En ambivalent bitterfitta.

Hur mycket jag än älskar min lillskit, så händer det då och då att jag tjatar på pappa P att han ska ta med sig Maxen på utflykter så att jag får vara ensam en stund. Jag känner mig alltid kluven inför detta, då jag inte riktigt blir klok på om det ÄR vad jag verkligen önskar, eller om det enbart är vad jag BORDE önska. För att man ska vilja vara ensam ibland. För att mammor vill det.

Idag är det röd dag och P är ledig från jobbet. Eftersom jag fortfarande är tokförkyld bestämde sig P så äntligen för att ta med sig Maxen på en grabbtur till stan, där de ska besöka Gränby C, äta mat och hälsa på Ms farmorsmor och farmorsfar. "Wow, häftigt med egentid!" tänkte jag.

Så vad gör jag nu med min värdefulla och efterlängtade egentid? Jo, jag sitter under täcket i soffan, snorar, tjurar och är förbannat avis på grabbarna som är ute på äventyr. Jag är en otacksam idiot. Det är vad jag är. En ambivalent bitterfitta.