De försvunna dagarna.

Jaha, då har jag legat sjuk igen. Tredje dagen idag. Och förhoppningsvis den sista. För det känns faktiskt lite bättre. Jag förstår inte varför jag blir sjuk om och om igen. Varför jag aldrig kan hålla mig frisk. Varför jag, som så gärna vill jobba, är den som tvingas stanna hemma. Jag förstår inte vad som går fel när jag faktiskt försöker att vara duktig och ordentlig, lagar näringsrik mat och gör matlådor, sover så mycket som möjligt och är väldigt sparsam med alkoholen.

En sak är iaf säker: det är otroligt deprimerande att bara befinna sig i vågrät ställning dag ut och dag in. Jag känner mig totalt ovetande om vad som försigår runt omkring mig, utanför gemenskapen och inte delaktig i någonting förutom mitt ego och min egen kropp. Jag är less på att känna mig ynklig och meningslös. Så nu protesterar jag! Jag vägrar att vandra runt som en levande zombie igen! Jag ska hålla mig frisk mot alla odds!

Och såhär ska jag bära mig åt:

1. Äta på mer regelbundna tider. Nyttig och näringsrik mat. (Kanske också göra ett försök med kyckling om mammi får bestämma.)


2. Inga fler cykelturer till jobbet. Åtminstone inte så länge det är vinter.


3. Vantar och mössa (ev. pannband) ska alltid sitta på sin rätta plats, alltså INTE i handväskan.


4. Immunförsvarsstärkande medel ska tas VARJE dag.


5. Vitaminer ska införskaffas.


6. Jag ska hålla mig ifrån alla potentiella smittbärare, vilket kan bli svårt.


7. Jag ska sova minst 7 timmar varje natt och njuta när jag är ledig. Alltså väck med all jobb-ångest.


8. Jag ska fantisera och visualisera om mitt syskonbarn som snart ploppar ut. Barn är kärlek och harmoni.