Hem, ljuva hem.

Fan. Jag har drabbats av en förkylning. Lägligt såhär i semester- och soltider. Efter ett par dagars halsonta har det nu övergått i snörvel, huvudvärk och kliande ögon.

Jag och M har trots detta haft ännu en toppendag idag, medan pappa P slitit arslet av sig i Mehede. Vi har hållit oss hemma i området. En överraskande hemkärlek har växt fram och jag är så otroligt lycklig över hur vi bor. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär bra.

Jag är tacksam över att varje morgon bara kunna traska ut i solen på framsidan. Maxen nyvaken och naken, jag i bikini. Jag är tacksam över att kunna hoppa direkt ned i en pool, om än inte särskilt stor. Jag är tacksam över att Maxen har så många grannkompisar som kommer och går dagarna i ända och att jag inte behöver låsa dörren när vi tar en promenad runt kvarteret. Jag är tacksam över att kunna hänga tvätt utomhus och slippa ha kombinerat vardagsrum/tvättstuga och att vi numera kan äta grillmiddagar ute på terrassen. Jag är tacksam över att vi har mer plats än vi behöver, två våningar, ett alldeles eget minihus mitt i det stora. Aldrig tidigare har någon plats känts så mycket som ett hem som denna gör!