Ja, fy tusan vad jag är bra.

Jag är riktigt bra. Ja, det är jag. Jag är faktiskt grym. Åt fanders med jante, jag är FANTASTISKT bra. För två veckor sedan vände jag upp och ned på min sötsaksstyrda tillvaro och bestämde mig, en gång för alla. Det fick vara nog. Bortsett från en mjukglass förra helgen i Furuvik har jag inte så mycket som kommit i närheten av godis, snacks, kakor, glass eller något annat som man kan fuska sig till att äta genom att påstå att det är helt ok, trots att det är samma skit egentligen, men med ett annat namn. Jag joggar varannan dag och promenerar i övrigt var jag än ska, såvida det inte regnar då förstås. Ingen vill väl dränka sin son. Jag kommer hålla det här. För tillfället har jag tillräckligt med självdisciplin för att grejja det alldeles utmärkt. Den ni.

36 timmar har passerat och ännu ingen bröddöd så långt ögat kan se. Sitter jag säkert nu?