Melankoli.

Jag önskar att jag kunde berätta något roligt. Komma med någon brilliant idé. Men det går inte. Jag önskar att jag kunde säga att jag gör något spännande såhär på lördagkväll. Men det vore att ljuga. Jag gör ingenting. För jag orkar inte. De senaste dagarna har inte varit roliga. Jag saknar Johanna. Jag saknar hemma. Jag saknar människor som faktiskt vet vad som rör sig inom mig. Som verkligen förstår. Jag saknar människor som frågar, och verkligen bryr sig. Jag saknar dem som lägger ned sin själ och tar del. Jag saknar Neil, som gav kärlek utan ord. Jag saknar mitt gamla jobb, trots att det var ett helvete. Jag saknar mamma och pappa. Jag saknar hur det var förut. Jag tycker inte om förändringar.