Vi hoppas på en fylla.

Känner mig lite efter idag. Som om hjärnan ligger steget efter när jag rör mig. Det tar några sekunder innan jag reagerar. Lyssnar till Winnerbäck och har precis ätit en snoddas (jag bakade nya igår). Borde verkligen stappla in i duschen nu. Vi ska till förlossningen idag. Antagligen blir jag bara ännu mer avskräckt efter det. P går verkligen in för att prova lustgasen. Jag tror han hoppas på en riktig fylla. Han får ju inga sådana nu för tiden. Jag själv väljer nog att avstå. Tänk om det inte ger någon större effekt? Bättre att leva i ovisshet isåfall. P har dessutom lovat att se helpackad ut, vare sig det fungerar eller inte, i ett försök att lugna mig lite.

Igår vid tvåtiden kom Ps kusiner Ylva, 4 år och Tora, 10 månader hit och hälsade på mig. Ylva åt snoddas tills jag trodde att hon skulle kräkas. Hon blev även förälskad i vår soffa och skuttade upp och ned tills hon knappt kunde andas längre. Innan de gick lånade hon med sig två filmer, Lejonkungen och Ice Age. Trots att hon redan har Ice Age hemma. Hon har nämligen inte fodralet. Och då är det ju faktiskt en helt annan sak. Så det så. Nästa gång ska jag ta med mig en kläckt Umpen och hälsa på. Och då ska Ylva bjuda på vinbärsmuffins. Sötnos.

Humlan.

Jajemän, under dagens yogatimmar har vi bla praktiserat humlan. Detta är alltså en typ av meditationsövning där man sitter med benen i kors och låter som en humla genom att med varje utandning högt upprepa "Mmmmmmmmmmm" tills luften tar slut. Försöker locka fram min mer seriösa sida, men tror att jag behöver lite mer övning. Idag började tårarna rinna eftersom jag fick anstränga mig så hårt för att inte börja fnittra som en fjortonåring. Men jag har ju inte betalat 800 riksdaler för att lära mig fnittra, så nu är det skärpning Lena.

Åt middag med mina tjockisar på Unico i eftermiddags. Hade planer på att fota lite och lägga ut bilder i bloggen ikväll, men mina planer försvann in i dimman någonstans mellan seriösa navelstudier och snack om läckande bröst.

Var även hos barnmorskan idag. Är numera 12 kg tyngre än innan bullen planterade sig i ugnen. Har även katastrofalt lågt blodtryck och dåligt järnvärde. Inte konstigt att jag är påväg att svimma typ 10 ggr om dagen. Barnmorskan tyckte även att det var ett under att jag inte är tröttare än vad jag är. Mjo, kanske är dax att jag börjar ta hand om mig själv nu.
Sagt och gjort, nu går jag och lägger mig.

Idag är jag glad...

...att jag inte är P, eftersom han ligger döende i soffan med magsjuka och feberfrossa för tillfället.

...att jag i eftermiddags fick mysa med Bella på Unico, dricka kaffe och ta del av hennes studentbravader.

...att jag och P köpte en tavla (som vi egentligen inte hade råd med) i fredags, eftersom den är så fin och förgyller vårt vardagsrum.

...att jag nyligen upptäckte att säsong två av serien "I en annan del av Köping" börjar kl 20:30 den 3 februari.
...att Ia ringde och berättade att hon, Ylva och Tora kommer och fikar hos mig på onsdag.

...att jag har pastasallad kvar sedan igår, så att jag slipper laga mat enbart till mig själv vilket alla vet är jättetråkigt.

...att P går med på att vi ser filmen "Venus" ikväll, eftersom det är JAG som måste gå och hyra den.

...att jag hade pengar kvar på ett presentkort, så att jag kunde köpa några ursöta Umpenkläder idag på Lindex TROTS köpstopp.

...att jag fått låna Sophias senapsgula jacka, eftersom den är skön och stor, och jag faktiskt kan ha den utan att magen putar ut där under.

...att jag kan se fram emot MVC-besök, middag med tjockisarna och yoga imorgon.

Orvar eller Desirée?

