Inte blir det bättre.

Uppdatering angående förvirringen jag kände häromdagen. Den har fasen inte blivit mindre, utan snarare eskalerat under helgen. Jag är inte van att människor kör med mig. Att de säger åt mig vad jag ska och inte ska göra. Jag är inte bortskämd utan uppfostrad när det gäller väsentliga ting. Men jag är inte van att människor styr och domderar i vardagliga situationer. Att de poängterar när jag råkar spilla eller försöker uppfostra min son genom att läxa upp mig. Som sagt, jag försöker följa med flödet, men jag önskar att det fanns en handbok för hur jag bör bära mig åt för att slippa bli trampad på.

Jag och Max har för övrigt precis kommit hem efter att ha tagit en promme. Marlene hörde av sig imorse och ville ta en fika, så måndagen slutar förmodligen inte lika oplanerat som jag först trodde. Ikväll ska jag göra torsk i ugnen och sedan ska P få mysa med Maxen hela kvällen. Jag tror han längtar efter att få ha honom för sig själv en stund. Under tiden ska jag ligga i soffan och se fotboll. Kan det bli bättre?