Hur länge orkar jag?

Stress. Det skulle bli dagens rubrik. Men så kikar jag in på Piffs blogg och upptäcker att hon uppenbarligen haft samma tanke. Det är underligt, för idag tror jag att vi mår ungefär likadant.

När jag bodde hemma i Sollefteå, var mitt liv ganska lugnt och stillsamt. Visst upplevde jag oftast tanke-kaos, men allt runt omkring mig var åtminstone harmoniskt. Sedan jag flyttade till Uppsala i maj har det mesta förändras. Allt ska göras, tiden rusar iväg och den omgivning som tidigare var harmonisk är nu bara hektisk. Hur gärna jag än önskar, så hinner jag inte göra allt som jag behöver. Jag jobbar absolut hela tiden (Fråga mig inte varför. Jag vet inte. Jag är kanske beroende av det). När jag väl arbetat färdigt för dagen, så följer en enda lång stress-maraton innan jag till slut stupar i säng varje kväll.

Jag kan ta IDAG som ett exempel. Har jobbat extra. En kort dag för ovanlighetens skull.

Vaknar på riktigt kl 12:00, efter att ha tryckt på snooze ett antal gånger under två timmars tid. Kvällen innan har jag kännt mig stressad för att jag inte hinner sova tillräckligt mycket, och nu känner jag mig helt plötsligt stressad över att jag sovit för mycket! Skyndar in i duschen med ångest över att halva dagen har gått. Sliter fram kläder och rusar ut, samtidigt som jag räknar ut att jag (om jag är snabb) hinner ringa tre telefonsamtal medan jag åker buss från Heidenstam till city. Kommer in till stan och ska shoppa några saker, eftersom jag aldrig hinner annars. Men eftersom jag är så stressad så tycker jag att allt, PRECIS allt är jättefult och hittar absolut ingenting som jag vill ha. Medan jag står i en provhytt ringer min mor och säger att hon tycker det är lite tråkigt att vi aldrig hinner prata ordentligt och att jag aldrig verkar hinna ringa till henne. Jag håller med. Men jag har inte tid. Köper två tröjor och springer till jobbet eftersom jag är sen till fikan med S. Gör mitt jobb och skyndar sedan hem för att laga till mat, samtidigt som jag diskar och talar i telefonen samtidigt. Nu är klockan 22:18 och det är bara att stressa i säng eftersom jag ska upp igen kl 06:00. Är uppjagad till max, men försöker slappna av framför datorn en stund.

Det värsta är att morgondagen inte kommer att bli mycket lugnare. Jobbar 7-16, ska försöka ordna en fika med H mellan 16 och 18 och sedan återvända till jobbet för kurs fram till 21.

Och som pricken över i kläcker P idag kommentaren "Lena, jag tror verkligen att du har damp".

Precis vad jag behövde.

Hur länge kommer jag att orka hänga med i det här tempot? När faller jag ihop? Och vem kommer att orka fånga mig?