Frisyrförklararen.

Per säger så märkliga saker. För en stund sedan skulle han förklara den frisyr som flickvännen till en av hans vänner har. Jag har aldrig träffat henne.

Vår konversation lät såhär:
P: Jag tycker att hennes frisyr är lite konstig.
L: På vilket sätt?
P: Det är liksom halvlångt.
L: Jaha, och?
P: Och det är som ett rufs. Men inte ett rufs som står rakt ut, utan ett som hänger på nått vis. Förstår du?
L: Njae, inte riktigt.
P: Jo, men det är som tofsar på sidorna.
L: Ehh. *Ser ut som ett frågetecken*
P: Och så är det i en och samma längd liksom.
L: Ja, jo då förstår jag.

Men egentligen har jag inte en jävla aning. Jag inser att det enda jag kan göra är att hålla med. För i Ps värld är denna förklaring fullkomligt logisk. Och jag är idioten som inte förstår ett skit. Jag står och ler åt hans ansiktsuttryck som utstrålar total självsäkerhet i frågan.
Om någon vågar sig på en skiss av hur denna frisyr möjligen kan se ut, så är jag mer än tacksam om jag får ta del av den.