Det alla tjatar om.

Fröken B har ju som de flesta vet, drabbats av återkommande förkylningar och andra mindre glamourösa sjukdomar den senaste tiden. Och eftersom ingen verkar ha något vettigare att diskutera, så har det inletts en het debatt bland familj, vänner och bekanta kring vad det egentligen beror på. Och alla har tydligen samma svar: Det handlar om kött. Sune stoppade tex upp två entrecote-skivor i näsan på mig häromdagen med orden "ÄT!" Och mamma försökte propagera för det fina med kyckling igår kväll. "Det är ju faktiskt inte riktigt kött. Du kan väl prova?". Även Marie drog sitt strå till stacken med "Lena, vet du vad du behöver? En blodig biff!"

Så ok, jag äter inte kött. Jag får förmodligen inte i mig lika mycket proteiner som ni andra och jag går miste om en hel del viktiga aminosyror. Det här kanske leder till att jag inte har lika stor motståndskraft som köttätare. Fine, det köper jag. Delvis. Jag har nämligen aldrig tidigare varit så frisk som de senaste åren, då jag även ätit minst fisk?! Och att jag är så sjuk just nu, tror jag har med en hel del andra saker att göra också. Har ni tex tänkt på att jag jobbar non-stop jämt? Att jag inte hinner sova tillräckligt? Att jag stressar och pressar? Att jag alltid ställer upp?

Allt det här är förstås till största delen mitt eget fel, att jag är för dålig på att säga nej. Men jag tror ändå att det är stressen som är det största problemet.
Ibland kanske det är lättare att lägga skulden på det som är mest greppbart, som köttet, även om sanningen egentligen ligger någon annanstans.

Dagens stora projekt blir att duscha. Sen ska jag lägga mig i soffan med dagens femte kopp te. Tyvärr tog honungen slut vid kopp fyra, så egentligen fyller väl tedrickandet ingen funktion längre. Om jag inte går och köper en ny burk.

Snart kommer mina älsklingar B och H hem från Myckel och Iran. Jag längtar efter er SÅ! Ni har mycket att berätta. Kärlek