Moraltanten Per.

Per och jag har nyss ätit middag. Eftersom P lagade ca 543 portioner fiskgratäng i fredags, så har han inte ätit annat sedan dess. Själv är jag så less på fiskgratäng att jag nästan kräks av tanken på gratäng i min gom. Därför valde jag sojakorv och pastaspiraler till dagens måltid.
P slickar praktiskt taget ren tallriken, medan jag råkar lämna en 2cm lång korvstump till moralkärringen Ps stora förtret.

P: Du har inte ätit upp.
L: Jo, praktiskt taget.
P: Varför lämnar du korven?
L: För att jag är mätt.
P: Du är bortskämd.
L: Jaha.
P: Man kan inte lämna mat. Man äter ju upp det man har tagit för sig.
L: Jaha. *Fniss*. Förlåt till barnen i Afrika.
P: *Tycker inte alls att detta är lika roligt som jag* Det här handlar inte bara om barnen i Afrika. Det är ett stort miljöproblem!
L: Oj. Jaha. Ja, jag tänkte inte så.
P: Vet du egentligen hur mycket mat som slängs varje år i Sverige? *Ytterst allvarlig* Det här är fruktansvärt!
L: Ja, jo. Ta det lugnt.

Jag har slutat skratta. Istället stoppar jag min lilla halvbrända korvstump i munnen och skäms lite medan jag tittar ned på Ps blänkande vita tallrik. Sen när började P bry sig om Sveriges avfall? Eller huruvida JAG äter upp min mat eller inte? Det måste vara all denna fiskgratäng som stigit honom åt huvudet. Jäkla MATTYRANN!