Hjärn-kaos.

Det är mycket som känns konstigt ibland. Idag känns det underligt att jag är så trött, både i kropp och själ. Jag är mentalt slutkörd, som om hjärnan inte får tillräckligt med syre i varje andetag och mina ben bär mig knappt uppför trappan.

Idag har jag funderat på hur länge man egentligen kan diskutera skosnören i kommersiell radio. Maria (hon med den fruktansvärt gälla och obehagliga rösten) på RIX FM slog vad med Titti och Roger imorse att hon skulle äta upp sitt eget skosnöre om inte Andreas Johnson tar hem hela melodifestivalen. Därefter ägnade hon hela förmiddagen åt att diskutera skosnören i alla dess former med åtskilliga lyssnare. Hur tillagar man skosnören? Är de godast att koka eller ska man kanske göra pinan kort och svälja dem råa? Efter att ha ägnat timmar på arbetet åt att lyssna till RIX-Marias tjat varvat med kommersiell topplist-pop blev min hjärna helt upplåst. Jag förlorade någonstans under vägen perspektivet på saker och ting och drabbades av total förvirring. Fortfarande känns det som att jag står stilla, medan allt runt omkring mig snurrar. Jag blir rädd. Var kommer ytligheten ifrån? Och vad är poängen?

Allt känns som sagt märkligt idag. Jag känner mig besviken över att den jag är inte är tillräcklig. Jag önskar att jag kunde vara mer. Jag önskar att jag upplevde det annorlunda. Jag önskar att det var jag.