onsdag 26 november 2008

Jag har duschat mig ren.

Jag står i duschen. Och jag tänker. Jag tänker att gårdagen var en känslomässig berg- och dalbana. Att den började så bra, men övergick i chock. Att chocken blev till rädsla, som blev till maktlöshet och sorg. Jag tänker att sorgen suddades ut av glädje och ett porlande lyckorus.

Men jag tänker, att jag slutade i oro.

Jag tänker att "tror" det är något man gör i kyrkan, men vad annars har man att förlita sig till i väntan på sanningen. Jag tänker, hur får oövervinnerlig kärlek och lika stark skräck plats i en och samma kropp? Jag tänker, att gränsen mellan att glädjas över det man har och att sörja det man saknar är alldeles för smal.

Jag tänker, det kommer att krävas allt av oss. Eller ingenting.

Jag tänker att jag inte är ensam. Att ingen kommer att låta mig ge upp. Jag tänker att jag ska vara positiv, men det falnar lika fort. Jag tänker att jag redan vet. Att jag redan har bildat mig en uppfattning, att jag redan tagit ut något i förskott.

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Sötaste finaste!
Jag ringer dig PÅ EN GÅNG!
Puss
/Marlene

26 november 2008 kl. 14:57  
Blogger Teresa sa...

Hello honey. Hoppas det känns bättre snart, och att du inte förblir orolig så länge till. :)
Kram kram.

26 november 2008 kl. 17:10  
Anonymous Anonym sa...

Du finns i mina tankar, alltid!

26 november 2008 kl. 21:32  
Blogger Katrina sa...

Det var en väldigt god beskrivning på hur människan fungerar psykologiskt. Det var en fröjd att läsa som den psykologi-intresserade jag är. Men har något hänt?
Jag åker upp den 16:e. Borta läääänge, över nyår o allt. Men det vill ja inte skriva på bloggen, tänk om nån läser det o tycker sig att man ska göra inbrott då? Man vet aldrig. Inte för att det borde hända men..

27 november 2008 kl. 20:36  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida