Jag rättar mig själv.

När jag läser föregående inlägg såhär i efterhand, upptäcker jag att jag framställt det som att P är elak och jag är sur. Så är absolut inte fallet! Ibland ligger det en hel del ironi i det jag skriver och jag och pappa P kan driva med varandra på en lagom nivå utan att någon av oss tar åt sig så mycket som det verkar. Pappa P är världens snällaste och bästa. Just därför är han väldigt mån om att jag ska gå ut, göra saker jag tycker om, ha roligt utan att få dåligt samvete över det och vara lycklig! Punkt.

Idag har vi en lugn hemmadag alla tre. Pappa P är pigg som en mört. Vi städar och busar. Maxen, den lille filuren, är på strålande bushumör!