Och så var helgen över... Knappt har mor och sys hunnit anlända till stora staden, förrän de måste bege sig hemåt igen. Tiden har gått fort, men vi har trots allt hunnit med mycket trevligt. I fredags bjöd P de nyanlända damerna på god torsk med diverse tillbehör. Mamma och P drack även vin. Sys (bilden) var småbakis och avstod därmed av förklarliga skäl.

Vaknade relativt tidigt på lördagen och begav oss in till stan för shopping och fika på hovkonditoriet. Vid 15-tiden skjutsade P (som skulle ha en utekväll i Sthlm med grabbarna) oss till medborgarplatsen. Hela bilresan ägnade vi åt att finna lämpliga namn till Umpen. (Sorry Piff, men han kan ju faktiskt inte heta Umpen i all evighet). Per och jag har urusel samarbetsförmåga och mamma och sys har helt galna fantasier, vilket slutligen ledde till att de bästa namnförslagen förblev Orvar och Desirée (Bajskorvar och Diarré. Hajjar ni?)

Väl i Sthlm åt vi middag på något som vi trodde var en helt OK restaurang men som senare visade sig vara ett riktigt ölhak. God mat var det trots allt. Begav oss sedan till Göta Lejon för att se musikalen The Sound Of Music med Pernilla Wahlgren, Tommy Nilsson mfl. Helt fantastiskt bra! Jag rekommenderar er dock att se den INNAN ni gått så långt att ni är gravid i åttonde månaden. Har man redan ihoptryckta lungor och andningsvårigheter, så blir det inte direkt lättare om man sitter som en packad sill i syrefattig luft i tre timmar! Jag rekommenderar er inte heller att åka tunnelbana mitt i natten. Otäckt, klaustrofobiskt och deprimerande. Fulla och påtända människor är inte riktigt min melodi.

Efter att mamma, sys och även pappa åkt hem igår ägnade jag söndagskvällen åt att spela sällskapsspelet "Med andra ord" tillsammans med Sophia och Marlene. Helt sanslöst roligt. Jag minns inte när jag skrattade så mycket sist. Och det är faktiskt riktigt plågsamt att ha så roligt. Jag var övertygad om att jag skulle föda efter enbart några minuters flabbande. Min brist på intelligens överrumplade nog oss alla. Jag förlorade med ca 100-3 mot Marre och är fortfarande röd om kinderna av skam.

Idag ska jag dricka kaffe med Bella i stan. Bäst att jag skuttar in i duschen (eller snarare vankar, med tanke på min totala avsaknad av grace och smidighet). Ciao.

Det börjar verka kärlek...

Idag saknar jag Per. Det är fjärde dagen i rad som han åker hemifrån före 06:00 och inte kommer hem igen förrän strax före midnatt. Jag vet att det är saker han måste göra. För vår skull. För min skull. Jag får dåligt samvete för att jag gnäller på honom när han kommer hem. Det är i ren frustration. För att jag är ledig hela dagarna, medan han är borta. Och för att jag börjar sakna honom, utan att kunna göra något åt det. Imorgon kommer mamma och syster hit och hälsar på i några dagar, vilket jag är OTROLIGT lycklig över. Samtidigt sover P i Sthlm i helgen, så inte heller på flera dagar till kommer vi att hinna prata eller umgås på riktigt. Det blir alldeles tydligt nu. När jag tänker efter. Jag vill nog aldrig leva utan honom. (Oj, vilken romantikklyscha. Jag blir nästan generad).

Idag har ändå varit en trivsam dag. Träffade min jobbarkompis Emma och tog en fika med henne vid 15:30. Emma är en spontan prick som sprudlar av positiv energi. Det är omöjligt att inte låta sig smittas. Därefter träffade jag Sophia och fick en kort (men ack så betydelsefull) stund med henne. Känner mig ärad över att numera även ha fått se hennes kontor på Dragarbrunn. En ganska... hmm... förlåt Piff... trisst lokal, som dock livades upp av mäklarmän med tighta rumpor och ännu tightare byxor. Nedan: Emma

Gjorde även slag i saken idag och köpte, trots köpstopp (förlåt Per), tre bruna ljuslyktor på Village som jag suktat efter sedan tidigt i december. Passar som handen i handsken i vårt vardagsrum.

Nej, vad sägs om en snoddas såhär innan läggdags?

Snoddas.

Idag har jag inte bara storstädat, jag har bakat också. Underbara snoddas. Eller kärleksmums om man hellre vill kalla dem för det.

SNODDAS

Tid: 1 timme, varav 30 minuters arbete

ca 15-30 st beroende på hur stora rutor man skär

Du behöver:
150 gr smör eller margarin
2 ägg
3 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
1 ½ dl mjölk
4 ½ dl vetemjöl

Glasyr:
50 g smör eller margarin
3 msk starkt kaffe
1 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
3 dl florsocker

Gör så här:
Smält smöret/margarinet och låt svalna.
Vispa ägg och socker pösigt med elvisp.
Tillsätt bakpulver, vaniljsocker och kakao. Kakaon kan siktas om den är klumpig. Vispa snabbt ihop med elvisp.
Tillsätt sedan mjölk, vetemjöl och det smälta matfettet. Vispa försiktigt snabbt ihop till en jämn smet med elvisp på lägsta varv.
Bred ut smeten i en långpanna ca 40 x 32 cm som du antingen smörjt med matfett och bröat med ströbröd eller kokosflingor eller klätt med bakplåtspapper.
Grädda nederst i ugnen (första falsen) i 225 grader i 10-15 minuter.

Gör glasyren. Smält smör eller margarin. Rör ihop med kaffe, kakao, vaniljsocker och florsocker till en jämn smet.
Bred glasyren över kakan medan den fortfarande är varm. Strö över kokosflingor.
Låt stå och stelna. Skär kakan i fyrkantiga bitar.

Mästerkatten Lena.

Yoga är faktiskt riktigt intressant. Igår tränade vi hårt på KATTEN. För er som inte har lika stenhård koll som oss tjockisar, så visar bilden här nedan hur man gör. Man skjuter rygg och gör bäckenbottenrullningar om vart annat. Kom ihåg det till den dagen ni ska föda barn. När jag står där och stånkar, kommer detta mantra att vara det enda som upptar mina tankebanor: "Katten! Jag måste göra katten!".

Avslappningen är också givande. Iallafall tills en deltagare somnar, börjar snarka och utsöndrar märkliga tjutljud genom näsan medan vi andra försöker gå in i yogisk sömn. HA! Sömntutor borde portas!

Idag läser jag att Heath Ledger är död. 28 år gammal. Han har en dotter. Matilda. 2 år. Hon kommer att växa upp utan pappa. Tragiskt.

Tekniktummen mitt i handen.

Jag försöker åstadkomma någon form av förändring i min blogg, men det går inge vidare. Jag är verkligen inte teknisk och det mesta hakar upp sig hela tiden. Jag blir arg och irriterad. Just nu kokar det i mig. Men jag försöker. Bättre än såhär blir det dock inte för dagen. Jag måste samla ny energi för att orka fortsätta någon gång... så småningom.

Torsten ligger vid mina fötter och väntar på att få gå ut. Kanske är han bajsnödig. Eller så vill han bara rulla i snön. Han längtar nog efter att få stöta på den där dalmatinertjejen han busade med igår.

I eftermiddag ska jag äta middag med Helena, Lina och Jenny. Därefter är det yoga för hela slanten.

Jag är med hund.

Jaha, så var det måndag igen. Inte för att det för tillfället spelar någon roll för mitt vardagliga liv, eftersom jag praktiskt taget befinner mig i en enda jättelåååånghelg numera.

I fredags tog jag och Sophia en fika (eller jag tog TVÅ fikor, en till mig och en till Umpen) på Wayne´s och fick även sällskap av Marlene en stund vilket var trevligt eftersom jag inte träffat henne på länge. Vid åtta på kvällen dök Ps syster Anna upp från Skåne. Pizza, film och snack i soffan stod på menyn. I lördags steg jag upp i ottan medan syskonen Kihlén valde att stanna i sängen till kl 11:30! (Hur kan man sova så länge?! undrar mitt nya mamma-jag som börjar ta över min identitet allt mer). Nedan: nyvaken Kihlénare

Under lördagskvällen kom Bella, Fredde och Liam hit på middag. P stod för kockandet, och jag för röjningen av det oerhörda diskberget efteråt. Vi är ett bra team, P och jag. Men vi åt inte bara mat, vi åt glasstårta också, jagade varandra runt runt i lägenheten, dansade till Moraträsk, tittade på fiskarna i akvariet och kramades lite.

Igår ägnade jag en stor del av dagen åt min favoritsysselsättning, nämligen att titta på skidåkning. Vid fyra på eftermiddagen kom Sophia över på chokladpuddingsfika.
En mycket lyckad helg med andra ord.

Sophia tror att hon kan jämföra sin mage med min. HA!

Idag är Torsten här och hälsar på. Att ha hund är nog så nära att ha ett barn som man kan komma. Speciellt när hunden ännu inte är vuxen utan liten, söt och barnslig. Jag blir väckt 6 på morgonen. Torsten måste kissa. Sedan sover Torsten en stund. Torsten får mat. Torsten vill sitta i knäet och kramas. Torsten surar, gnäller och är uttråkad. Torsten vill gå på promenad. Torsten biter i kopplet, bara för att han vet att han inte får. Torsten börjar gråta när han inte får äta av min frukost. Torsten leker "Följa John". Torsten sover igen.

Ja, och så har det börjat om igen.

Soppa tack!

Tisdagens middag med tjockisarna var mycket trevlig och yogan likaså, även om jag för tillfället inte är världens smidigaste. Jag, Helena, Lina och Jenny kämpade på, men var alla lite mörbultade dagen efter. Lina hade ont i huvudet, Jenny mådde illa, Helena fick träningsvärk och jag ont i nacken. Veklingar kanske? Nja. Vi fick iaf lära känna våra tår och det var trevligt.

Igår var jag hos barnmorskan på kontroll. Därefter åt jag lunch med Sandra på Storken. Imorgon åker hon, Linnea och Helena till Asien i tre månader. När de kommer tillbaka är livet annorlunda. Sandra får träffa bebis. Jag får känna mig blek och fet. Men framför allt STOLT! Så skynda dig hem igen.

Som pricken över i lagade jag igår en mycket god (och lite mer komplicerad än vad jag trodde) tomat- och pastasoppa med färsk basilika. Det lustiga med recept är att om det står att den sammanlagda tillagningstiden är 60 min, så får man räkna med att det ÅTMINSTONE tar 30 min till innan man är färdig. Om du inte är stjärnkock då förstås. Men hur många stjärnkockar använder sig av "Stora vegetariska kokboken"? Per blev iallafall impad och här är resultatet.

Idag har vi varit på föräldraträff, vilket var lite intressant OCH lite märkligt. Jag försöker just nu sätta mig in i hur det känns att "bajsa" ut ett barn. I övrigt hade jag och Per det mest svårt att hålla oss för skratt åt ett av paren som nog var det gulliduttiaste, prydaste och äckelpräktigaste fenomen jag någonsin skådat. När vi kom ut till bilen brast det för oss båda två och vi började fnissa som två tonåringar. Resan hem ägnade Per åt att gör imitationer av hur det möjligtvis skulle kunna låta när detta par kommunicerar under förlossningen. Och jag skrattade så att tårarna rann.

Fika i bilder.

Gårdagens fika med Johanna och Nea. Jättemysigt.

Liams läxa.

God morgon gott folk.

Igår hade jag stora svårigheter att sova under morgonen. Det slutade med att jag kl 6 på morgonen gav upp och pallrade mig ur sängen. Vid 7 förstod jag att Bella och Liam hade vaknat, så jag skickade ett sms och vips så var de här och hälsade på! Vi hade en jättemysig dag med pannkakor, promenad och skön pratstund. Lillen fick riva ut halva köket, vilket han uppskattade. Med endast två månader kvar av detta havandeskap, så fick Liam mig igår att inse att modersinstinken ännu inte riktigt etsat sig fast i mig, vilket kan kännas lite oroande och stressande. Men förhoppningsvis faller allt på plats av sig själv till slut.

