Sommardagar.

Är hos Ps föräldrar i Mehedeby, söder om Gävle, och hälsar på. Har haft en kanondag här i skogsbrynet. Legat på gräsmattan och solat, ätit glass, kramats med vovven Torsten. Under eftermiddagen har jag och Maxen suttit i skuggan och löst korsord, förstås. Ikväll kopplar vi av framför tvn medan pappa P är ute och meckar med bilen. Återvänder till Uppsala imorgon, men först efter att vi hälsat på Bella, Fredde och Liam i Björklinge.
Jag och Max höll oss inne hela dagen igår. Sandra kom förbi och stannade i ett antal timmar, vilket var jätteskoj. Härligt att bli uppdaterad kring allt som händer! Tack och lov har Maxens utslag lagt sig lite och han ser inte längre ut som en prickigkorv utan snarare någon som har enstaka vattkoppor här och där. Hoppas det håller i sig.

Jag slår ett slag för SV.

Jag har fått två nya amningshobbies. Den ena är korsord. Jag köper korsordstidningar (med enbart lätta kryss förstås, eftersom jag känner mig dum i huvudet om jag ger mig på något som kräver minsta form av djupare intelligens) och avverkar dem en efter en i rasande takt. Pensionärsvarning, jag vet. Men tiden flyger iväg och i ett nafs är det dags att göra tuttbyte.

Den andra är urusla 90talsserier med katastrofala skådespelarinsatser som visas på förmiddagarna bara för att kanalerna inte har något vettigare att sända vid den tiden på dygnet. Favoriten just nu är "Skilda världar". Eftersom SV (som jag så käckt börjat kalla serien) visas strax efter 10 på morgonen, passar den perfekt att sitta och mata/äta till innan vi tar tag i vad vi nu planerat. När jag pratade med min vän och mammakompanjon Helena häromdagen fick jag höra att även hon börjat slava framför dessa banala såpor. Vi är skitnördiga. Men nog fan är det roligare än att sitta och stirra in i väggen.

I det gröna.

Vi har haft en toppendag i stadsparken idag tillsammans med våra mammakompisar! Mumsade sallad och myste med alla små. Träffade AnnSofie och hennes lilla Elvira som väger 3000g och är 51cm lång. Max ser ut som en jätte i jämförelse. Värmen blir dock som vanligt lite för mycket för Maxen. Utslagen har kommit tillbaka och ikväll håller vi oss hemma istället för att spela beachvolley med Sophias gäng, som vi först planerat.

Elvira, Natte och Calle.

Elvira och Maxen.

Ikväll ska jag ta mig en långdusch och därefter bänka mig framför tvn med en kopp kaffe. Numera är det de små vardagliga sakerna, vilka jag förr tog för givna, som jag ser fram emot.

Snuttelidutt.

Jag och P har kommit på något som är kanon. Max har aldrig varit speciellt förtjust i nappar. Nu har vi upptäckt något annat. Han älskar att snutta och gömma sig under saker. Därför har vi nu börjat introducera The Big Tiger för honom. Maxen är överförtjust. På kvällen när han ska sova lägger vi tigern på honom och sedan ligger han och kramas med den tills han somnar. Varför har inte tigertanken slagit oss tidigare?

Prickigkorven och jag.

Har haft en heldag i stan med Max och några av våra mammakompisar. Promenad, fika på Barista och mys i parken. Kl 11:30 gick vi hemifrån och inte förrän 16:30 var vi tillbaka på Gröna gatan. Det enda besvärliga är att Maxen blir så förbannat varm. Det spelar ingen roll hur lite kläder jag har på honom, han blir ändå alldeles genomdränkt. Idag har han dessutom fått värmeutslag över hela armarna stackarn. Vi får se om det är bättre imorgon. Då ska vi picknicka i stadsparken med ett gäng av mina och Maxens kompisar. P berättade att det ska bli ännu varmare, vilket inte bådar gott för Max del.

På fredag ska vi umgås med Sandra. Försöker komma på någon briljant idé om vad vi kan hitta på. Från lördag till söndag sover vi hos Ps föräldrar i Mehedeby och på söndag ska vi hälsa på familjen Andersson/Sjödin. Fullspäckad vecka med andra ord.

Jag tjuvlånar lille Nathaniel.

Prioriteringar.

Hela mitt liv är uppbyggt kring prioriteringar numera. Allt måste planeras. Och jag väger hela tiden mellan det jag vill och det jag bör göra. Det finns helt plötsligt inte tillräckligt med tid. I detta ögonblick BÖR jag diska, tvätta, bädda sängen och plocka undan. Det jag VILL göra är ligga ute på balkongen och sola, beställa framkallade foton eller duscha. Man vad gör jag? Jo, jag sitter framför datorn och lägger ut bilder på Facebook, vilket innebär att när Maxen vaknar om några minuter så har jag varken hunnit med något av det jag egentligen vill ELLER det jag bör göra. Istället har jag fördrivit tid på nätet, enbart på grund av att jag har alldeles för svårt att bestämma mig för vad jag för stunden ska prioritera.

Vilda veckor.

Nr 2: Sys i studion.

Nr 3: Picknickar.
Nr 4: Sys är 80talssnygg.

Nr 5: Max med mammas kusin Sara.

Nr 6: Glad Gustaf.

Jag är ledsen, men alla smaskiga möhippenakenbilder har jag bara inte mage att lägga ut av hänsyn till mina möhippekompanjoner. Och eftersom vi både hann med spa och magdans, så kan ni föreställa er att det blev en hel del.

Jag och Max är tillbaka i Uppsala. Men ojojoj, vad vi har haft det härligt hemma i norr. Vi har hunnit träffa en del gamla jobbarkompisar, varit på stan och shoppat, promenerat med mor och far, löst 542 korsord, hälsat på farmor och varit i Sundsvall hos syster två helger.

I lördags hade vi möhippa för sys. Max var hemma med sin mormor och vi andra hade en riktig kanondag! Motorcykelåkning, magdanskurs, picknick, 80-talsmake och outfit, skivinspelning, frågor, tävlingar, tjurridning, skytte, middag, spa och Olearys stod på schemat. Samt alkohol, i överflöd. Det var fullt ös medvetslös. I söndags när jag och Maxen satte oss på tåget vid 08:11 var jag sliten. Nej, jag var MER än sliten. Jag var bakis och trött och fy tusan. Det var värt besväret, men bara för att det var Mias möhippa. Jag tänker aldrig mer göra om det. Åtminstone inte så länge Max lever på bröstmjölk. På bröllopet ska jag hålla mig till vatten, och bara vatten. Det vill jag lova.

Den här veckan ska vi bla promenera med Lina, fika med några av våra mammakompisar, luncha med Sophia, åka till Ps familj i Mehedeby, träffa Sandra och hälsa på Bella. Dessutom har jag hört att det vankas finväder!

Norrbilder.

Har verkligen inte hunnit med att blogga den här veckan. Men här kommer lite bilder i väntan på tid.

1: Oldemor (morfarsmor) och Maxen.

2: Syster med Gustaf.

3: Syster och papps.

4: Max framför brasan.

5: Kusin Gustaf och Max tycker om att kramas. Gustaf gillar även att bita Max i tårna.
6: Lyckopillret!

Ytterligare dravvel.

Det får bli en kortis nu igen. Maxen ligger på soffan och tuttar frenetiskt på nappen. Han längtar efter mat. Och det är väl min uppgift att ge honom det han önskar gissar jag.

Vi har det kanon här uppe i norr. Helgen hos sys, Jeppe och Gustaf har varit superhärlig! Vi har busat med smågrabbarna dygnet runt och njutit njutit njutit av deras hyss. Nu befinner jag och Maxen oss hos mamma och pappa. Blir kvar här ett bra tag. Mor och far ska få rå om Max ordentligt. Vi saknar dock REDAN pappa P.

Har fått min första anonyma kommentar i ett tidigare inlägg! Kors i taket. Känner mig lite stolt faktiskt över att det uppenbarligen finns människor som har något slags utbyte av att läsa min blogg. Den anonyma i fråga tyckte att det jag skrivit var naivt dravvel. Eftersom det mesta jag skriver är ickeintellektuellt dravvel, och sannerligen väldigt naivt också, så tackar jag för komplimangen!

Återkommer med mer omfattande norruppdatering senare.

Northland, here we come.

Är för stressad för mitt eget bästa just nu. Om en timme kommer P hem från jobbet och då tar vi vårt pick och pack och åker till norrland. Tant Marlene har barnvaktat Max idag när jag har varit på sjukkontrolltjosan. Nu måste jag packa, mata och fixa (samtidigt som jag underhåller barnet!) innan P kommer. Det man kan fråga sig är varför jag då sitter vid datorn?!

En tanke.

Tankar kan vara kraftfulla. Speciellt när jag ligger i sängen där min enda vän är mörkret. De etsar sig fast som limmet mot ett papper. De kan ge dåligt samvete, skapa oro eller driva mig till vansinne. Jag försöker skingra dem, kocentrera mig på hur skönt det är att ligga i gräset. Att planera för sommaren. Känna solen som steker. Men har en tanke väl dykt upp, så återkommer den. Gång på gång. Sommaren bleknar. Försvinner bort i horisonten. Solen går ned. Kvar finns bara tanken. Den första. Och den sista som överger mig när ögonlocken äntligen blir för tunga.

Igår hade jag en sådan tanke. Den växte sig större och större. Det var egentligen inte något konstigt i sig, men det utvecklades, i takt med mörkret och tystnaden, till ett skrämmande monster i min fantasi. Det började med en liten liten skönhetsfläck på min vänstra arm, som innan jag hunnit falla in i drömmarnas land, hade hunnit växa sig till en jätteböld i mina tankar. Bara för att jag haft en kliande känsla i den en gång under dagen. Jag somnade, fullständigt övertygad om att jag har hudcancer. Jag vaknade, i morse, i tron om att jag inte har det. Det skrämmer mig, den makt tanken har över mitt medvetande.

Från surkart till lyckopiller.

Det är få människor som har förmågan att göra mig riktigt glad, när jag är på uselt humör. Igår gick jag dock från att vara sur och bitter till att skratta så hejdlöst att tårarna började rinna. Detta tack vare Marlene och Sophia.

Vi tre hade bestämt middag hemma hos M för att fira hennes födelsedag, lite i efterskott. Jag och S möttes på stan och konstaterade snabbt att vi båda var trötta och kinkiga. Efter en kvick shoppingrunda bar det av ut till Flogsta med Maxen i släptåg. Vi åt, busade med Max, rullade runt på golvet, snackade skit och fotade. Det hela spårade ur någonstans mellan bajsblöjbyte nr 2 och efterrätt. Jag tänker bespara er detaljerna. Det hela är kanske ändå alldeles för internt för att begripa något av. Min poäng är att när jag kommit hem och lagt mig i sängen kände jag mig så otroligt mycket lyckligare än jag gjort bara några timmar tidigare. Tack vare två helt normala, vettiga (ok, det kan diskuteras) människor som jag helt enkelt passar så fantastiskt bra tillsammans med. Jag tycker egentligen att vi i grunden är ganska olika, men kanske är det just det som gör att vi har så roligt. Var och en av oss utgör en pusselbit som tillsammans blir en fulländad bild. Vi bidrar alla med våra olika egenskaper.

Idag tänker jag ta fasta på det vi diskuterade igår. Att vi alla behöver tid för oss själva. Jag och Max gör saker varenda dag numera. Idag ska vi inte göra någonting. Jag ska ägna mig åt honom och bara honom. Jag ska äta middag med P och ikväll när Maxen har somnat ska jag ta mig en joggingtur. Och jag ska inte känna att det finns något jag BORDE göra, eller någon jag BORDE ringa. Jag ska bara vara.

Heja kylan!

Har haft en kanondag i goda vänners lag, som man säger. Är dock lite småsur för att jag och Sandra inte riktigt fått till vår helgpromenad. Men SNART SNART ska det vara kirrat också får vi hoppas.

Annars börjar det bli lite smått jobbigt med värmen, med tanke på Max tax. Trodde aldrig att jag skulle säga detta: MEN JAG ÄR GLAD ATT DET SKA BLI KYLIGARE TILL VECKAN.
Passade på att ta en 30minuters joggingtur i duggregnet ikväll när Maxen hade slumrat in. Känner mig nöjd över detta och ska nu krypa till kojs, trött i både kropp och själ. Upp och hoppa 05:00 imorgon för mjölkning, I guess.

Jorden anropar Jojja.

Idag såg jag Englas begravning. Det var väldigt vackert. Jag vet att det diskuteras mycket kring de moraliska aspekterna av det hela. Jag ser ingen anledning för min del till att ha någon åsikt i den frågan. Däremot hoppas jag att hur och när jag än möter döden, så kommer ingen människa i min närhet att ens överväga att sända min begravning i tv. Jag vill inte blotta mig på det viset, död eller levande.

Imorse lämnade Jojja oss. P var vänlig nog att skjutsa henne till Arlanda. Jag och Maxen låg kvar i våra respektive sängar och snusade. Har försökt ringa J under dagen, men det är bara någon fransk kvinnoröst som säger något jag för mitt liv inte kan begripa ett ord av. Därför har jag ett litet meddelande:

Kära Jojja, som du kanske har märkt glömde du några kollegieblock och skolböcker här. Inte speciellt bra! HÖR AV DIG och meddela vad du vill att jag ska göra med dem. Jag antar att du faktiskt behöver dem! Det var ju inte crappig skönlitteratur direkt.
Tack för att du kom, för att du är du och för att du så gärna ville träffa Max. Jag är otroligt glad över det.
Så snart jag inte längre fungerar som mjölkkossa 24/7, LOVAR jag att ta mig en tripp till Paris. Du känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte är en baddare på att hålla löften, men detta löfte ska jag försöka vårda och infria. Annars får du säga upp bekantskapen med mig helt enkelt. ALL MIN KÄRLEK.

Idag har jag, Max och P för övrigt varit och köpt en babysitter (huruvida Maxen gillade den eller inte är en annan fråga) och leksak till barnvagnen. Max lyckades med bravaden att bajsa ner sina kläder inne på Barnens Hus och värmen i bilen höll på att ta kål på oss allihopa innan ACn hade tagit fart. Men annars var det en trevlig shoppingtur.
Nu är P på gymmet. När han återvänder hem ska jag träffa Sandra och prommenixa.


MISSA INTE FINALEN AV KÖRSLAGET IKVÄLL MINA VÄNNER.

Reunion.

Här kommer en kortis. Har haft en underbar dag med Jojja, Bella, Liam och Maxen. Varit i stan och fikat, shoppat lite och vandrat ute i solen. Ikväll har vi myst med mat, vin och dumlekladdkaka. Även Sophia ärade oss ett besök ikväll, vilket var extra roligt. Kan dock tänka mig att hon upplevde det som lite internt med anekdoter från vår glada ungdom, fyllor i Tööörvattne och gamla norrländska erövringar. Men VI är iaf glada att hon ville umgås lite med oss. Nu har Bella precis åkt hem och jag och J myser lite till innan vi kryper till kojs. Jojjas plan tillbaka till Paris går kl 07:30 imorgon. Vissa dagar går tiden alldeles för fort.

Dagen idag.

Maxen och jag har haft en heldag i stan med några mammakompisar. Myst i stadsparken, fikat, shoppat och njutit i solen. Köpte en fantastiskt fin sovpåse till Max. Han är så gudomligt söt.

Väl hemma igen bjöd P på finmiddag och vin.

