Idag slog en bomb ner.
Och just nu känns det som att jag vill kräkas. Jag önskar att det aldrig hade hänt. Det hade inte kunnat ske vid en olägligare tidpunkt, en olägligare period i mitt liv. Nu är jag rädd att det ska förstöra allt som jag byggt upp. Att allt ska börja om. Den här bomben river upp sår som tagit så fruktansvärt lång tid på sig att läka.
Jag vill inte, vill inte, vill inte.
Försvinn.
Jag vill inte, vill inte, vill inte.
Försvinn.
2 kommentarer:
Vi klarar det tillsammans. Jag finns här för dig. Jag vet att det inte är mkt till tröst just nu, men jag gör det. <3
Älskade Lena. Det kommer att ordna sej, det gör det alltid. Glöm inte det. tills dess finns jag här!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida