Vågat!

Idag trotsade jag mitt eget vett och ställde mig på vågen för första gången sedan i juli. Och vågen visade 9 kg plus. Konstigt nog är jag inte förvånad. Det var exakt vad jag hade gissat att jag skulle ha gått upp. Det här måste vara enda gången i livet jag går upp från 61 till 70 kg på några månader utan att göra minsta antydning till att rynka på näsan. Men 9 kg är ändå 9 kg. Och 9 kg känns. Efter att ha gått med Johanna från Fyrishov till Café Linné idag var jag lika utmattad som en 80årig gubbe som nyss tagit sig igenom Vasaloppet. Hur ska detta sluta om jag går upp 10 kg till? Ska jag vara glad om jag orkar förflytta mig mellan soffan och toaletten då? (Nedan: Dagens mage, suddig men tjock)

Det var hur som helst helt klart värt besväret då vår långfika var RIKTIGT mysig. Det vi fördrev tiden med på Fyrishov var dock inte lika fascinerande. Vi SÅG (med betoning på SÅG eftersom vi knappt kunde HÖRA vad de sjöng) ett luciauppträdande som varade i ca 5 minuter. Men jag har iaf sett en lucia iår. Eller TVÅ faktiskt, när jag tänker efter.

Idag har jag och P även hunnit med en tripp till Mehedeby för att återlämna Torsten som varit på besök hos oss i helgen. Imorgon jobbar jag 7-11. Därefter ska jag luncha med Soffi, försöka få några julklappar inköpta och äta middag med Henri.

Idag ger jag älskade Bella alla mina tankar och all min kärlek. DU KOMMER ATT KLARA DIG FANTASTISKT! Vad du än gör. Var du än landar. Du har gjort allt du någonsin kunnat.