Pest OCH kolera.

Har jobbat idag, som vanligt. Tyvärr kan jag inte påstå att det har varit någon bra dag. Var på hyffsat humör när jag tog mina första stapplande steg imorse. När jag väl kom till jobbet och satte igång med skink-skivning trängde helt plötsligt två tankar in i min morgontrötta hjärna som sylvassa pilar.
1) Vad fruktansvärt IQ-befriande det här jobbet är ibland.
2) Shit, vad jag är en tråkig människa.
Efter denna uppenbarelse har jag inte kunnat tänka på något annat. De här tankarna har istället växt till två stora, variga bölder som tolalt förpestat min dag.
Idag hatar jag jobbet. Jag hatar det för att vissa dagar så lär jag mig inte ett skit. Jag gör samma saker hela tiden och det är inte ett dugg stimulerande. Och jag hatar det pga den jäkla hierarki som råder där inne i charkbunkern. Alla har sin plats, sitt nr i rangordningen. Och min plats är sist, vilket idag också betyder sämst.
Sen har jag som sagt kommit fram till att jag är tråkig också. Jag orkar inte prata. Jag kan inte skratta åt saker och händelser som alla andra skrattar åt. Jag går runt i dvala och ler lite när det behövs, men egentligen har jag inte så mycket att tillföra. Det är en smått betungande insikt. Jag skäms över att jag är trist. Jag vill vara rolig. Och jag hoppas att inte mina vänner kommer att avslöja mig som tråkiga Lena.
Förhoppningsvis älskar jag jobbet imorgon. Och om jag har tur, kanske jag tom tycker att jag själv är lite roligare.

Fick ett tröstande sms av pappa idag. Det hjälpte lite. Tack.