraledighet märks det nu tydligt att vardagen har slukat mig igen. Idag införskaffade jag min TREDJE kalender och insåg i samma sekund att livet med evigt planerande, bokande och pusslande har börjat rulla inför våren. En kalender för familjen här hemma, en att ha på jobbet och en att ha under tiden däremellan. Kontroll på möten, kunder, träningstider, Pers arbetstider, dagistider, busstider, födelsedagar, nöjen och besök.

Jag ser något sjukligt i mitt beteende. Ett onödigt stort kontrollbehov. Det här är inte hållbart. Fortsätter det såhär får jag snart avsätta en timme per dag åt att enbart anteckna i alla kalendrar. Jag ska göra mig av med någon av dem. Frågan är bara vilken.

Lugna gatan.

Sitter på jobbet, dricker kaffe och pillar med ärenden. Det är lugnt idag, mycket lugnt.

Imorgon smäller det.

Helgen har gått i "ingentingets" tecken. Åtminstone för min egen del. Gårdagen spenderade vi (som ni kan se nedan) åt att göra i princip ingenting. Vid 18-tiden tog familjen sig ut för en promme till Hemköp. Eftersom Maxen fick prommenera hela vägen så tog denna tur oss en hel timme. Och skönt var det!

Grabbarna har tillbringat söndagen i stan där de lunchat på Max och ägnat sig åt sin favorithobby; att gå i leksaksaffärer. Själv låg jag under tiden i soffan och ägnade fyra(!) timmar åt MIN favorithobby; att titta på skidåkning!

Ikväll har vi haft besök av Bella, Liam och Tilde som ätit middag och busat med oss. Mina guldklimpar, vad jag tycker om er!

Imorgon börjar jag min nya tjänst. Nytt kontor, nya arbetskamrater och nya utmaningar. Det pirrar i magen, men jag är glad och förväntansfull. Det här kommer att bli toppen!

Till moffa.

Grattis världens bästa morfar på din födelsedag!

Vi älskar dig.

Lördagsmys.

Lördagsförmiddagen har jag, pappa P och Maxen ägnat åt att dansa, leka tafatt, köra med bilar och äta russin. Vad vi ska ägna resten av dagen åt har jag ingen aning om. Vi borde nog gå ut och få lite frisk (med betoning på frisk!) luft. Men jag är fortfarande inte riktigt kry, och -20 ute känns inte helt lockande. Time will tell.

Let's dance.

Snart dansar Rabih. Snart dansar Rabih.

Nattadrogen.

Inget mer snusande om nätterna. Det har jag lovat mamma. Så nu får jag ta till den här istället om jag inte kan sova. Underhållning, avslappning och stimulans i ett.

Så fina. Så fina. Så fina.

Maxen har tjatat i en hel vecka om att han vill ha dessa fantastiskt fina velourplagg i favoritfärgen brun, från Polarn o pyret. Och nog tycker hans mamma att de är bra snygga också.

Klicka hem. Låta bli. Klicka hem. Låta bli.

En ambivalent bitterfitta.

Hur mycket jag än älskar min lillskit, så händer det då och då att jag tjatar på pappa P att han ska ta med sig Maxen på utflykter så att jag får vara ensam en stund. Jag känner mig alltid kluven inför detta, då jag inte riktigt blir klok på om det ÄR vad jag verkligen önskar, eller om det enbart är vad jag BORDE önska. För att man ska vilja vara ensam ibland. För att mammor vill det.

Idag är det röd dag och P är ledig från jobbet. Eftersom jag fortfarande är tokförkyld bestämde sig P så äntligen för att ta med sig Maxen på en grabbtur till stan, där de ska besöka Gränby C, äta mat och hälsa på Ms farmorsmor och farmorsfar. "Wow, häftigt med egentid!" tänkte jag.

Så vad gör jag nu med min värdefulla och efterlängtade egentid? Jo, jag sitter under täcket i soffan, snorar, tjurar och är förbannat avis på grabbarna som är ute på äventyr. Jag är en otacksam idiot. Det är vad jag är. En ambivalent bitterfitta.

Nyår 2009.

Och sedan kom nyårsafton, som tillbringades i goda vänners lag. Efter en lång sovmorgon till 10:30, begav vi oss mot de stora pulkabackarna för att möta upp Bella och Anki med familjer. Där åkte vi pulka och madrass, grillade korv (enbart bröd med ketchup för vissa), lekte med barnen och varandra. Jag lånade även Ankis snowboard. Vilken frihetskänsla! Som jag saknar vintrarna i Åre och Sollefteås "Hallstabacken". Per gnällde över kylan, likaså gjorde Johan. Men allra värst var det för Maxen som höll på att frysa hela arslet av sig och mest gick och längtade efter att få åka hem igen.

Efter dusch och nyårspiff begav vi oss till familjen Andersson/Sjödin för att fira in det nya året med samma glada gäng. Där fixades det fantastisk mat. Jag och pappa P stod för förrätten. P kunde dock inte hålla fingrarna i styr när det gällde någon del av matlagningen. Stackars Bella fick inte ens ha sin oxfilé i fred. Än mindre potatisgratängen. Förbannade kock.

Allra roligast var förstås paketleken. I en hel timme satt jag och svettades över ett jäkla 50kronorspaket. Dålig förlorare? Inte då. Girig paketligist? Javisst!

Efter skålande i champagne, skratt och barnspyor var festen över. Iallafall så minns jag inte så mycket mer. Jag, pappa P och Maxen vandrade hemåt mot PH igen, med tankarna på en nyårskväll värd att minnas för lång tid framöver.

Tack alla ni sprudlande människor som förgyllde vår nyårsafton 2009.

För fler bilder, titta in här.