- 5.

Nu har jag gått ned över 5 kg. Jag sneglade mot vågen med ett leende på läpparna imorse. Oj, så skönt det känns. Jag önskar att att det visade sig mer i spegeln. Det gör det inte. Jag är som förblindad. Men vågen är min vän för tillfället. Och jag tror inte att den ljuger för mig. Efter en tids stillastående är det underbart att se att det börjar hända saker igen. All keso har inte varit förgäves.

Igår var jag och Maxen på långpromme igen. Dock inte två timmar den här gången, men en. Hade egentligen tänkt besöka ÖF, men vi hade hellre lust (ok, det var nödvändigt) att städa. På eftermiddagen kom AS på besök. Kul kul.

Om ett par timmar kommer Annsofie och Helena på lunch innan vi beger oss till Caféet hela gänget. Och ikväll dyker farmor Kina upp.

Igår inträffade förrästen något häpnandsväckande. Jag gav "Heroes" sparken. Jag såg inte ens hela avsnittet (Sorry Sandra). Det börjar bli så invecklat nu att min hjärna är nära kokningspunkten. Fasen, måste de göra det så svårt?

Men Bergendahlbruden i "Idol", hon var väl ändå helt fantastisk.