Två sidor av ett mynt.

1. Maxen diggar fotboll även han.

2. Julia och jag, vi är goda vänner...

3. Helena, Maxen och tiger.

4. Elvira, Rebecka, Douglas, Josefine och Tuva.

5. Josefine och Tuva.

Efter att ha gjort ännu ett misslyckat försök med flaskmatning idag är jag trött och uppgiven. Det går helt enkelt inte och jag är beredd att kasta in handduken nu. Jag vill inte testa 54 olika nappflaskor bara för att nästa flaska MÖJLIGTVIS kan fungera. Det finns miljoner (känns det iaf som) flaskor att välja mellan och jag ger snart upp. Max kommer inte att bli ett vällingbarn, det är jag övertygad om i denna stund.

Förutom att jag känner mig frustrerad över detta, så är jag även stressad till tusen. Är mjölkko 24/7 SAMTIDIGT som sys bröllop närmar sig, vi åker på fredag, och jag ska hinna packa, baka kardemummatryffel till champagnen, städa upp här hemma, övernatta hos Bella, köpa bröllopspresent, byta örhängen (eftersom det jag köpt redan gått sönder), luncha med A-S och Helena, fundera ut vad jag ska ha för skor till min virkade klänning och köpa/hyra kostym med P. Får nog be Bella snällt om lov att få baka tryffeln hos henne och hoppas på att allting annat hinns med på något sätt ändå.

Har trots allt haft en toppendag tillsammans med en hel hög av mina mammavänner, ammat framför fotbollen (ska man amma, är det framför fotbollen man ska göra det) och ätit prima fiskpinnar till middag. Och jag är lycklig. Lyckligare än någonsin. Över att jag har en fantastiskt vacker och snäll pojke tillsammans med den jag älskar mest av allt, att jag har en kärleksfull familj. Över alla nyfunna vänner och vissa av de gamla som jag alltid kan lita på finns där när jag ringer och när jag behöver dem som allra mest.