Alla hjärtan i Sollefteå.

I onsdags blev jag uppskickad till akuten efter att ha varit på ett vanligt rutinbesök hos barnmorskan. Har haft svårt att andas den senaste tiden, lågt blodtryck och hög puls, så barnmorskan tyckte det var bäst att kolla upp mig ordentligt och utesluta att det var en propp i lungan. Ingen fara på taket, och jag fick åka hem igen på kvällen. Så alla ni söta som oroat er kan andas ut. UT borde även Umpen komma snart, så att jag kan sluta sukta efter ordentligt med syre i varje andetag.

Igår begav jag mig, trots Ps protester, hem till Sollefteå. Han tycker nog att jag borde vara hemma hos honom och bara vila istället för att flänga med tåg och buss runt halva Svedala. Men väl hemma i Solle har jag också tagit det lugnt. Sett skidåkning, varit på stan med mor, snackat skit och suttit framför brasan.

Igår planerade jag även att börja läsa en ny bok, som jag hittade i mammsens bokylla. Även hon vill dock läsa den, så jag tänkte vara vänlig och läsa ut den innan jag beger mig tillbaka till Uppsala igen på söndag. Peace of cake tänkte jag. Lugna, sköna Bivackvägen. Men ICKE! Att läsa en bok här hemma verkar vara totalt omöjligt. Mamma kommer in en gång var femte minut och har något viktigt att berätta. Eller så frågar hon om jag verkligen inte vill ha några kakor? Eller kaffe? Eller tycker jag kanske att det är för kallt? Pappa springer runt och pratar med mamma, eller med mig, eller med sig själv. När han börjar ägna sig åt maratonsamtal i telefonen stoppar jag in öronproppar. Tyvärr hjälper inte det heller, eftersom pappa är döv på ena örat, eller båda, och skriker snarare än talar i normal samtalston. Mamma ropar att det är mat. Pappa har lagt ned telefonen, stormar in och berättar historien om vinflaskan som jag och P fick när mor och far var i Helsingfors häromveckan. Mer kaffe? Hungrig? Ska vi ta en promenad? Och så fortsätter det. I all oändlighet.

Men jag kan inte bli irriterad. För detta är ju faktiskt det tydligaste tecknet på hur glada de är över att ha mig i sin närhet. Jag får helt enkelt läsa när mor och far har gått och lagt sig istället. Men hinner jag läsa ut boken? Det får bära eller brista.

Jag älskar er. För att ni älskar mig.