Jag ljög...

Det är inte värt HUR mycket smärta som helst. Gårdagen slutade på akuten. Låg där från 21:00 till ja, nån gång på morgonen. Fick spruta, bedövningsvätska och mediciner. Och tack gode Gud för det. När det väl började släppa befann jag mig så nära himmelriket man kan göra skulle jag tro. Jag kunde andas in djupt igen. Lättnad. Jag hoppas att det kommer att bli bra nu. Aldrig aldrig mer så ont. Åtminstone inte innan mars, tack.