Det tål att tänkas på.

Vi åkte inte in till akuten idag trots allt. Istället sitter jag och pappa P och velar kring ifall vi ska göra det nu istället. Denna förbannade beslutsångest. Om vi bara kunde bestämma oss någon gång kanske våra liv skulle te sig lite enklare i situationer som dessa. Jag är värdelös när det gäller beslutsfattande. P däremot brukar alltid ha de rätta svaren. Idag är även han en tvivlare. En kopp kaffe och en snus. Sedan vet jag.