Stolt och inte.
Ikväll sa jag ordet "fan" två gånger i Max öra. Det var inte så illa som det låter. Och nej, det var absolut inte menat TILL honom. Sen sa jag "fan" tre gånger till i Max öra när jag skulle förklara för P varför jag sagt "fan" de två första gångerna. En fis i rymden kan man tycka. Men jag blir ju inte stolt som mamma direkt. Tur att han är för ung för att förstå. Dessutom har jag hört att så små barn har minne som en guldfisk.
Stolt är jag däremot över att jag fick med Maxen och Pappa P på en promme i kvällssolen (som övergick till skyfall på vägen hem, men det kvittar). Nu har P hyrt nån trisst äventyrsfilm som vi ska se. Jag misstänker att han hyrde den bara för att Kate Hudson skådespelar. Hon är snygg tycker han. Det tycker inte jag.
Stolt är jag däremot över att jag fick med Maxen och Pappa P på en promme i kvällssolen (som övergick till skyfall på vägen hem, men det kvittar). Nu har P hyrt nån trisst äventyrsfilm som vi ska se. Jag misstänker att han hyrde den bara för att Kate Hudson skådespelar. Hon är snygg tycker han. Det tycker inte jag.
upplagd av Lena
21:10
2 kommentarer:
Maxen är kanske för liten för att ta efter allting ännu, men när han blir lite äldre så blir det att passa sig, det märker jag på Ester! Hon kommer ihåg ALLTING som man säger - allra helst de fula orden ... Då känner man sig inte som en bra moster heller. :)
Det e väl sen man får akta sig lite med ord.. Men fattar att man inte vill ändå! Jag börjar min praktik på måndag förresten! Wee!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida