Rastlös.

Jag och M bestämde oss imorse för att efter BVCbesöket gå raka vägen hem och stanna här också. Vi är aldrig hemma. Maxen känner knappt igen sig längre och jag är trött av att ständigt befinna mitt i ett maratonlopp mellan olika platser, människor och situationer. Att regnet dessutom öser ner, stärker min övertygelse om att jag fattade rätt beslut. Märkligt är dock, att när vi en dag väljer att vara hemma, tränger sig rastlösheten så småningom ändå på. Hur vill vi ha det egentligen? Inte för mycket. Inte för lite. Men inte heller lagom.

Jag blir inte klok på oss. Nej, det blir jag inte. Nu tänker jag dammsuga. Sedan ska jag laga Therese trädgårdsfisk.