Här följer iaf de fem tydliga tecken jag upptäckte igår på att jag ännu inte är nära mammastatus:

• Jag vet inte när affären runt hörnet öppnar eftersom jag normalt inte ens är vaken vid den tiden på morgonen, än mindre har något ärende dit.
• Jag har en kaktus ståendes mitt på golvet när en ettåring (som nyss lärt sig springa runt) kommer på besök.
• Jag har inte tillräckligt snabb reaktionsförmåga för att hinna upptäcka att grabben har fått tag i gräddsleven som var avsedd för pannkakorna och sitter på golvet med grädde fulla munnen och smaskar i sig!
• Jag har sex stycken fjärrkontroller utspridda i vardagsrummet och tror på fullaste allvar att Liam inte har något intresse av dem.
• Jag har inget som helst lås till de lådor där knivarna förvaras, vilket det faktiskt borde vara LAG PÅ!

Resten av gårdagen tillbringade jag i "tvättstugan", dvs toan. Idag ska jag in till stan för att luncha med Johanna och Linnea. Vid 15 planerar jag att äta middag med Helena och Lina och därefter är det tjockisyoga som gäller 17-19. Sen ska jag och P åka till Elgiganten och köpa en vanlig trådlös telefon. Igår tog jag nämligen tjuren vid hornen och ordnade fast telefoniabonnemang som det så käckt heter. Meddelar er telefonnumret via sms senare.

Katjing.

Min sista dag på Lutis.

Jo, nu var det avklarat. Jag har arbetat min sista dag in the chark på Luthagens Livs för, ja gud vet hur lång tid framöver. Ungefär ett år skulle jag gissa på. Kanske kommer jag att längta tillbaka. Kanske kommer jag snart att sakna mina kära kollegor (vissa mer, andra mindre). Kanske kommer jag att känna mig rastlös, uttråkad, utstött och ensam efter en tid hemma. Men just nu, just idag så känner jag bara en enorm lättnad. Jag är så glad, och jag är så nöjd över att jag nu bara ska få ägna mig åt sådant som jag vill göra för stunden. Åtminstone fram tills mini kommer och tar över mitt liv.

Dagen har även i övrigt känts mycket bra. Magsjukan är borta (även om jag fortfarande bär på sviter av den, i form av att min magsäck krymt till ärtstorlek och protesterar vilt varje gång jag tvingar i den något). Deppigheten som sköljde över mig igår har också lagt sig. Kanske beror det på att jag faktiskt befunnit mig ute bland andra mänskliga varelser idag. Tänk vad lite socialiserande kan göra för humöret!

Åt frulle med Sophia imorse innan jobbet. Mysigt, avslappnande och nostalgiskt. Efter jobbet åkte jag på fikadejt med mina tjockiskompisar. Är så glad över den lilla klan vi har bildat. Det är märkligt att vi har något så stort gemensamt. Och så skönt att bara få prata mage med några som faktiskt är intresserade och sedan kunna gå hem, vara nöjd och inte behöva älta det för någon annan, som faktiskt inte gives a shit!

Fick ett mail av pappa igår kväll, med denna bild. Jag, P och Gurkan på juldagen. Ser ju faktiskt riktigt familjärt ut. Nästan lite mysigt. Det kanske kommer att bli bra det här ändå.

Dagens mest irriterande och ihärdiga fråga: "Var finns buljongen?"

Magsjuka.

Har precis hunnit hämta mig från århundradets förkylning när nästa åkomma slår ned i mitt liv som en bomb: magsjuka! Och inte en dålig sådan heller.
Tillbringade tisdagskvällen hos Piff. Drack te och nojade oss lite lätt över vinterkräksjukan som går. När jag tänker efter så FNISSADE vi nog till och med åt kräksjukan! Och som straff vaknar jag med ett lätt illamående dagen efter, som bara blir värre och väljer att obarmhärtigt övergå till en kamp mellan mig och mina kräkreflexer under eftermiddagen. Vid tio på kvällen är jag beredd att kasta in handduken, snyftar och piper till P "Jag vill dö". HA! Och jag tror att jag ska klara av att föda barn? Hur naiv är inte jag.
Sedan i onsdags har jag alltså befunnit mig i vågrät ställning, inte kunnat äta, förlorat pengar, haft ångest över allt som jag borde ha gjort och missat trevliga saker som jag hade inplanerat i mitt liv. Hade sett fram emot middag med M och J ikväll, men inte heller det blir av.
Så nu tänker jag lägga mig under täcket framför tvn igen och vara sur. Riktigt sur. Tills jag inte längre är smittbärare av detta förrädiska virus.

