(O)tillräcklighetens tid.

Ikväll önskar jag att jag hade all erfarenhet i världen av att vara mamma. Att jag vetat hur man går till väga för att ta sig igenom de mest vardagliga situationer så smärtfritt och smidigt som möjligt. Vi har små problem. Max är en fantastiskt snäll liten grabb. Nästan alltid glad och nöjd, finner sig i det mesta och sover som en stock om nätterna. Men är man inte van vid värre händelser kan de mest enkla kännas oerhört svåra. Ibland behöver man vägledning där vägledning inte finns att finna. Varje barn fungerar på sitt eget sätt. De har sina egna rutiner, om de ens har några över huvud taget. Jag är perfektionist. Jag vill att allt ska fungera precis som jag planerat. Med ett litet spädbarn måste man släppa på kontrollen och låta saker och ting vara som de är. Det känns som att vi står vid en tröskel nu. Max blir snart fyra månader och jag vet att det är mycket som kommer att hända framöver. Ibland är jag rädd för att allt det jag inte vet, ska leda till att jag känner mig frustrerad och otillräcklig.