17 kr tack.

Idag har jag jobbat min första dag. 7-11:20 var precis vad jag orkade med, men jag hade trots det ingen vidare lust att gå hem. Jag behöver arbeta. Det ger mig en känsla av att jag ÄR någon. Att jag betyder något, även om det jag egentligen gör på jobbet just nu i sig kanske inte är så avancerat. Jag vet inte om jobbet behöver mig, men jag behöver jobbet. Och jag behöver människor, skvaller, skratt och skandaler. Imorgon är det utbildning som gäller mellan 9-12. Sedan tar min arbetsdag slut.

Igår tog jag och Johanna en riktig lång-fika på Café Linné. Vi hade en hel del att prata om eftersom vi inte setts på ett tag och det var riktigt skoj. Tyvärr blev jag ruinerad på en liten choklad godis. Anledningen till detta var att de inte tar kort på Linné om man handlar för mindre än 40 kr. Eftersom min latte enbart kostade 32 kr, tänkte jag att det vore en brilliant idé att ta en liten mini-godis till. En minut senare fick jag en chock när jag tittade ned på kvittot och upptäckte att denna enkronsstora chokladgrej gick lös på 17 kr!! Visst var den god, men om någon hade varit vänlig och varna mig hade jag kunnat svulla i mig en gigantisk gräddbakelse istället.

Johanna

Efter fikat bar det av till Björklinge med P för ännu mera fika. Liam fick en uppsjö av presenter och jag kom på mig själv med att på hemvägen sitta och fundera över var mamma Bella och pappa Fredde har tänkt stuva in alla de där prylarna. I köksskåpen kanske? Eller duschen?

Liam med sin nya rutschkana

Mamma Bella

Nu måste jag snygga till mig lite och kila in till stan. Bella och jag ska äta middag och sedan gå på Winnerbäck-konsert. En toppenkväll med andra ord!