Full rulle, Lena är en hurtbulle.

Har haft fullt upp de senaste dagarna och längtar just nu efter lite ensamtid. Det är verkligen jätteroligt att vara ute på språng med Maxen. Att vara i stan, fika, hälsa på vänner, gå på kalas. Men det är även tröttsamt. Det går inte att slappna av. Att Max är med innebär att vad som helst kan hända. Han kan bli vrålhungrig när jag sitter och fikar med en hel hög studenter runt omkring mig, för att precis när jag fått upp tutten och rattat in den bestämma sig för att matvägra. Han kan börja skrika som en stucken gris utan förvarning när jag står i H&Ms provhytt. Han kan bajsa ned hela sig så att jag får byta blöja i en soffa på ett fik, omringad av människor som säkert tappar matlusten. Men han kan också vara världens gladaste. Ligga och sprattla i någons knä, eller somna när det är som allra mysigast. Han kan få främmande människor att le och ta kontakt. Och han kan göra mig lycklig och så fantastiskt stolt över att faktiskt vara hans mamma. (Bilden: Maxen i Sandras knä på sminkparty)

I fredags promenerade jag och Max till stan för att titta runt lite och fika med våra tjockiskompisar (som förhoppningsvis snart inte är så tjocka längre). Bella följde också med, vilket var extra roligt. Igår hängde vi också på stan med Sophia, Sandra och Sara. Vi fikade på GH och jag fick köpa mig både en chick vårjacka och en söt klänning. Jag, Maxen och Sophia gick sedan hem till henne och åt thaimat. Vid 18:30 gick jag vidare tillsammans med P till hans kusiner för att fira Åsa som fyllde 21. Hon hade radat upp en fin veggobuffé, och eftersom jag inte bangar för mat så åt jag lite till. Och lite till. Och lite till. Även fast jag förstås var proppmätt redan innan jag hunnit börja. Väl hemma vid 23tiden var både jag och Maxen helt slutkörda. Nu ska vi strax promenera mot Fyrishov för att se lilla Ylva, 4 år visa upp sina gymnastikkonster. The show must go on.