5 timmar bus.

Åkte som sagt till Björklinge idag efter jobbet. Och oj, som vi har busat Bella, Liam och jag. Det blev en lång, mysig dag med mina favoriter. Så skönt. Ni är guld värda.

Tittut

Partybroms och bakfylla.

Jag har hittat laddaren! Efter att ha letat i flera månader och nästan gett upp hoppet, så dök den oväntat upp av en slump idag. Och gissa var den befunnit sig? I PS VERKTYGSLÅDA! Frågan är hur den hamnade där?! För jag har absolut inget som helst intresse av Ps verktyg! Därför måste det vara han som är boven i dramat, även om han bestämt hävdar att han är oskyldig! Lite tråkigt är det dock att jag inte får dela ut någon hittelönskram till någon.

Gårdagens fest blev en trevlig tillställning. Men i det tillstånd jag befinner mig just nu, kan jag inte påstå att jag känner mig speciellt festlig. Och jag tror inte att andra tycker att jag är det heller. Jag är nog snarare otroligt tråkig. Och det märkligaste är väl ändå att jag själv valt att vara det! Att jag dessutom känner mig tjock, gammeldags bullmammig och osmidig som en valross höjer ju inte festlighetsfaktorn direkt. Tanken har slagit mig att jag kanske blir bjuden till sådana här kalas enbart av ren välgörenhet nu för tiden. För något roligare än partybroms är jag faktiskt inte. Men jag och Pär F (bilden) fick iallafall en mysig stund tillsammans.

Idag har jag haft ont i hela kroppen och befunnit mig i någon slags bakiskoma, trots att jag inte har druckit en droppe (vilket jag hoppas att ni inte är korkade nog att tro). Därför har det inte hänt mycket spännande i mitt liv. Har sett världskuppskidåkning på längden, bredden och tvären i 6 timmar. Det är väl konstigt hur roligt det är. Jag lessnar aldrig.

Imorgon jobbar jag 7-11. Sedan ska jag spendera resten av min dag i Björklinge hos Bella och Liam. SOM JAG LÄNGTAR.

Big girl, you are beautiful.

Har du sett min laddare?

Jag är riktigt frustrerad. Hur mycket jag än letar, så hittar jag inte kameraladdaren. Och NU om någonsin vill jag verkligen använda kameran. Jag behöver den. Hur ska jag annars kunna dokumentera allt som händer?! Jag har vänt upp och ned på hela lägenheten, men det är uppenbarligen inte tillräckligt. Någon där uppe vill att jag ska bryta ihop i tårar och börja gnaga på mina egna tår i ren frustration. Tänk om Umpen helt plötsligt får för sig att ploppa ut några veckor för tidigt, och så ligger jag där (eller sitter, eller halvstår, eller hur man nu gör) utan någon möjlighet att föreviga det jag antar är ett hyffsat speciellt ögonblick.
Så härmed gör jag en efterlysning:

Har du sett min kameraladdare, eller känner du någon som kan ha varit i kontakt med den; kontakta mig omgående! Du når mig enklast på mobil, mail eller via denna blogg. Person som lämnar uppgifter som leder till ett direkt upphittande belönas med hittelön i form av en kram, alternativt puss om denne har god andedräkt.

SIGNALEMENT:
Form och färg: Svart, relativt stor klump-laddare
Märke: Sony
Övriga kännetecken: Blå text på laddarens ovansida

Idag har jag för övrigt jobbat 11-15:20, varit på väg att svimma ett antal gånger samt fikat med några av mina tjockiskompisar. Det sistnämnda var riktigt mysigt. Det börjar bli en bra vana nu, våra fikor. Nästa vecka börjar jag och två trevliga tjejer på yoga tillsammans också. Ska bli riktigt skoj!
Imorgon jobbar jag 12-16:30. Därefter ska jag fika och ha kvalitetstid med Sophia och sedan är det middag och fest hos Sandra. Kan bli riktigt kul. Eller riktigt jobbigt, beroende på HUR fulla alla utom jag planerar att bli.