Skidnostalgi

Jag kanske mår lite lite liiiite bättre idag. Och ännu lite lite liiiite bättre imorgon. Det kan jag behöva, för jag VÄGRAR vara hemma från jobbet imorgon också. That's it. Så försök inte ens att övertala mig att stanna hemma. Jag tror att jag har förbättrat mina odds ytterligare idag, genom att bara ligga i soffan och se på skidåkning.

Och Oh ja, vad jag blir glad av skidåkning. Vare sig det är jag själv som åker eller Anders Södergren i Italien. Har befunnit mig i extas i flera timmar. Har glömt bort hur underbart det kan vara att se Anja korsa mållinjen. (Ok, hon körde ur idag, men so what? Hon var på G.) Har jobbat så mycket den senaste tiden att jag någonstans på vägen glömt vad jag uppskattar mest. Förr om åren när jag bodde hemma hos mor och far, var det bästa med vintrarna att få kliva upp tidigt lördag- och söndagmorgnar och lägga mig framför tvn med pappa och följa första åket av en storslalom, eller börja dagen med en tremil. Det pirrar i hela kroppen och det gör susen för humöret!

Idag hittade jag tillbaka till något av det jag saknat. Och jag behövde det.

10 saker att önska:

• Mer helgmys med TVskidåkning.
• En ren och nystädad lägenhet (helst fri från katthår).
• Mat som faktiskt smakar något.
• Ett slut på allt snor, slem och hostande.
• En långfika med Piff.
• Arbetskamrater som fått vila i helgen, så att de är på sitt bästa humör imorgon, måndag.
• Snö, snö och mera snö.
• Ett stort kramkalas med B, L och H.
• Att jag INTE har några hål i tänderna när jag snart ska till t-läkaren.
• En välmående Mia-mage.