Maxens första steg!
Pappa P ringer aldrig, jag menar ALDRIG mig om dagarna när jag är på jobbet. Han gillar inte att prata i telefon. Så enkelt är det. Därför blev jag oerhört förvånad när P ringde på min jobbtelefon i förmiddags. "Vad har hänt?" frågade jag instinktivt och fick till svar: "Max har gått 15 steg!" "Va? Nej, det är inte sant!" svarade jag om och om igen. Jodå, enligt pappa P var det sant. Min Maxen, som aldrig ens visat tillstymmelse till att vilja gå på egen hand. Min Maxen, som vanligtvis sätter sig på rumpan i samma sekund som jag släpper hans händer. Min Maxen, som är så rädd så rädd för att ramla, att tappa balansen. MIN MAXEN har helt plötsligt, utan förvarning, alldeles på egen hand tagit 15 steg! Där jag satt i min kontorsstol trillade en tår nedför min kind. Av stolthet. Av glädje. Av beundran. Av ömhet. Och av avund eftersom jag själv aldrig kommer att få uppleva de där allra första stegen.
Maxen, min Maxen. Min alldeles underbara Maxen.
Maxen, min Maxen. Min alldeles underbara Maxen.
upplagd av Lena
22:29
6 kommentarer:
Underbart!!
Åh vad härligt :-)
Kram
UNderbart! men jag förstår att de är lite bittert att du inte fick se dem :S känner att jag missar massor när jag är i skolan. Men de är duktiga våra killar! kram!!/Lina
nej men vad kul!!!
Hej Lena! Kikar in i din blogg lite :) Vad kul att se din söta lilla son också! Som inte är så liten längre, utan GÅR till och med! Vad kul! Jag kommer i håg de där första stegen, jag missade dem också... Det var Johan som såg dem först. Typiskt.
Herregud så lik Max är sin pappa föresten! En riktig kopia.
Ha de bra i helgen nu så ses vi på måndag! /Pauline
Grattis! :)
Nu har vi last din blogg. Idag har dedt varit 28 grader varmt och det skall bli varmare de narmaste dagarna. Kan du inte lagga in nagra bilder pa nar Maxen gar. Puss mor och far.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida