Moster Lena klingar fint!

Något fantastiskt har hänt! För fyra dagar sedan skedde det som alla har väntat på och längtat efter så länge. Klockan 23:00, måndagen den 26/3 tittade en liten filur ut, och vi alla fick bekräftat det som vi hela tiden anat: det var en buspojke! Allt gick som det skulle och på 35 min var han ute (jag hoppas det ligger något genetiskt i det där med förlossningar). Sys skickade genast ett mms på den skrynklige krabaten. Och vackrare varelse får man leta efter! Mörkt, tjockt hår. Små söta ögon och alldeles alldeles underbar. Sedan sov jag inte mycket mer den natten.

Det känns fortfarande overkligt att MIN syster har fått en bebis. Att han inte ligger kvar där inne, utan att han faktiskt existerar i verkligheten. På riktigt. Utanför. Att jag är moster. Och att Mia är mamma. Att han kommer att växa och utvecklas. Jag trodde att jag hade vant mig efter att Liam föddes, men antagligen är det lika förunderligt och overkligt varje gång.

Jag är oerhört stolt över att jag numera är moster till lille Gustaf! Vi kommer att ha mycket bus för oss han och jag i framtiden! Nu längtar jag hem.

Välkommen sötnos.