måndag 22 januari 2007

Idag slog en bomb ner.

Och just nu känns det som att jag vill kräkas. Jag önskar att det aldrig hade hänt. Det hade inte kunnat ske vid en olägligare tidpunkt, en olägligare period i mitt liv. Nu är jag rädd att det ska förstöra allt som jag byggt upp. Att allt ska börja om. Den här bomben river upp sår som tagit så fruktansvärt lång tid på sig att läka.
Jag vill inte, vill inte, vill inte.
Försvinn.

2 kommentarer:

Blogger Sophia sa...

Vi klarar det tillsammans. Jag finns här för dig. Jag vet att det inte är mkt till tröst just nu, men jag gör det. <3

22 januari 2007 kl. 19:48  
Anonymous Anonym sa...

Älskade Lena. Det kommer att ordna sej, det gör det alltid. Glöm inte det. tills dess finns jag här!

22 januari 2007 kl. 21:07  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida