Bara vi tre återstår.

Jag vet att jag alltid så klämkäckt får allt att framstå som UUUNDERBART numera. Maxen är underbar, P är fantastisk, sys är vacker, bröllop är uuuunderbart, vännerna är otroligt fantastiskt ofattbart underbara, livet är en dans på rosor, jag är SÅÅ lycklig... Jada, jada, jada. Jag börjar snart äckla mig själv med denna oändliga käckhet. Visst, det stämmer att allt är så, men vem bryr sig egentligen mer än jag? Och vilka önskar att jag förpestar deras tillvaro genom att försöka överträffa deras lycklighet? Jag behöver inte övertala någon. Vi vet att vi har det bra.

Därmed tänker jag avsluta dagens inlägg med att berätta något mindre bra istället, nämligen att P har dödat Maxens vänner. Han stoppade ner dem i en plastpåse och kastade in dem i soprummet. Våra älskade fiskar, till lika bundsförvanter. De hade drabbats av en elakartad sjukdom i helgen. Medan vi roade oss på bröllop. Fan för oss. Nu ligger det stora akvariet ute på blocket. Max spjälsäng ska nu istället pryda gästrummet. Jag undrar bara hur jag ska förmå mig att berätta för honom att han från och med nu ska tillbringa nätterna på den plats där hans bästa vänner omkom.