Min sista dag på Lutis.

Jo, nu var det avklarat. Jag har arbetat min sista dag in the chark på Luthagens Livs för, ja gud vet hur lång tid framöver. Ungefär ett år skulle jag gissa på. Kanske kommer jag att längta tillbaka. Kanske kommer jag snart att sakna mina kära kollegor (vissa mer, andra mindre). Kanske kommer jag att känna mig rastlös, uttråkad, utstött och ensam efter en tid hemma. Men just nu, just idag så känner jag bara en enorm lättnad. Jag är så glad, och jag är så nöjd över att jag nu bara ska få ägna mig åt sådant som jag vill göra för stunden. Åtminstone fram tills mini kommer och tar över mitt liv.

Dagen har även i övrigt känts mycket bra. Magsjukan är borta (även om jag fortfarande bär på sviter av den, i form av att min magsäck krymt till ärtstorlek och protesterar vilt varje gång jag tvingar i den något). Deppigheten som sköljde över mig igår har också lagt sig. Kanske beror det på att jag faktiskt befunnit mig ute bland andra mänskliga varelser idag. Tänk vad lite socialiserande kan göra för humöret!

Åt frulle med Sophia imorse innan jobbet. Mysigt, avslappnande och nostalgiskt. Efter jobbet åkte jag på fikadejt med mina tjockiskompisar. Är så glad över den lilla klan vi har bildat. Det är märkligt att vi har något så stort gemensamt. Och så skönt att bara få prata mage med några som faktiskt är intresserade och sedan kunna gå hem, vara nöjd och inte behöva älta det för någon annan, som faktiskt inte gives a shit!

Fick ett mail av pappa igår kväll, med denna bild. Jag, P och Gurkan på juldagen. Ser ju faktiskt riktigt familjärt ut. Nästan lite mysigt. Det kanske kommer att bli bra det här ändå.

Dagens mest irriterande och ihärdiga fråga: "Var finns buljongen?"