Fast i potatissalladsträsket.

Ja, det är nog precis vad jag är. Och det känns ganska tungt. Speciellt idag. För idag har det varit en typisk potatissalladsdag på jobbet. Rangordningen gör sig påmind. Men jag slapp iaf rödbetssalladen. Den fick P (som står ännu lägre i rangordningen) ta hand om. Jag undrar hur man tar sig ur det här. Jag funderar på om man kan förändra hela situationen genom att ändra sina egna tankar. Det kanske är där allt sitter, i min egen tankeverksamhet. Jag önskar att jag kunde förändra saker. Jag önskar att jag kunde samla alla runt ett bord och reda ut en gång för alla vilka olika uppgifter olika individer har. Men jag är ingen överordnad och har ingen auktoritet. Så jag önskar att jag vågade be er som har makt, att ta tag i vad som behöver tas tag i. Och idag önskar jag att jag hade en utbildning att falla tillbaka mot.