Soppa tack!

Tisdagens middag med tjockisarna var mycket trevlig och yogan likaså, även om jag för tillfället inte är världens smidigaste. Jag, Helena, Lina och Jenny kämpade på, men var alla lite mörbultade dagen efter. Lina hade ont i huvudet, Jenny mådde illa, Helena fick träningsvärk och jag ont i nacken. Veklingar kanske? Nja. Vi fick iaf lära känna våra tår och det var trevligt.

Igår var jag hos barnmorskan på kontroll. Därefter åt jag lunch med Sandra på Storken. Imorgon åker hon, Linnea och Helena till Asien i tre månader. När de kommer tillbaka är livet annorlunda. Sandra får träffa bebis. Jag får känna mig blek och fet. Men framför allt STOLT! Så skynda dig hem igen.

Som pricken över i lagade jag igår en mycket god (och lite mer komplicerad än vad jag trodde) tomat- och pastasoppa med färsk basilika. Det lustiga med recept är att om det står att den sammanlagda tillagningstiden är 60 min, så får man räkna med att det ÅTMINSTONE tar 30 min till innan man är färdig. Om du inte är stjärnkock då förstås. Men hur många stjärnkockar använder sig av "Stora vegetariska kokboken"? Per blev iallafall impad och här är resultatet.

Idag har vi varit på föräldraträff, vilket var lite intressant OCH lite märkligt. Jag försöker just nu sätta mig in i hur det känns att "bajsa" ut ett barn. I övrigt hade jag och Per det mest svårt att hålla oss för skratt åt ett av paren som nog var det gulliduttiaste, prydaste och äckelpräktigaste fenomen jag någonsin skådat. När vi kom ut till bilen brast det för oss båda två och vi började fnissa som två tonåringar. Resan hem ägnade Per åt att gör imitationer av hur det möjligtvis skulle kunna låta när detta par kommunicerar under förlossningen. Och jag skrattade så att tårarna rann.