Imorgon ska vi gå ned till stationen vid 11 och möta upp Jojja när hon kommer från Arlanda. Jag, J och Bella ska ha ett kanondygn tillsammans! Jag längtar.

God natt kära vänner.

Missbrukarmamma.

Jag har börjat missbruka. Det är en drog. Jag kan inte låta bli. När jag är trött och less tar jag den. När jag ska unna mig något. När Maxen sover en stund. När jag behöver lite tid för mig själv. När jag kopplar av framför tvn. Efter frukost, lunch och middag. När jag förtjänar en belöning. Min drog kallas KAFFE.

När Max låg i magen höll jag mig till någon kopp per dag, eller ingen alls de dagar suget var borta. Det kunde gå långa perioder mellan gångerna jag tog mig ett koppdopp. Ungefär en halvtimme efter att grabben kläckts blev jag erbjuden min första kaffe. Jag och P skålade glatt för att fira Maxens ankomst. Sedan dess har det varit kört. Varje tillfälle förtjänar sin kaffe. Det är som om jag ska ta igen allt det kaffe jag gått miste om under nio månader. Och jag tror att jag så smått börjar närma mig. Nu är klockan 13:27. Jag har redan hunnit slurpa i mig fyra koppar idag. Och om bara några minuter är den femte påväg ned.

Havet är djupt...

Igår, ca 8 veckor efter att Max kom till världen, begav jag mig ut på en första joggingtur. 30 min sprang jag i så högt tempo som jag förmådde. Väl hemma igen var jag så sjukt jävla (ursäkta) stolt att jag hade kunnat stoppa i mig en hel godispåse som belöning. Men det gjorde jag inte. För igår var jag bättre än så! Idag smärtar det i varenda muskel, speciellt magen, som legat dold bakom Maxen under så lång tid. Men det är det värt. Jag hoppas att jag lyckas göra detta till en god vana.

Idag har vi ännu inte hunnit med så mycket. Att klä av, klä på, mjölka, äta frukost själv, byta blöja tar sin lilla tid. Men vi har heller ingen brådska. Ikväll ska vi träffa Sophia. Jag har längtat efter att få ha henne för mig själv en stund. Tyvärr räcker inte alltid tiden till numera. Det är tråkigt, eftersom jag mår bra av att ha henne i min närhet, på ett eller annat sätt.

Imorgon satsar jag på beachvolley med ett helt gäng människor, vad det verkar som. Feel free to join.

Igår hade vi en fin stund, jag, Max och P. Eftersom Maxen blir så ledsen när han tvingas ligga på mage, satte jag och P oss på var sin sida om honom i sängen och började sjunga. Vi gick igenom alla disneyfilmslåtar vi kunde komma på, hittade på egna ord där minnet svek oss, strök honom över ryggen och klappade honom på rumpan. Så fort vi tysnade började Maxen gny igen. Så satt vi i 45 minuter. Det hela slutade med att han somnade. Vi lyfte över honom på rygg i vaggan och sedan sov han i sju timmar. Nu har han precis slocknat på min mage. Han är så fantastiskt söt och jag är så oerhört glad över att han finns till. Snällare barn får man leta efter.

Uppdatering.

Hemma igen efter läkarbesöket. Har fått en remiss till specialläkare på barnsjukhuset. Fram tills dess är det magläge som gäller, vilket ju lär gå alldeles utmärkt med tanke på att Maxen bli såhär glad varje gång vi vänder honom. ------------>

Nej, nu lasagne och nya friska tag.

BLÄ.

Var på BVC imorse. Berättade att jag lagt märke till att Maxens huvud är lite snett. Sköterskan såg bekymrad ut och vi fick en tid hos en barnläkare redan i eftermiddag. Möjligtvis är det en muskel i halsen/nacken som är för kort. Dagen kunde ha börjat bättre.

Min lilla skruttunge. Tappar man nappen fungerar det iaf att använda handen som tröst. Eller varför inte snutta lite på båda två.

Fantastiska nyheter.

För en stund sedan ringde telefonen. Och på tråden var inte vem som helst. Det var Jojja som ringde och berättade att hon kommer HIT på fredag och sover över till lördag innan hon flyger tillbaka till Paris!

JOJJA SKA ÄNTLIGEN TRÄFFA MAXEN!
Dagen är fulländad. Jag kan knappast bli lyckligare.

Ikväll går jag till sängs med Dolly Parton.

Kunskapens källa.

Allt ont för något gott med sig. Det är väl så man säger. Inte för att fest med temat Barnkalas hos min vän Linnea är något ont i sig, men det visade sig faktiskt finnas fördelar med att lämna Maxen hemma för att festa loss. Jag kunde dricka vin, och mer än ett glas dessutom (att jag sedan fick stå i duschen och handmjölka ur mina spenar mitt i natten för att undkomma en tuttexplosion är dock en bieffekt). Jag lärde mig vad en syndikalist är för något och jag vet numera även hur man tillverkar en igelkottsglass, vilket till och med Max kommer att ha nytta av i framtiden.

Ytterligare fem saker jag lärt mig den senaste tiden:

• att varje person i genomsnitt sväljer fem spindlar per år.
• att bröstmjölk luktar metall.
• att Lissabon är en stad i ett land samt att man faktiskt kan heta Lisa.
• att portvinssås även fanns på 80talet.
• att Dolly Parton inte är död.

Jag är verkligen inte allmänbildad för fem öre, men jag börjar så smått närma mig en något högre intelligens. Tack alla värdefulla vänner som hjälper mig att uppnå detta genom att dela med sig av sina innersta kunskaper!

Kontraster.

Ibland blir allt surrealistiskt. För en stund känns livet upp och ner. Verkligheten överträffar historien. Jag sitter och läser på Familjeliv om föräldrar som förlorat sina barn. Jag ser bilder på blåsvarta spädbarn. Döda. Deras små kistor. Jag läser historien bakom. Och jag ser, trots att jag innerst inne känner att jag borde låta bli. Jag tvingar mig själv att försöka förstå. Sätta mig in i situationen. Föreställa mig hur det måste kännas. Det är en omöjlighet. När jag hittar en mamma som förlorat sin son, nästan exakt samma tid, samma morgon som Max såg dagens ljus, den 7 mars, vattnas det i ögonen. Max föddes. Hennes son dog.

I samma sekund som jag sitter som förstelnad framför den sidan, piper det till i min mobil och jag får ett sms. Ett sms från min kompis Helena. "Julia föddes 11:24 idag, väger 3350g och är 50 cm lång." Lika enkelt som det var för mig att fälla en tår för ett barn som dött, lika enkelt förbyts min föskräckelse helt plötsligt till lycka över ett barn som fötts. Jag skäms över hur fort jag förändras.

Idag lämnar jag mitt barn hemma för att gå på fest. Samtidigt finns det mammor som går hela livet önskandes att de fick bara en enda minut med sina.

Grattis Helena. Detta är ditt mirakel!

Vackrast i världen...

...det är förstås Maxen.

Valborg fortsätter.

För att ta vid där jag slutade igår, kan jag meddela att valborgskvällen blev minst lika lyckad som dagen. Jag, P och Maxen hade det supermysigt hos Bella, Fredde och Liam. Vi grillade, drack diverse alkoholhaltiga drycker (dock inte speciellt stora mängder någon av oss, trot eller ej) och busade med smågrabbarna. P och jag begav oss hemåt med buss vid tolvtiden och vandrade genom ett gaaalet fullproppat Uppsala centrum. P höll hårt i liften där Max låg och sussade, medan vi skrattade åt lustiga fyllekonversationer som pågick mellan överförfriskade ungdomar, typ "Han har förstört hela kvällen. För han fattar inte att han är full." Eller "Jag måste ringa mamma. För jag har lovat att ringa mamma." Varav vännen svarar: "Ja, du måste ringa mamma. Glöm inte att ringa mamma." Klockan ett var vi hur som helst välbehållna hemma.