Bloggchock!

Först tror jag att det är ett skämt. När jag skummar igenom http://www.bloggtoppen.se/ och klickar mig fram till den ena bloggen mer suspekt än den andra. Jag sitter och gapar samtidigt som jag då och då utsöndrar små pustar och grymtningar som till slut får P att stappla in i rummet och undra vad som står på. Jag frågar honom om det är någon som driver med sig själv. Eller med andra. Som ett kul experiment kanske. För människor kan väl inte vara så ytliga? Inte på allvar väl? Ser P i ögonen och förväntar mig att han ska svara "Nej, de skojjar nog bara". Det vore det enda svaret som skulle kunna bringa någon logik till det hela. Men Per säger istället: "Lena, det finns människor som är så korkade".

Jag fortsätter att gapa. Kan inte förstå att det här är någons verklighet. Jag har ingenting att relatera till. Innan jag flyttade till Uppsala hade jag aldrig stött på människor som var så självupptagna, utseendefixerade och inbitna. Det är två olika kulturer. Hemma är människor intresserade av bilar, skidåkning, snus, privatfester med hemkört och dansgolvshångel på hörnkrogen. Vi shoppar inte, vi HANDLAR, och det på Vero Moda, Gina Tricot och Wedins. Stureplan är något som vi bara hört talas om. Vi vet egentligen inte så mycket om det. Och det är inte heller speciellt vanligt att vi känner någon som faktiskt har varit där. Vi umgås hemma hos varandra, framför tvn eller vid någon privatfest i en etta, men går ut och fikar bara för snackets skull, det gör vi ungefär en gång om året. Vi kramar inte människor som vi inte känner, bara för sakens skull. Och när vi pratar, så pratar vi om vad som händer i byn, om känslor och relationer, om hur vi egentligen mår. Varför ska vi prata om kläder? Alla vet att vi ligger minst en månad efter och vi har inte så stor koll över huvud taget ändå. Och vem äter egentligen oxfilé? När jag tänker efter har jag nog aldrig smakat.

När jag utforskar bloggvärlden hittar jag killar som lägger ut bilder på sig själv (eller snarare sin kropp, för huvudena får tydligen inte vara med) varje morgon, som visar dagens outfit samt var alla tillbehör är införskaffade.

En 18 årig tjej skriver om fasan att bli gravid vid 15 års ålder. "Vad gjorde jag när jag var 15 år? Spelade golf tre gånger i veckan, shoppade loss i Paris var och varannan vecka, gick i fin skola, fick privatlektioner varje söndag, festade med mina vänner till tidiga mornar runt Stureplan". Typ. Hon handlar även sina BHar från Calvin Klein eller Dolce & Gabanna för 700 kr st, för att hon får utslag av H&Ms underkläder. "Snacka om tacky material".

Jag börjar känna mig lätt illamående. Vill bort bort bort. Jag längtar hem. Till en riktig kram. P kommer in i rummet igen och sneglar på skärmen. Sedan säger han: "Herregud, kan jag inte få låna tangentbordet en stund och skriva en kommentar? Säga henne ett verklighetens ord. Banka lite vett i människan" och jag inser att det är bäst att jag stänger av datorn innan det här leder till att vi blir stämda av en överklassbitch med en jävla massa kläder och en mamma som är i Sydafrika för att "chella".