Från måndag till söndag.

Veckorna rusar förbi. Vardagarna ser likadana ut. Jag springer till dagis. Jag springer till bussen. Jag springer från bussen till jobbet. Jag jobbar. Till bussen igen. Till dagis. Jäktar hem. Lagar mat med en vrålhungrig 1,5 åring runt benen. Vi badar. Vi kramas i soffan. Vi byter om till pyjamas. Vi borstar tänder. Vi läser saga. Vi nattar. Jag däckar i soffan. Och sedan går jag och lägger mig.

På helgerna sover vi. Sedan leker vi med bilar som säger "tut, tut!" och "bruuum, brooom". Vi ägnar oss åt att prata med varandra också. Maxen pratar om "bäjs" (bajs). Och "böjjan" (blöjan). Och "ma" (mat). Och "mommo" (mormor). Han säger åt mig och pappa P att "tå till!" (stå still!) och berättar gärna hur "dutti" (duktig) han är. Jag och pappa P pratar om samma saker, men i andra sammahang. Vi umgås med våra vänner. Vi dansar i vardagsrummet. Och vi skrattar. Vi skrattar mer än vi någonsin gjort tidigare.

I lördags var vi i Mehedeby eftersom pappa P skulle stycka sitt rådjur (som han är så förbannat stolt över att han tagit död på). Maxen fick leka av sig med kusin Carin. De rusade runt, runt och jagade varandra tills Carin ledsnade på Max som bara var ute efter att kramas och pussas hela tiden.

Under söndagen besökte vi Pernilla, Erik och Anton i Örsundsbro och sedan avslutade vi helgen med middag hos Bella, Fredde, Liam och Tilde. Pappa P och Fredde har tidigare i höst varit uppe hos min mor och far i Sollefteå och fiskat. Därför kockade grabbarna ihop en utsökt aborrfilémiddag som till och med barnen blev stormförtjusta i.