Fyra bast och värdig en klick potatis.

Tiden går så fort numera att det är svårt att hänga med i svängarna. Vissa dagar vill jag inget annat än att den ska fortsätta flyga i rasande takt. Andra dagar önskar jag att den stod stilla. Maxens 4månadersdag har vi mestadels tillbringat i Gränby med våra vänner. Långfika, shopping och massor med skratt. Jag är glad över att jag funnit dessa spralliga människor. De förgyller vår vardag med sina galenskaper, tips, idéer och snack om bajsblöjor och framsteg.

Väl hemma väntade ett paket till Maxen från farmor. Ett par riktigt coola dojjor. Oj, så glad han blev. När middagen (fiskpinnar återigen. Man skulle kunna tro att vi lever på det, men så är inte fallet) var serverad fick Maxen joina oss och förtära en gnutta potatis för första gången. Det gick att urskönja en skräckblandad förtjusning i hans minspel. Nu har han alltså smakat något annat än bröstmjölk. Ett stort ögonblick må jag säga.

Funderar på att ta en joggingtur, men regnet verkar aldrig vilja avta, så jag kanske får skjuta upp det till morgondagen.